Oskar II - Till minne av Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 - Med stadsmotiv från Gamla stan - PROOFLIKE
Oskar II - Till minne av Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 - Med stadsmotiv från Gamla stan - PROOFLIKE
Kvalitet 01+, tenn, 29.11g, 40mm, rispor (svart/vita bilder från digitalt museum)
Åtsida
Oskar II:s vänstervända bild. I omskriften: "OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG". Under bilden gravörens namn: "A. LINDBERG"
Frånsida
Gamla stan med det gamla slottet Tre kronor i bakgrunden. Överst texten: "GAMLA STOCKHOLM". I avsärningen: "1897"
I Sverige, liksom i många andra europeiska länder, har internationella utställningar varit viktiga för att visa framsteg inom industri, konst och vetenskap för en bred publik. Särskilt under andra hälften av 1800-talet anordnades även lantbruksutställningar och specialutställningar med fokus på specifika branscher. Stockholm, som landets huvudstad, blev naturligt nog värd för flera av dessa stora evenemang. Den första utställningen i staden ägde rum redan 1823. En av de första större internationella utställningarna var dock den skandinaviska utställningen 1866, som hölls i det nyinvigda Nationalmuseum och Kungsträdgården. Därefter skulle flera stora utställningar följa, varav Stockholmsutställningen 1897 och den funktionalistiska Stockholmsutställningen 1930 hör till de mest betydelsefulla.
Utställningen 1897, som pågick mellan maj och september, var en av de största och mest ambitiösa som någonsin arrangerats i Sverige. Den lockade över 1,2 miljoner besökare och nästan 4 000 utställare, vilket gjorde den till en betydande händelse både kulturellt och ekonomiskt. Utställningsområdet omfattade stora delar av Djurgården, särskilt gamla Lejonslätten mellan Djurgårdsbrunnsviken och Östermalmsviken. Detta område fylldes med spektakulära byggnader, paviljonger och temautställningar.
Av alla byggnader rönte Huvudindustrihallen störst uppmärksamhet. Huvudindustrihallen var belägen på Lejonslätten på Djurgården, ett område mellan Djurgårdsbrunnsviken och den dåvarande Östermalmsviken (nuvarande Djurgårdsbrunnskanalen). Byggnaden, ritad av arkitekten Ferdinand Boberg, var en av de mest imponerande skapelserna under Allmänna konst- och industriutställningen 1897. Med sin enorma träkonstruktion på 16 820 kvadratmeter, krönt av en 100 meter hög kupol och fyra minaretliknande torn förbundna med smäckra gångbroar, var den en monumental och exotisk symbol för utställningens ambitioner att visa modernitet och innovation.
Trots sin storslagenhet var Huvudindustrihallen endast avsedd som en temporär byggnad. Efter utställningens slut revs den, vilket var vanligt för många utställningsbyggnader vid denna tid. Materialet återanvändes troligen, och området återställdes till sitt ursprungliga skick som en del av Djurgårdens parklandskap. Ingen del av byggnaden bevarades, och dess kortlivade existens lever i dag vidare endast i fotografier och skriftliga beskrivningar.
Det är viktigt att notera att Huvudindustrihallen inte ska förväxlas med Biologiska museet, som också ligger på Djurgården. Biologiska museet, som ritades av Agi Lindegren och invigdes 1893, är en separat byggnad med en helt annan design och funktion. Medan Biologiska museet byggdes för att vara permanent, var Huvudindustrihallen en tillfällig konstruktion skapad enbart för att tjäna Oskar II:s jubileumsutställning och dess syfte att visa Sveriges framsteg inom konst och industri.
En annan betydande byggnad var Nordiska museet, som vid denna tid ännu inte var färdigbyggt. För utställningen försågs det med en träbyggnad i tornprydd stil, ritad av arkitekten Agi Lindegren.
Ett annat spektakulärt inslag var modelenl av slottet Tre Kronor som var en del av utställningen "Gamla Stockholm," som skapades vid Framnäs udde på Djurgården. Detta område var utformat som en rekonstruktion av en medeltida stadsdel, och slottet Tre Kronor var en av dess centrala attraktioner. Modellen av Tre Kronor var tänkt att ge besökarna en glimt av Stockholms historia och av det medeltida kungliga slottet som förstördes i en brand 1697.
I "Gamla Stockholm" återfanns även andra inslag som byggnader och miljöer som representerade äldre tider, och den lilla holmen väster om Framnäs markerade symboliskt Helgeandsholmen, som hade stor historisk betydelse för staden. Utställningens historiska miljöer var mycket populära bland besökarna och bidrog till utställningens framgång.
Efter utställningen planerades det att området vid Framnäs skulle användas för olika anläggningar på Skansen, men dessa planer blev aldrig verklighet. Modellen av Tre Kronor och de andra byggnaderna i "Gamla Stockholm" var av temporär karaktär och revs efter utställningens slut.
Utöver dessa stora byggnader fanns många mindre paviljonger och utställningshallar. Dessa ägnades åt olika teman som turism, idrott, skogsbruk, gruvdrift, jakt, teater och konst. Många företag deltog med egna paviljonger, vilket skapade en "stad i staden" där modernitet och innovation visades upp.
För att göra utställningen tillgänglig för fler anordnades 20 så kallade "folktåg" med järnväg för besökare från hela Sverige och även från Kristiania (Oslo). Dessa tåg riktade sig särskilt till obemedlade, vilket bidrog till att utställningen fick en bred publik och kunde bli en folkfest.
Oskar II:s jubileum
En av huvudorsakerna till att utställningen arrangerades 1897 var att Oskar II firade sitt 25-årsjubileum som svensk kung. Detta firades bland annat genom en nationalinsamling som resulterade i Konung Oskar II:s jubileumsfond. Dessutom präglades en jubileumstvåkrona och ett antal medaljer i samband med utställningen.
Medaljer spelade en framträdande roll under utställningen. Vissa hade officiell karaktär och gavs ut som minnesföremål, medan andra fungerade som reklam för företag. På utställningsområdet hade man placerat präglingsmaskiner där besökare kunde se medaljer präglas inför deras ögon, vilket var ett populärt inslag och en påminnelse om tekniska framsteg.
Allmänna konst- och industriutställningen 1897 var en milstolpe i svensk historia. Den visade inte bara landets framsteg inom industri och konst utan blev också en symbol för Sveriges modernisering och dess plats i den internationella gemenskapen vid sekelskiftet. Flera av idéerna och innovationerna från utställningen skulle komma att påverka svensk kultur och industri långt efter att portarna stängdes i september 1897.