Pehr Kalm (1716–1779) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1950 - Carl von Linnés apostel och den ekonomiska botaniken
Pehr Kalm (1716–1779) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1950
Silver, 14.08g, 31mm. Kvalitet 01. Randprägling: "MJV SILVER 1950". Referenser: Ulla Ehrensvärd 449, KVA 211. Medaljen är präglad i en upplaga om 300 exemplar i silver, jämte 2 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Till skillnad från de flesta av Akademiens minnesmedaljer saknar denna helt ett porträtt. Huvudmotivet utgörs istället av en praktfull och detaljerad avbildning av blommor och blad från växten bredbladig kalmia (Kalmia latifolia). Framför blomsterprakten ligger en rektangulär texttavla, vilande på vad som liknar ett brett, horisontellt kors eller band, med inskriptionen i fem raka rader: "PEHR·KALM / PROF·OECON· / ABOENSIS / N·MDCCXVI / OB·MDCCLXXIX". I den allra nedersta kanten, inskrivet på ett elegant svängt band, står växtens vetenskapliga namn: "KALMIA LATIFOLIA". Det latinska originalets förkortningar utläses Pehr Kalm Professor Oeconomiae Aboensis. Natus 1716 Obiit 1779. På svenska översätts detta till: Pehr Kalm, professor i ekonomi i Åbo, född 1716, död 1779.
Frånsida
Frånsidan är strikt epigrafisk (textbaserad) och kröns av en liten, strålande stjärna. Huvudtexten löper över det fria fältet i sju rader, vackert åtskilda av två små rosetter: "LINNAEANUS / PLANTARUM·USUS / INDAGAVIT ❀ HORTOS / NOVIS·SPECIEBUS / ORNAVIT ❀ MORES / NOVAE·ANGLIAE / LUSTRAVIT". Nedanför detta, flankerat av två korta grenar (sannolikt lager eller oliv), står dedikationen i tre rader: "SOCIO·MERITISS· / R·AC·SCIENT·SUEC· / MCML". Det latinska originalet översätts till: Som lärjunge till Linné utforskade han växternas användning. Han prydde trädgårdarna med nya arter. Han studerade sederna i New England. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1950.
Carl von Linnés apostel och den ekonomiska botaniken
Pehr Kalm inledde sina studier i ekonomi och botanik vid Åbo universitet, men det var en flytt till mecenaten Sten Carl Bielkes gods Lövsta utanför Uppsala som blev helt avgörande för hans levnadsbana. Här fick han den unika möjligheten att studera för giganter som Carl von Linné och Anders Celsius. Genom Bielke och Linné väcktes Kalms djupa passion för den "ekonomiska botaniken" – den vid tiden högprioriterade jakten på nya, lönsamma nyttoväxter som kunde odlas i Sverige för att stärka rikets sinande ekonomi och minska importberoendet.
Expeditionen till Nordamerika
Linné, Bielke och Vetenskapsakademien hade ursprungligen planerat en botanisk expedition till Sibirien och Kina, men insåg att en resa till Nordamerika vore betydligt mindre kostsam att genomföra. Uppdraget föll på Kalm. För att lösa den eviga knuten med finansiering utsågs han 1747 till professor i ekonomi i Åbo, med det uttryckliga syftet att hans lön skulle gå oavkortat till resan. Färden gick via England till Pennsylvania och de forna svenskbygderna i Nya Sverige (Delaware), där han stannade i närmare ett år och bland annat hann gifta sig med en svensk prästänka, innan färden fortsatte upp till Quebec i Kanada 1749.
Stora förhoppningar och krossade drömmar
När Kalm äntligen återvände till Sverige 1751 förde han med sig frön och växter som väckte enorma förväntningar i hemlandet. Man hoppades att de nordamerikanska mullbärsbuskarna skulle möjliggöra en svensk silkesindustri, att vildris och majs skulle göra landets vidsträckta våtmarker odlingsbara, och att medicinalväxten ginseng skulle bota syfilis. Växterna försöksodlades febrilt av botanister runt om i riket, inte minst av Kalm själv i Åbo. Tyvärr grusades förhoppningarna brutalt av det bistra nordiska klimatet; i stort sett var det endast prydnadsväxten vildvin som visade sig härdig nog att överleva de stränga vintrarna.
Ett odödligt arv i böcker och blommor
Även om de omedelbara praktiska jordbruksvinsterna uteblev, blev Kalms resa en monumental vetenskaplig framgång. Hans uppmärksammade reseskildring, En resa til Norra America (utgiven i tre band 1753–1761), översattes till flera språk och utgör än idag en ovärderlig källa till det senkoloniala Nordamerikas historia och indianernas levnadssätt. Boken innehöll också den allra första publicerade naturbeskrivningen på engelska av Niagarafallen (ett avsnitt som publicerades separat av hans vän Benjamin Franklin).
Hans insamlade växtmaterial kom att utgöra en viktig del i Linnés epokgörande verk Species plantarum (1753). Som ett evigt och vackert tack till sin trogne upptäcktsresande gav Linné det nyupptäckta, städsegröna växtsläktet namnet Kalmia – samma vackra blomma som hundraåttio år senare kom att förevigas på denna minnesmedalj över hans livsgärning.
