Oskar II: Vid Kungliga Operans invigning 1898 av Adolf Lindberg - Från gustavianskt till oscarianskt
Oskar II: Vid Kungliga Operans invigning 1898 av Adolf Lindberg
Silvermedalj, 59.12g, 51mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, mindre hanteringsmärken, obetydligt skrapmärke på randen kl 16. Graverad av Adolf Lindberg.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av kung Oskar II i profil, barhuvad. Runt kanten löper omskriften "OSCAR • II • SVERIGES • OCH • NORGES • KONUNG". Alldeles under halsavskärningen återfinns gravörens signatur "A • LINDBERG". Innanför den släta ytterkanten inramas fältet av en vacker, flätad inre rand.
Frånsida
Ett storslaget och mycket detaljerat arkitektoniskt motiv föreställande den nya operabyggnaden i Stockholm (det oscarianska operahuset). Över byggnaden står den latinska sentensen "PATRIIS • MUSIS" (vilket översätts till "Åt fäderneslandets muser"). Strax under byggnadens fundament syns texten "A • ANDERBERG • ARKITEKT". I den nedre avskärningen avbildas en klassisk lyra vilande på korslagda lagerkvistar, inramad av den undre omskriften "VID • K • OPERANS INVIGNING 1898". Hela kompositionen omsluts av en elegant pärlstav.
Från gustavianskt till oscarianskt
Den svenska operakonsten fick sitt första riktigt stora hem genom Gustav III:s försorg, då det så kallade gustavianska operahuset stod klart vid Gustav Adolfs torg år 1782. Det var en historisk byggnad, inte minst känd för att kungen tragiskt mördades där under en maskeradbal den 16 mars 1792. Efter drygt 110 års flitig användning revs dock huset 1892. Byggnaden var då mycket sliten, ansågs vara brandfarlig och var helt enkelt för liten för tidens behov. Kung Oskar II önskade därför uppföra ett helt nytt och modernt operahus på exakt samma plats.
Ett nytt palats för konsterna
Uppdraget att rita den nya byggnaden – det oscarianska operahuset – gick till arkitekten Axel Anderberg. Han skapade ett monumentalt verk i nybarockstil och hämtade mycket av sin inspiration från den berömda Parisoperan. Det enorma bygget, som leddes av byggmästare Andreas Gustaf Sällström, tog sju år att färdigställa. Under denna övergångsperiod fick Operasällskapet hålla till på Svenska Teatern på Blasieholmen.
Den 19 september 1898 kunde den nya nationalscenen äntligen invigas och tas i bruk. Vid invigningen framfördes ett gediget program som bestod av Adolf Fredrik Lindblads opera Frondörerna, scener ur Franz Berwalds Estrella di Soria samt en specialkomponerad invigningskantat skapad av Ivar Hallström. Alla var dock inte omedelbart förtjusta i den nya stadsbilden. En del journalister klagade på att symmetrin vid Gustav Adolfs torg hade förstörts, och en kritiker fnös åt arkitekturen och kallade det nya operahuset för "en trave uppstaplade cigarrlådor".
Medaljens symbolik
Denna tunga och praktfulla silvermedalj, mästerligt graverad av Adolf Lindberg, präglades som ett bestående minne av invigningsåret 1898. Åtsidan bär byggherren Oskar II:s porträtt, medan frånsidan stoltserar med Axel Anderbergs mäktiga fasad. Omskriften "PATRIIS MUSIS" reflekterar Kungliga Operans centrala roll som Sveriges nationalscen för opera och balett, dedikerad till fäderneslandets konster. Att arkitektens namn förevigats direkt under fasaden på medaljen är ett fint och tidlöst erkännande av det skapande arbetet bakom byggnaden.
Silvermedalj, 59.12g, 51mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, mindre hanteringsmärken, obetydligt skrapmärke på randen kl 16. Graverad av Adolf Lindberg.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av kung Oskar II i profil, barhuvad. Runt kanten löper omskriften "OSCAR • II • SVERIGES • OCH • NORGES • KONUNG". Alldeles under halsavskärningen återfinns gravörens signatur "A • LINDBERG". Innanför den släta ytterkanten inramas fältet av en vacker, flätad inre rand.
Frånsida
Ett storslaget och mycket detaljerat arkitektoniskt motiv föreställande den nya operabyggnaden i Stockholm (det oscarianska operahuset). Över byggnaden står den latinska sentensen "PATRIIS • MUSIS" (vilket översätts till "Åt fäderneslandets muser"). Strax under byggnadens fundament syns texten "A • ANDERBERG • ARKITEKT". I den nedre avskärningen avbildas en klassisk lyra vilande på korslagda lagerkvistar, inramad av den undre omskriften "VID • K • OPERANS INVIGNING 1898". Hela kompositionen omsluts av en elegant pärlstav.
Från gustavianskt till oscarianskt
Den svenska operakonsten fick sitt första riktigt stora hem genom Gustav III:s försorg, då det så kallade gustavianska operahuset stod klart vid Gustav Adolfs torg år 1782. Det var en historisk byggnad, inte minst känd för att kungen tragiskt mördades där under en maskeradbal den 16 mars 1792. Efter drygt 110 års flitig användning revs dock huset 1892. Byggnaden var då mycket sliten, ansågs vara brandfarlig och var helt enkelt för liten för tidens behov. Kung Oskar II önskade därför uppföra ett helt nytt och modernt operahus på exakt samma plats.
Ett nytt palats för konsterna
Uppdraget att rita den nya byggnaden – det oscarianska operahuset – gick till arkitekten Axel Anderberg. Han skapade ett monumentalt verk i nybarockstil och hämtade mycket av sin inspiration från den berömda Parisoperan. Det enorma bygget, som leddes av byggmästare Andreas Gustaf Sällström, tog sju år att färdigställa. Under denna övergångsperiod fick Operasällskapet hålla till på Svenska Teatern på Blasieholmen.
Den 19 september 1898 kunde den nya nationalscenen äntligen invigas och tas i bruk. Vid invigningen framfördes ett gediget program som bestod av Adolf Fredrik Lindblads opera Frondörerna, scener ur Franz Berwalds Estrella di Soria samt en specialkomponerad invigningskantat skapad av Ivar Hallström. Alla var dock inte omedelbart förtjusta i den nya stadsbilden. En del journalister klagade på att symmetrin vid Gustav Adolfs torg hade förstörts, och en kritiker fnös åt arkitekturen och kallade det nya operahuset för "en trave uppstaplade cigarrlådor".
Medaljens symbolik
Denna tunga och praktfulla silvermedalj, mästerligt graverad av Adolf Lindberg, präglades som ett bestående minne av invigningsåret 1898. Åtsidan bär byggherren Oskar II:s porträtt, medan frånsidan stoltserar med Axel Anderbergs mäktiga fasad. Omskriften "PATRIIS MUSIS" reflekterar Kungliga Operans centrala roll som Sveriges nationalscen för opera och balett, dedikerad till fäderneslandets konster. Att arkitektens namn förevigats direkt under fasaden på medaljen är ett fint och tidlöst erkännande av det skapande arbetet bakom byggnaden.