Pontus Fahlbeck (1850–1923) utgiven av Fahlbeckska stiftelsen 1920 av Erik Lindberg - Sällsynt - En storslagen donation till Lunds universitet
Pontus Fahlbeck (1850–1923) utgiven av Fahlbeckska stiftelsen 1920
Silver, 19.12g, 35mm, randprägling: "SILVER 1921". Kvalitet 1+, åtsidan med mörk patina. Graverad av Erik Lindberg 1920. Referens: Ulla Ehrensvärd 205. Sällsynt. Ett exemplar i guld tilldelades Pontus Fahlbeck, 100 exemplar i silver präglade och i brons ett mindre okänt antal.
Åtsida
Motivet utgörs av professor Pontus Fahlbecks högervända bröstbild i profil. Längs den högra yttre kanten löper omskriften "PONTUS FAHLBECK". I fältet till höger, strax under porträttets halsavskärning, återfinns gravören Erik Lindbergs signatur "E. LINDBERG".
Frånsida
I fältets centrum återfinns en inskription fördelad på sju rader: "FÖR / STATS- / VETEN- / SKAPERNA / OCH / FOSTER- / LANDET". Denna text inramas vackert av en krans bestående av en lagerkvist till vänster och en ekkvist till höger, vilka knyts samman av ett band i nederkanten. Längs den övre yttre kanten löper omskriften "FAHLBECKSKA STIFTELSEN". I den nedre avskärningen, under kransen, står datumet för donationen: "D • 27 SEPT • / 1918".
En storslagen donation till Lunds universitet
I slutet av september 1918, exakt på dagen för Lunds universitets 250-årsjubileum, överlämnade professorn i historia och statskunskap, Pontus Fahlbeck, ett mycket generöst gåvobrev till lärosätet. Syftet med donationen, som lade grunden till Fahlbeckska stiftelsen, var att hedra universitetet och minnet av dess kunglige grundare. Det var därtill ett sätt för Fahlbeck att främja de statsvetenskapliga discipliner han vigt sitt liv åt, samt att uttrycka sin tacksamhet för den långa tjänstledighet – totalt närmare 20 år – som han beviljats under sin akademiska karriär.
Ett roligt porträttuppdrag för Erik Lindberg
Stiftelsens gåvobrev innehöll detaljerade anvisningar för hur ekonomin och styrelsen (kollegiet) skulle skötas. Bland annat stipulerades att varje ledamot som närvarade vid ett ordinarie sammanträde skulle tilldelas en "jeton" som ett symboliskt arvode. Uppdraget att formge denna jeton gick hösten 1919 till den framstående myntgravören Erik Lindberg. Under våren 1920 satt Pontus Fahlbeck personligen modell för Lindberg i sitt hem i Djursholm. Arbetet flöt på exceptionellt bra, och Lindberg antecknade i sin dagbok att det var ett av de allra roligaste porträtten han haft förmånen att utföra på länge. Frånsidans strama men eleganta kransmotiv och devis uppskattades så mycket att det även kom att användas som titelvinjett för stiftelsens statsvetenskapliga skrifter.
Närvarojetongen som löstes in mot kontanter
De färdiga silvermedaljerna levererades från Kungliga Myntet i början av 1921 och kom därefter att fylla sin avsedda funktion i decennier. Mellan åren 1921 och 1954 fungerade dessa jetonger rent praktiskt som ett fysiskt kvitto på närvaro. Vid sammanträdena fick ledamöterna varsin medalj, vilken de därefter kunde lösa in mot fem kronor kontant hos stiftelsens expedition. Sammanlagt betalades cirka 6 000 kronor ut på detta sätt. Från och med 1955 moderniserades dock rutinerna; medaljutdelningen upphörde som standard och ledamöterna erhöll istället en ovikt femkronorssedel direkt vid mötet. Traditionen dog dock inte ut helt – nytillkomna ledamöter erbjöds fortfarande möjligheten att få ut en präglad jeton om de så önskade.
Silver, 19.12g, 35mm, randprägling: "SILVER 1921". Kvalitet 1+, åtsidan med mörk patina. Graverad av Erik Lindberg 1920. Referens: Ulla Ehrensvärd 205. Sällsynt. Ett exemplar i guld tilldelades Pontus Fahlbeck, 100 exemplar i silver präglade och i brons ett mindre okänt antal.
Åtsida
Motivet utgörs av professor Pontus Fahlbecks högervända bröstbild i profil. Längs den högra yttre kanten löper omskriften "PONTUS FAHLBECK". I fältet till höger, strax under porträttets halsavskärning, återfinns gravören Erik Lindbergs signatur "E. LINDBERG".
Frånsida
I fältets centrum återfinns en inskription fördelad på sju rader: "FÖR / STATS- / VETEN- / SKAPERNA / OCH / FOSTER- / LANDET". Denna text inramas vackert av en krans bestående av en lagerkvist till vänster och en ekkvist till höger, vilka knyts samman av ett band i nederkanten. Längs den övre yttre kanten löper omskriften "FAHLBECKSKA STIFTELSEN". I den nedre avskärningen, under kransen, står datumet för donationen: "D • 27 SEPT • / 1918".
En storslagen donation till Lunds universitet
I slutet av september 1918, exakt på dagen för Lunds universitets 250-årsjubileum, överlämnade professorn i historia och statskunskap, Pontus Fahlbeck, ett mycket generöst gåvobrev till lärosätet. Syftet med donationen, som lade grunden till Fahlbeckska stiftelsen, var att hedra universitetet och minnet av dess kunglige grundare. Det var därtill ett sätt för Fahlbeck att främja de statsvetenskapliga discipliner han vigt sitt liv åt, samt att uttrycka sin tacksamhet för den långa tjänstledighet – totalt närmare 20 år – som han beviljats under sin akademiska karriär.
Ett roligt porträttuppdrag för Erik Lindberg
Stiftelsens gåvobrev innehöll detaljerade anvisningar för hur ekonomin och styrelsen (kollegiet) skulle skötas. Bland annat stipulerades att varje ledamot som närvarade vid ett ordinarie sammanträde skulle tilldelas en "jeton" som ett symboliskt arvode. Uppdraget att formge denna jeton gick hösten 1919 till den framstående myntgravören Erik Lindberg. Under våren 1920 satt Pontus Fahlbeck personligen modell för Lindberg i sitt hem i Djursholm. Arbetet flöt på exceptionellt bra, och Lindberg antecknade i sin dagbok att det var ett av de allra roligaste porträtten han haft förmånen att utföra på länge. Frånsidans strama men eleganta kransmotiv och devis uppskattades så mycket att det även kom att användas som titelvinjett för stiftelsens statsvetenskapliga skrifter.
Närvarojetongen som löstes in mot kontanter
De färdiga silvermedaljerna levererades från Kungliga Myntet i början av 1921 och kom därefter att fylla sin avsedda funktion i decennier. Mellan åren 1921 och 1954 fungerade dessa jetonger rent praktiskt som ett fysiskt kvitto på närvaro. Vid sammanträdena fick ledamöterna varsin medalj, vilken de därefter kunde lösa in mot fem kronor kontant hos stiftelsens expedition. Sammanlagt betalades cirka 6 000 kronor ut på detta sätt. Från och med 1955 moderniserades dock rutinerna; medaljutdelningen upphörde som standard och ledamöterna erhöll istället en ovikt femkronorssedel direkt vid mötet. Traditionen dog dock inte ut helt – nytillkomna ledamöter erbjöds fortfarande möjligheten att få ut en präglad jeton om de så önskade.