Prins Oscar Bernadotte - Imponerande silvermedalj av Gösta Carell utdelad till Martin Lidstam den 4 december 1956
Prins Oscar Bernadotte - Imponerande silvermedalj av Gösta Carell utdelad till Martin Lidstam den 4 december 1956
Silver, 91,71g, 56mm, kvalitet 1+/01, sällsynt. På randen silverstämplar och utgivaren Sporrongs namn, årtalsstämpel E9=1955. I Dagens Nyheter den 5/12 1956 kan man läsa att körledare Martin Lidstam erhöll av KFUM:s ordförande förbundets främsta utmärkelse, Prins Oscar Bernadottes minnesmedalj i silver.
Åtsida
Prins Oscar Bernadottes högervända porträtt. I omskriften: "PRINS OSCAR BERNADOTTE". I vänstra fältet återfinns konstnärens signatur GÖSTA CARELL.
Frånsida
Inom en lagerkrans återfinns mottagarens namn: "Martin Lidstam 4/12 1956"
Prins Oscar Bernadottes minnesmedalj
Prins Oscar Bernadottes minnesmedalj instiftades 1927 av Förbundet mellan Sveriges KFUM (YMCA). Medaljen skapades för att hedra prins Oscar Bernadottes 35-åriga ordförandeskap i organisationen (1892–1927). Initiativet drevs av bland andra generalsekreterare Hugo Cedergren, trots viss intern tvekan inom rörelsen kring huruvida en medalj var förenlig med kristen verksamhet. Medaljen, som präglades vid Kungliga Myntverket, är en intern föreningsutmärkelse och inte en kunglig medalj.
Medaljen framställdes i tre valörer för olika ändamål:
- Guld: Endast ett exemplar präglades och överlämnades till prins Oscar Bernadotte vid KFUM:s konferens i Stockholms stadshus den 16 augusti 1927.
- Silver: Uformade det primära hederstecknet. Den tilldelades framstående KFUM-ledare för mångårigt ideellt arbete. Kriteriet var högt satt, vanligtvis krävdes minst 25 års aktivt ledarskap.
- Brons: Avsedd för utmärkelser på lokal- eller distriktsnivå inom KFUM.
Utveckling av designen
De allra första medaljerna hade en frånsida med en fast inskription dedikerad till prins Oscar. Man insåg dock snabbt behovet av en version som kunde anpassas för andra mottagare. Därför introducerades en ny frånsida, vilken syns på bilden av medaljen till Martin Lidstam. Denna design har en lagerkrans längs kanten som ramar in en tom central yta, avsedd för ingravering av mottagarens namn och datum. Exemplaret på bilden, tilldelat dirigenten Martin Lidstam 1956, är ett typiskt exempel på denna senare silvermedalj.
Utdelning och historik
Prins Oscar Bernadotte var en central gestalt för KFUM och var dess ordförande i totalt 51 år (1892–1943). Hans djupa personliga engagemang gav rörelsen både status och stabilitet. Silvermedaljen delades inte ut årligen, utan vid särskilda tillfällen och jubileer. Under den period medaljen var aktiv (1927–1966) beräknas endast drygt ett hundratal personer ha mottagit silvervarianten, vilket gör den till en relativt exklusiv utmärkelse för ett livsverk inom organisationen. Utdelningarna upphörde helt efter 1966 i samband med att KFUM och KFUK slogs samman till en gemensam rörelse (KFUK-KFUM).
I sitt vardagliga yrkesliv arbetade Martin L som tjänsteman vid AB Jamaica-Bananer, men det var i musikens värld han verkligen gjorde avtryck. Under flera decennier var han en av Sveriges mest välkända och uppskattade körledare – en person som med sitt engagemang, sin musikalitet och sin starka tro formade generationer av sångare.
Martin växte upp i en miljö präglad av musik och tro. Hans far ledde baptistförsamlingens kör i hemstaden, och i familjehemmet lades grunden till både hans religiösa övertygelse och hans livslånga kärlek till körsången. Den musikaliska begåvningen utvecklades tidigt, och under ledning av framstående lärare – inte minst Sven Lizell, en av 1920-talets mest respekterade körledare – fick han den skolning som skulle göra honom till en centralgestalt i svenskt körliv. Lizells inflytande kom att prägla både L:s teknik, hans konstnärliga hållning och hans förmåga att inspirera andra.
I mer än tre decennier ledde Martin L flera av landets mest betydelsefulla körer: Tabernaklets kör i Stockholm, Baptisternas kör, Svenska baptisternas sångarförbund och KFUM:s sångarförbund. Han blev även en folkkär allsångsledare, sida vid sida med Sven Lilja. På Skansen delade de scenen – Lilja med den profana allsången, L med den kristna – och båda drog stora skaror publik.
Men det var som dirigent och konstnärlig ledare för KFUM-kören i Stockholm som Martin L gjorde sin största musikaliska insats. Under hans ledning utvecklades kören till en elitensemble, en av Sveriges främsta manskörer, som också nådde internationell ryktbarhet genom turnéer i Europa och Amerika. L:s smittande entusiasm, noggranna repetitionsarbete och konstnärliga ambition lyfte både körens nivå och repertoar. Genom honom fick många svenska manskörer en välbehövlig förnyelse, med verk som förenade tradition och modernitet.
Hugo Alfvén var en tydlig förebild för Martin L – inte bara konstnärligt, utan även tekniskt. L var själv violinist, och hans eleganta, uttrycksfulla handrörelser som dirigent påminde starkt om Alfvéns. Han använde sällan taktpinne, men hans precision och gestik gjorde stort intryck på både sångare och publik. Liksom Alfvén var han angelägen om att föra in nya, internationellt präglade verk i repertoaren. Genom KFUM-kören presenterade han många av de stycken som Uppsala-kören Orphei Drängar under Alfvén först introducerat – och gjorde det med sådan konstnärlig kraft att musiken fick vidare spridning och växande uppskattning.
Martin L förenade på ett unikt sätt tro och ton, vardag och konst. Hans arbete visade att körsången inte bara kunde vara en religiös eller kulturell aktivitet – den kunde också vara en bro mellan människor, generationer och världar.