Pehr Gustaf Cederschjöld (1782-1848) utgiven av Kungliga vetenskapsakademien 1956, graverad av Erik Lindberg - Framstående professor och läkare som moderniserade förlossningsvården i Sverige
Silver, 39,7g, 45mm, upplaga 175 exemplar, kvalitet 01, Ulla Ehrensvärd nr 469 (även 200 bronsmedaljer präglades)
Åtsida
Cederschjölds vänstervända bröstbild. I ärmavskärningen gravören Eric Lindbergs monogram. I omskriften överst: "PEHR GUSTAF CEDERSCHIÖLD" och under bilden: " "N. MDCCLXXXII ∙ OB∙MDCCCXLVIII" (Född 1782 ∙ Död 1848)
Frånsida
En scen från en förlossning där en barnmorska överlämnar ett nyfött barn till modern som ligger till sängs. Längst ner till vänster i motivet syns gravörens namn: "E LINDBERG". I omskriften: "OBSTETRICIAM RENOVAVIT ARTEM" och i avskärningen: "SOCIO MERITISS R AC SCIENT SUEC och årtalet MCMLVI". (Han förnyade förlossningskonsten) och (Till en högt förtjänt ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1956)
Pehr Gustaf Cederschiöld: Pionjären som formade svensk förlossningsvård
Pehr Gustaf Cederschiöld var en man vars karriär präglades av en outtröttlig strävan att förbättra och modernisera svensk sjukvård. Hans resa började vid Lunds universitet och fortsatte via tjänstgöring som fältläkare till Köpenhamn, där han specialiserade sig i förlossningskonst vid den berömda Kgl. Fødselsstiftelsen.
Från Lund till Stockholm – En karriär tar fart
Efter att ha återvänt till Lund och undervisat en tid, tog Cederschiöld ett avgörande steg. År 1813 lämnade han den akademiska tryggheten i Lund för att bli praktiserande läkare i Stockholm. Huvudstaden skulle bli arenan för hans livsverk. Hans expertis och drivkraft ledde till att han efter några år utnämndes till extraordinarie professor i förlossningskonst vid Karolinska Institutet, och år 1822 nådde han toppen av sin karriär då han blev ordinarie professor och samtidigt direktör för Allmänna Barnbördshuset.
En revolution för barnmorskor och mödrar
Cederschiöld insåg att nyckeln till bättre förlossningsvård i ett land med stora avstånd var kunniga barnmorskor. Med stort engagemang skrev han en serie läroböcker som i decennier blev ett oumbärligt stöd vid svåra förlossningar där läkare saknades. Han gick steget längre och argumenterade för att barnmorskor skulle få använda instrument för att rädda liv – en kontroversiell tanke på den tiden. Efter upprepade påtryckningar lyckades han 1829 få Sundhetskollegiet att häva det gamla förbudet mot att barnmorskor fick stycka ett dött foster för att rädda moderns liv.
Kampen mot barnsängsfebern och en ny standard för läkare
Mellan 1836 och 1839 publicerade Cederschiöld sitt stora verk, Lärobok i vården om qwinnans slägtlif. Boken blev det självklara rättesnöret för generationer av svenska läkare inom gynekologi och obstetrik.
Samtidigt tog han upp kampen mot den fruktade barnsängsfebern. Även om han, i linje med tidens uppfattning, trodde att smittan var luftburen, var hans metoder banbrytande. Genom att använda desinficerande klorvatten och isolera sjuka från friska lyckades han uppnå uppseendeväckande goda resultat och dramatiskt minska dödligheten.
En mångfacetterad läkare
Cederschiölds gärning sträckte sig långt utanför förlossningssalen. Han var en engagerad allmänläkare som publicerade skrifter om allt från ögonsjukdomar till kolera och arbetade energiskt för att förbättra den allmänna folkhälsan i Stockholm.
Intressant nog var han också en man av sin tid, starkt influerad av naturfilosofiska idéer. Han var en av de främsta förespråkarna för "animal magnetism" (dåtidens hypnos) och använde metoden i sin praktik. Mellan 1815 och 1821 gav han till och med ut en populär tidskrift i ämnet, vilket visar på en fascinerande bredd hos en av Sveriges mest betydelsefulla läkare.