Silver, 14.08g, 31mm. Kvalitet 01. Randprägling: "MJV SILVER 1950". Referenser: Ulla Ehrensvärd 449, KVA 211. Medaljen är präglad i en upplaga om 300 exemplar i silver, jämte 2 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Till skillnad från de flesta av Akademiens minnesmedaljer saknar denna helt ett porträtt. Huvudmotivet utgörs istället av en praktfull och detaljerad avbildning av blommor och blad från växten bredbladig kalmia (Kalmia latifolia). Framför blomsterprakten ligger en rektangulär texttavla, vilande på vad som liknar ett brett, horisontellt kors eller band, med inskriptionen i fem raka rader: "PEHR·KALM / PROF·OECON· / ABOENSIS / N·MDCCXVI / OB·MDCCLXXIX". I den allra nedersta kanten, inskrivet på ett elegant svängt band, står växtens vetenskapliga namn: "KALMIA LATIFOLIA". Det latinska originalets förkortningar utläses Pehr Kalm Professor Oeconomiae Aboensis. Natus 1716 Obiit 1779. På svenska översätts detta till: Pehr Kalm, professor i ekonomi i Åbo, född 1716, död 1779.
Frånsida
Frånsidan är strikt epigrafisk (textbaserad) och kröns av en liten, strålande stjärna. Huvudtexten löper över det fria fältet i sju rader, vackert åtskilda av två små rosetter: "LINNAEANUS / PLANTARUM·USUS / INDAGAVIT ❀ HORTOS / NOVIS·SPECIEBUS / ORNAVIT ❀ MORES / NOVAE·ANGLIAE / LUSTRAVIT". Nedanför detta, flankerat av två korta grenar (sannolikt lager eller oliv), står dedikationen i tre rader: "SOCIO·MERITISS· / R·AC·SCIENT·SUEC· / MCML". Det latinska originalet översätts till: Som lärjunge till Linné utforskade han växternas användning. Han prydde trädgårdarna med nya arter. Han studerade sederna i New England. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1950.
Carl von Linnés apostel och den ekonomiska botaniken
Pehr Kalm inledde sina studier i ekonomi och botanik vid Åbo universitet, men det var en flytt till mecenaten Sten Carl Bielkes gods Lövsta utanför Uppsala som blev helt avgörande för hans levnadsbana. Här fick han den unika möjligheten att studera för giganter som Carl von Linné och Anders Celsius. Genom Bielke och Linné väcktes Kalms djupa passion för den "ekonomiska botaniken" – den vid tiden högprioriterade jakten på nya, lönsamma nyttoväxter som kunde odlas i Sverige för att stärka rikets sinande ekonomi och minska importberoendet.
Expeditionen till Nordamerika
Linné, Bielke och Vetenskapsakademien hade ursprungligen planerat en botanisk expedition till Sibirien och Kina, men insåg att en resa till Nordamerika vore betydligt mindre kostsam att genomföra. Uppdraget föll på Kalm. För att lösa den eviga knuten med finansiering utsågs han 1747 till professor i ekonomi i Åbo, med det uttryckliga syftet att hans lön skulle gå oavkortat till resan. Färden gick via England till Pennsylvania och de forna svenskbygderna i Nya Sverige (Delaware), där han stannade i närmare ett år och bland annat hann gifta sig med en svensk prästänka, innan färden fortsatte upp till Quebec i Kanada 1749.
Stora förhoppningar och krossade drömmar
När Kalm äntligen återvände till Sverige 1751 förde han med sig frön och växter som väckte enorma förväntningar i hemlandet. Man hoppades att de nordamerikanska mullbärsbuskarna skulle möjliggöra en svensk silkesindustri, att vildris och majs skulle göra landets vidsträckta våtmarker odlingsbara, och att medicinalväxten ginseng skulle bota syfilis. Växterna försöksodlades febrilt av botanister runt om i riket, inte minst av Kalm själv i Åbo. Tyvärr grusades förhoppningarna brutalt av det bistra nordiska klimatet; i stort sett var det endast prydnadsväxten vildvin som visade sig härdig nog att överleva de stränga vintrarna.
Ett odödligt arv i böcker och blommor
Även om de omedelbara praktiska jordbruksvinsterna uteblev, blev Kalms resa en monumental vetenskaplig framgång. Hans uppmärksammade reseskildring, En resa til Norra America (utgiven i tre band 1753–1761), översattes till flera språk och utgör än idag en ovärderlig källa till det senkoloniala Nordamerikas historia och indianernas levnadssätt. Boken innehöll också den allra första publicerade naturbeskrivningen på engelska av Niagarafallen (ett avsnitt som publicerades separat av hans vän Benjamin Franklin).
Hans insamlade växtmaterial kom att utgöra en viktig del i Linnés epokgörande verk Species plantarum (1753). Som ett evigt och vackert tack till sin trogne upptäcktsresande gav Linné det nyupptäckta, städsegröna växtsläktet namnet Kalmia – samma vackra blomma som hundraåttio år senare kom att förevigas på denna minnesmedalj över hans livsgärning.