Philipp von Stosch (1691–1757) på uppdrag av Nils Keder 1728 och Johann Carl Hedlinger - Vackert och sällsynt exemplar på stor plants

Philipp von Stosch (1691–1757) på uppdrag av Nils Keder 1728 och Johann Carl Hedlinger - Vackert och sällsynt exemplar på stor plants
Tenn, 25.25g, 43mm, vackert exemplar med full lyster, endast obetydliga hanteringsmärken. Kvalitet 01, Hyckert I:156:11, Peter Felder 72

 

Åtsida
Stoschs högervända bröstbild. Under bilden gravörens initialer och årtal: "I·C·H·F·1728" (I.C.H. gjorde [detta] 1728.” (= Johann Carl Hedlinger fecit 1728))  och i omskriften: "PHILIPP·I·BARO·DE·STOSCH·GERMANVS·" (Philipp I, baron von Stosch, tyskt bördig)
 

Frånsida
Text på elva rader:
"VIRI·
GENEROSISSIMI·
AC·DE·REB·ANTIQUIS·
OPTIME·MERITI·
EFFIGIEM·
AMICO·ADFECTV·
AETERNITATI·DICARVNT·
N·KEDER·NOBIL·SVEC·
ET·I·C·HEDLINGER·
EQUES·
MDCCXXVIII."

Översättning till svenska: Den högädle mannen, synnerligen förtjänstfull i fråga om antikviteter: hans bild har, i vänskaplig tillgivenhet, vigts åt evigheten av N. Keder, svensk adelsman, och J. C. Hedlinger, riddare, år 1728.


Baron Philipp von Stosch (1691–1757) var en preussisk antikvarie som gjorde Italien till sin scen och den antika gemmen till sin signatur. Född i Küstrin i Brandenburg, son till en konstnär och borgmästare, gav han sig 1709 ut på en lång bildningsresa genom Nederländerna, Frankrike och England. Resan slutade i Rom, där rekommendationsbrev öppnade dörren till påve Clemens XI:s samlarkrets och till kardinal Alessandro Albani – ett nätverk som gjorde den unge von Stosch till både handlare, kännare och snart även beställare av utgrävningar efter antikens konst.

I Rom växte hans passion för graverade stenar – cameor och intaglior i onyx, jaspis och karneol – till ett livsprojekt. Praktverket Gemmæ Antiquæ Cælatæ (1724), med Bernard Picarts kopparstick, gjorde hans smak normbildande och blev ett standardverk för 1700-talets klassiska studier. Mindre bekant men avgörande för hans biografi är finansieringen: för att underhålla samlandet spionerade han på den jakobitiska exilhovet i Rom för brittiska regeringens räkning. När han avslöjades 1731 tvingades han fly Kyrkostaten och slog sig ned i Florens under den tolerante storhertigen Gian Gastone de’ Medici. Där levde han återstoden av sitt liv som pensionerad samlare, omgivet av böcker, teckningar och ett ständigt växande sten-kabinett.

Kopplingen till Sverige går via två nyckelpersoner: antikvarien Nils Keder och medaljgravören Johan Carl Hedlinger. Keder (1659–1735), svensk adelsman och numismatiker med omfattande europeiska kontakter, var idégivare, textmakare och beställare av flera samtida medaljer. Hedlinger (1691–1771), född i Schwyz men verksam i Sverige från 1718, räknas som Nordens främste medaljkonstnär. Runt 1726–1728 befann sig Hedlinger på studieresa i Italien. Just då togs initiativet att hedra von Stosch med en porträttmedalj – ett projekt som på ett ovanligt tydligt sätt binder samman Roms antikvariska värld med det svenska lärdomsnätverket.

På åtsidan visar medaljen von Stosch i profil med legend PHILIPP·I·BARO·DE·STOSCH·GERMANVS; vid halsavskärningen står I·C·H·F·1728 (”Johann Carl Hedlinger gjorde [denna] 1728”). Frånsidan är en vänskaplig och lärd dedikation i klassisk latinsk stil: VIRI GENEROSISSIMI … EFFIGIEM … AETERNITATI DICARUNT N. KEDER NOBIL. SVEC. ET I. C. HEDLINGER EQUES · MDCCXXVIII. I svensk tolkning: ”Den högädle mannen, synnerligen förtjänstfull i antikens studier – hans bild har, i vänskaplig tillgivenhet, ägnats åt evigheten av Nils Keder, svensk adelsman, och J. C. Hedlinger, riddare, år 1728.” Formuleringen avslöjar rollerna: Keder framträder som med-initiatör och dedicant (troligen även upphov till latinet), Hedlinger som konstnärlig utförare.

Medaljen är därför mer än ett porträtt – den är ett dokument över ett internationellt kunskapsflöde. Keder bar in svensk lärdom och mecenatskap i en italiensk miljö; Hedlinger tog med sig den främsta nordiska medaljkonsten och lät den mäta sig med Roms klassicistiska ideal. Von Stosch fick i sin tur ett monument som knöt hans namn till två av Nordens viktigaste aktörer inom numismatik och medaljkonst.

Efter von Stoschs död i Florens 1757 gick lejonparten av hans över 10 000 gemmer, tillsammans med glasavtryck och dokumentation, via arvingen Heinrich Wilhelm Muzel till kung Fredrik den store och vidare in i Berlins museer. Publikationerna och avbildningarna gav motiv åt hela den nyklassicistiska vågen – från Wedgwoods jasperware till brittiska inredningar. Men just porträttmedaljen från 1728 låter oss se nätverket bakom verken: baronen i mitten, och vid hans sida svensken Keder och ”svensken” Hedlinger – tre namn sammanfogade i silver och latin.