Peter Forsskål (1732-1763) av Erik Lindberg 1922 - Carl von Linnés mest framstående, men också allra mest egensinniga lärjunge
Peter Forsskål (1732-1763) av Erik Lindberg
Slagen för Svenska Akademien 1922. Silver, 44.43g, 45mm, randprägling: "SILVER 1922". Kvalitet 1+/01, obetydlig kantskada. Präglad i en upplaga av endast 150 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Referenser: Bo Svensén sid 274, Ehrensvärd 227.
Åtsida
Fältet pryds av en bröstbild av Peter Forsskål i svag vänsterprofil, klädd i tidstypisk 1700-talsdräkt med peruk och kråskrage. Längs den högra kanten löper omskriften "PETRUS • FORSSKÅL NAT • MDCCXXXII", vilket översätts till "Peter Forsskål född 1732". I fältet till vänster står sentensen "LIBERTATE / LIBERTAS / TUENDA", vilket betyder "Frihet måste med frihet bevaras". Till höger i fältet syns gravörens initialer och årtalet för medaljens tillkomst, "E L 1922".
Frånsida
Motivet utgörs av en stämningsfull sinnebild i form av en enkel korsprydd grav i ökensanden under en ensam, lutande palm. I fältet till höger står den latinska inskriften fördelad över fem rader: "INVESTIGATOR / ARABIAE / IUVENIS / MORTE ABREPTUS / MDCCLXIII". Denna inskription angiver att han som ung utforskare av Arabien i förtid bortrycktes av döden år 1763.
När Svenska Akademien år 1922 lät prägla denna stämningsfulla minnespenning över Peter Forsskål, fångade myntgravören Erik Lindberg mästerligt de två ytterligheterna i denna geniala forskares alltför korta liv: den kompromisslösa intellektuella kampen för tankefrihet hemma i Sverige och det tragiska, exotiska slutet i den arabiska öknen.
Peter Forsskål var en av Carl von Linnés mest framstående, men också allra mest egensinniga, lärjungar. Efter inledande teologiska studier erhöll han ett fördelaktigt stipendium som tog honom till universitetet i Göttingen år 1753. Där fördjupade han sig snabbt i filosofi och orientalisk filologi under ledning av bland andra Johann David Michaelis. Forsskål bevisade sin briljanta intellektuella skärpa genom att i sin avhandling "Dubia de principiis philosophiae recentioris" kritiskt angripa den då förhärskande wolffska filosofin. Han formulerade där djupa idéer om en objektiv moral och den fria viljan som starkt föregrep Immanuel Kants senare teorier. Efter hemkomsten till Uppsala 1756 lyckades han, trots akademiskt motstånd och avsaknad av formell juridisk examen, bli utnämnd till docent i ekonomi 1759.
Forsskål var emellertid en orädd och djärv tänkare, och det var hans radikala politiska ställningstaganden som skulle göra honom historiskt ryktbar. Samma år som han utnämndes till docent publicerade han, i direkt strid med fakultetens förbud, den lilla men oerhört explosiva skriften "Tankar om borgerliga friheten" (De libertate civili). I denna pamflett försvarade han varmt en oinskränkt skriv- och tryckfrihet, vilket sågs som farligt och högst förgripligt mot rikets styrelsesätt av det då maktägande hattpartiet. Skriften konfiskerades omedelbart och han tilldelades en officiell varning. Den oförglömliga devisen från detta verk – att "friheten måste därför bewaras med frihet" – lever dock vidare och pryder stolt åtsidan av 1922 års medalj i sin latinska dräkt: Libertate libertas tuenda.
Djupt missnöjd med intoleransen i hemlandet accepterade Forsskål ett erbjudande om att som naturhistoriker delta i en omfattande dansk expedition till det då helt okända "Arabia felix" (det lyckliga Arabien, nuvarande Jemen). Expeditionen kantades från första stund av inre stridigheter och mycket svåra påfrestningar. Trots detta utförde Forsskål ett enormt vetenskapligt fältarbete, där hans exakthet och botaniska upptäckter var långt före sin tid. Tyvärr skördade det skoningslösa klimatet sin tribut. Den 11 juli 1763 insjuknade Forsskål i häftig malaria och avled i den jemenitiska staden Jerim, endast 31 år gammal.
Frånsidans motiv av en enslig grav under en palm åskådliggör på ett djupt romantiskt sätt detta tragiska slut. Större delen av de oersättliga samlingar han skickade hem förstördes genom vanvård i Köpenhamn, men hans efterlämnade vetenskapliga anteckningar räddades av expeditionens ende överlevande, Carsten Niebuhr, som sedermera lät ge ut Forsskåls klassiska verk "Flora ægyptiaco-arabica". Idag minns vi Forsskål inte bara som en skicklig naturforskare, utan allra mest för hans oböjliga envishet och frihetspatos – samma egenskaper som fick självaste Linné att uppkalla en sällsynt hårdnackad och brännande nässla, Forsskaolea, efter sin orädda elev. Genom Svenska Akademiens försorg fick hans minne ett sekel senare slutligen den ädla inramning det förtjänade.
