Per Ribbing (1670-1719) av Gustaf Ljungberger 1781 - En av huvudpersonerna bakom frihetstidens statsskick

Per Ribbing (1670-1719)
Silver, 37.58g, 45mm, graverad av Gustaf Ljungberger, kvalitet 1+. Präglad på myntverket 1781 på uppdrag a Ribbings brorson kanslirådet friherre Gustaf Ribbing

Åtsida
Ribbings högervända bröstbild med lång halsduk och pälsfodrade mantelveck, under bilden gravörens namn: "G: LJUNGBERGER". I omskriften: "PETRUS RIBBING LB UPL GUB COMIT. MARESC". Texten kan översättas som: "Per Ribbing, friherre, landshövding i Uppland, greve och marskalk."

Frånsida
Frihetsgudinnan stående med frihetsmössan i högra handen och en stav i den vänstra. Text överst: "PATRIAE NON SIBI" och i avskärningen på två rader: "LIBERTAT ASSERUIT MDCCXIX". Texten kan översättas som: "För fosterlandet, inte för sig själv, hävdade han friheten 1719."

Mer om Per Ribbing
Per Ribbing, född den 14 maj 1670 i Stockholm och avliden den 14 april 1719 på samma plats, var en svensk friherre och statsman, känd för sin betydande roll i utformningen av Sveriges statsskick under frihetstiden. Han var son till friherre Leonard Ribbing och Catharina Falkenberg af Trystorp, och sonson till riksrådet och landshövdingen Per Ribbing. Efter studier vid Uppsala universitet 1685 inledde Ribbing sin ämbetsmannabana och utnämndes 1693 till kommissarie i Kammarevisionen. År 1710 blev han lagman i Halland och 1712 kammarråd. När Upplands län delades 1714 blev Ribbing den första landshövdingen i det nybildade Uppsala län, en position han innehade fram till sin död.


Under Karl XII:s regering motsatte sig Ribbing kungens försök att centralisera makten. Mot slutet av kungens styre utarbetade han, tillsammans med likasinnade, ett förslag till ny regeringsform som syftade till att återställa fri- och rättigheter. Efter kungens död 1718 blev Ribbing ordförande i kommissionen över Görtz och påverkade därmed utgången av denna rättsprocess.


Vid riksdagen 1719 spelade Ribbing en central roll i att omforma Sveriges statsskick. Han förespråkade en självständig rådmakt liknande den före 1680 och arbetade för att makten skulle återföras till högadeln. Under ständernas sammankomst i januari 1719 tvingades Ulrika Eleonora avsäga sig sina arvsanspråk och godkänna den nya regeringsformen innan hon valdes till drottning. Den nya regeringsformen gjorde dock rådet beroende av ståndsriksdagen, vilket inte helt överensstämde med Ribbings ursprungliga vision.


Ribbing avled av ett slaganfall under pågående riksdagssammanträde 1719. Efter begravning i Klara kyrka gravsattes han i Julita kyrka. År 1756 beslutade adeln att uppföra en byst av honom i Riddarhussalen, men detta förverkligades först 1809. Per Ribbing betraktas som en av huvudpersonerna bakom frihetstidens statsskick och hans insatser har haft en varaktig inverkan på Sveriges politiska historia.