Prins Oscar Bernadotte (1859-1953) och KFUM:s 40-årskonferens (1927) av Gösta Carell - Ett livsval för kärleken och tron
Prins Oscar Bernadotte (1859-1953) och KFUM:s 40-årskonferens (1927) av Gösta Carell
Härlig bronsmedalj präglad i hög relief modellerad av Gösta Carell, 69.25g, 56mm, randprägling: "C.C.SPORRONG&CO". Kvalitet 01/0.
Åtsida
Högervänd bröstbild av prins Oscar Bernadotte utförd i en mycket uttrycksfull och djup relief. Längs medaljens yttre kant löper omskriften "PRINS OSCAR BERNADOTTE". I fältet bakom nacken återfinns gravörens signatur "GÖSTA / CARELL" diskret inpräglad. Porträttet visar en äldre, djupt reflekterande man med tidstypisk mustasch, avbildad helt utan kungliga eller militära attribut, vilket väl speglar hans borgerliga och djupt religiösa livsval.
Frånsida
Överst i kompositionen vilar ett klassiskt Kristusmonogram (Chi-Rho), vilket symboliserar den kristna tron och sätter tonen för medaljens budskap. Därunder finns en rak och centralt placerad inskrift över åtta rader: "FÖRBUNDET / MELLAN SVERIGES / K ❀ F ❀ U ❀ M / TILL DESS MÅNGÅRIGE / ORDFÖRANDE VID / 40-ÅRSKONFERENSEN / AUGUSTI / 1927".
Ett livsval för kärleken och tron
Prins Oscar kunde glädja sig åt sin moders stöd när han valde att ingå äktenskap med Ebba Henrietta Munck. I samband med detta giftermål fick han, till följd av grundlagens uttryckliga bud, avstå från sin ställning som arvsberättigad medlem av det svenska konungahuset. Åren närmast efter vigseln tjänstgjorde prinsen i Karlskrona, men 1892 flyttade han till Stockholm och bosatte sig i ett hus han köpt på Östermalmsgatan 56. Somrarna tillbringades fram till 1906 på egendomen Fridhem på Gotland, som han ärvt efter sin faster prinsessan Eugénie, varefter han 1907 istället förvärvade det gamla herresätet Malmsjö i Södertörn.
En livsgärning inom KFUM
Allt sedan ungdomen var prinsen besjälad av en varm och uppriktig religiositet, som med åren nådde en harmonisk mognad parad med en ljus livsuppfattning och ett frejdigt sinnelag. Denna drivkraft ledde honom in i en verksam delaktighet i en rad olika kristliga och filantropiska strävanden. Redan under sin tid i Karlskrona deltog han i stiftandet av både Blekinge läns nykterhetssällskap och stadens lokala KFUM-avdelning.
Strax efter flytten till Stockholm 1892 valdes han till ordförande i KFUM:s förbundsstyrelse, en position som han därefter oavbrutet innehade och där han lade ned ett träget och betydelsefullt arbete. Det är detta mångåriga, obrutna ordförandeskap som bronsmedaljen från 40-årskonferensen 1927 är präglad för att hedra. Vid sidan av att leda styrelsens förhandlingar och agera vid förbundskonferenser runt om i landet – från Malmö i söder till Sundsvall i norr – reste han ofta ut som representant och högtidstalare hos lokala föreningar. Efter ett besök i Keswick i England 1898 tog han även initiativ till årliga konferenser i Södertälje (och sedermera Stockholm) för det andliga livets fördjupande. Hans anföranden kännetecknades alltid av innerlighet, värme och en ofta medryckande kraft.
Filantropi och internationell utblick
I kyrkligt hänseende intog prins Oscar en starkt interkonfessionell ståndpunkt. Han betraktade den kristna allianstanken som fundamental och menade att KFUM gjort en av sina allra största insatser genom att vara en enande faktor för den kristliga verksamheten i Sverige. För honom innebar tillhörigheten till denna världsorganisation att hjärtat vidgades och att han redan på jorden kände sig som en del av Kristi stora kyrka. Som ett naturligt steg i detta gränsöverskridande arbete var han sedan 1908 ledare för Evangeliska alliansens svenska kommitté, och han fungerade även som Sveriges representant i KFUM:s världsförbunds styrelse i Genève.