Slagen för Svenska Akademien 1922. Silver, 44.43g, 45mm, randprägling: "SILVER 1922". Kvalitet 1+/01, obetydlig kantskada. Präglad i en upplaga av endast 150 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Referenser: Bo Svensén sid 274, Ehrensvärd 227.
Åtsida
Fältet pryds av en bröstbild av Peter Forsskål i svag vänsterprofil, klädd i tidstypisk 1700-talsdräkt med peruk och kråskrage. Längs den högra kanten löper omskriften "PETRUS • FORSSKÅL NAT • MDCCXXXII", vilket översätts till "Peter Forsskål född 1732". I fältet till vänster står sentensen "LIBERTATE / LIBERTAS / TUENDA", vilket betyder "Frihet måste med frihet bevaras". Till höger i fältet syns gravörens initialer och årtalet för medaljens tillkomst, "E L 1922".
Frånsida
Motivet utgörs av en stämningsfull sinnebild i form av en enkel korsprydd grav i ökensanden under en ensam, lutande palm. I fältet till höger står den latinska inskriften fördelad över fem rader: "INVESTIGATOR / ARABIAE / IUVENIS / MORTE ABREPTUS / MDCCLXIII". Denna inskription angiver att han som ung utforskare av Arabien i förtid bortrycktes av döden år 1763.
När Svenska Akademien år 1922 lät prägla denna stämningsfulla minnespenning över Peter Forsskål, fångade myntgravören Erik Lindberg mästerligt de två ytterligheterna i denna geniala forskares alltför korta liv: den kompromisslösa intellektuella kampen för tankefrihet hemma i Sverige och det tragiska, exotiska slutet i den arabiska öknen.
Peter Forsskål var en av Carl von Linnés mest framstående, men också allra mest egensinniga, lärjungar. Efter inledande teologiska studier erhöll han ett fördelaktigt stipendium som tog honom till universitetet i Göttingen år 1753. Där fördjupade han sig snabbt i filosofi och orientalisk filologi under ledning av bland andra Johann David Michaelis. Forsskål bevisade sin briljanta intellektuella skärpa genom att i sin avhandling "Dubia de principiis philosophiae recentioris" kritiskt angripa den då förhärskande wolffska filosofin. Han formulerade där djupa idéer om en objektiv moral och den fria viljan som starkt föregrep Immanuel Kants senare teorier. Efter hemkomsten till Uppsala 1756 lyckades han, trots akademiskt motstånd och avsaknad av formell juridisk examen, bli utnämnd till docent i ekonomi 1759.
Forsskål var emellertid en orädd och djärv tänkare, och det var hans radikala politiska ställningstaganden som skulle göra honom historiskt ryktbar. Samma år som han utnämndes till docent publicerade han, i direkt strid med fakultetens förbud, den lilla men oerhört explosiva skriften "Tankar om borgerliga friheten" (De libertate civili). I denna pamflett försvarade han varmt en oinskränkt skriv- och tryckfrihet, vilket sågs som farligt och högst förgripligt mot rikets styrelsesätt av det då maktägande hattpartiet. Skriften konfiskerades omedelbart och han tilldelades en officiell varning. Den oförglömliga devisen från detta verk – att "friheten måste därför bewaras med frihet" – lever dock vidare och pryder stolt åtsidan av 1922 års medalj i sin latinska dräkt: Libertate libertas tuenda.
Djupt missnöjd med intoleransen i hemlandet accepterade Forsskål ett erbjudande om att som naturhistoriker delta i en omfattande dansk expedition till det då helt okända "Arabia felix" (det lyckliga Arabien, nuvarande Jemen). Expeditionen kantades från första stund av inre stridigheter och mycket svåra påfrestningar. Trots detta utförde Forsskål ett enormt vetenskapligt fältarbete, där hans exakthet och botaniska upptäckter var långt före sin tid. Tyvärr skördade det skoningslösa klimatet sin tribut. Den 11 juli 1763 insjuknade Forsskål i häftig malaria och avled i den jemenitiska staden Jerim, endast 31 år gammal.
Frånsidans motiv av en enslig grav under en palm åskådliggör på ett djupt romantiskt sätt detta tragiska slut. Större delen av de oersättliga samlingar han skickade hem förstördes genom vanvård i Köpenhamn, men hans efterlämnade vetenskapliga anteckningar räddades av expeditionens ende överlevande, Carsten Niebuhr, som sedermera lät ge ut Forsskåls klassiska verk "Flora ægyptiaco-arabica". Idag minns vi Forsskål inte bara som en skicklig naturforskare, utan allra mest för hans oböjliga envishet och frihetspatos – samma egenskaper som fick självaste Linné att uppkalla en sällsynt hårdnackad och brännande nässla, Forsskaolea, efter sin orädda elev. Genom Svenska Akademiens försorg fick hans minne ett sekel senare slutligen den ädla inramning det förtjänade.