Prinsens filantropiska engagemang sträckte sig även till samhällets mest utsatta och marginaliserade. Efter drottning Sofias död blev han 1898 ordförande i föreningen Lapska missionens vänner, där han med livligt intresse följde verksamheten för den samiska befolkningen och vid upprepade tillfällen besökte lappmässorna i Ånge och Hålland. Därutöver var han ledamot av styrelsen för Soldaternas vänner, ledde söndagsskolan i Brummerska skolan från 1892 och agerade ordförande i en kommitté som bedrev verksamhet bland fångarna på Långholmen, ett fängelse han i regel besökte en gång i veckan. Bronsmedaljen överlämnad 1927 utgör därmed ett tack till en man som lämnade den kungliga arvsföljden för att i stället verka i medmänsklighetens och det andliga ledarskapets tjänst.
Härlig bronsmedalj präglad i hög relief modellerad av Gösta Carell, 69.25g, 56mm, randprägling: "C.C.SPORRONG&CO". Kvalitet 01/0.
Åtsida
Högervänd bröstbild av prins Oscar Bernadotte utförd i en mycket uttrycksfull och djup relief. Längs medaljens yttre kant löper omskriften "PRINS OSCAR BERNADOTTE". I fältet bakom nacken återfinns gravörens signatur "GÖSTA / CARELL" diskret inpräglad. Porträttet visar en äldre, djupt reflekterande man med tidstypisk mustasch, avbildad helt utan kungliga eller militära attribut, vilket väl speglar hans borgerliga och djupt religiösa livsval.
Frånsida
Överst i kompositionen vilar ett klassiskt Kristusmonogram (Chi-Rho), vilket symboliserar den kristna tron och sätter tonen för medaljens budskap. Därunder finns en rak och centralt placerad inskrift över åtta rader: "FÖRBUNDET / MELLAN SVERIGES / K ❀ F ❀ U ❀ M / TILL DESS MÅNGÅRIGE / ORDFÖRANDE VID / 40-ÅRSKONFERENSEN / AUGUSTI / 1927".
Ett livsval för kärleken och tron
Prins Oscar kunde glädja sig åt sin moders stöd när han valde att ingå äktenskap med Ebba Henrietta Munck. I samband med detta giftermål fick han, till följd av grundlagens uttryckliga bud, avstå från sin ställning som arvsberättigad medlem av det svenska konungahuset. Åren närmast efter vigseln tjänstgjorde prinsen i Karlskrona, men 1892 flyttade han till Stockholm och bosatte sig i ett hus han köpt på Östermalmsgatan 56. Somrarna tillbringades fram till 1906 på egendomen Fridhem på Gotland, som han ärvt efter sin faster prinsessan Eugénie, varefter han 1907 istället förvärvade det gamla herresätet Malmsjö i Södertörn.
En livsgärning inom KFUM
Allt sedan ungdomen var prinsen besjälad av en varm och uppriktig religiositet, som med åren nådde en harmonisk mognad parad med en ljus livsuppfattning och ett frejdigt sinnelag. Denna drivkraft ledde honom in i en verksam delaktighet i en rad olika kristliga och filantropiska strävanden. Redan under sin tid i Karlskrona deltog han i stiftandet av både Blekinge läns nykterhetssällskap och stadens lokala KFUM-avdelning.
Strax efter flytten till Stockholm 1892 valdes han till ordförande i KFUM:s förbundsstyrelse, en position som han därefter oavbrutet innehade och där han lade ned ett träget och betydelsefullt arbete. Det är detta mångåriga, obrutna ordförandeskap som bronsmedaljen från 40-årskonferensen 1927 är präglad för att hedra. Vid sidan av att leda styrelsens förhandlingar och agera vid förbundskonferenser runt om i landet – från Malmö i söder till Sundsvall i norr – reste han ofta ut som representant och högtidstalare hos lokala föreningar. Efter ett besök i Keswick i England 1898 tog han även initiativ till årliga konferenser i Södertälje (och sedermera Stockholm) för det andliga livets fördjupande. Hans anföranden kännetecknades alltid av innerlighet, värme och en ofta medryckande kraft.
Filantropi och internationell utblick
I kyrkligt hänseende intog prins Oscar en starkt interkonfessionell ståndpunkt. Han betraktade den kristna allianstanken som fundamental och menade att KFUM gjort en av sina allra största insatser genom att vara en enande faktor för den kristliga verksamheten i Sverige. För honom innebar tillhörigheten till denna världsorganisation att hjärtat vidgades och att han redan på jorden kände sig som en del av Kristi stora kyrka. Som ett naturligt steg i detta gränsöverskridande arbete var han sedan 1908 ledare för Evangeliska alliansens svenska kommitté, och han fungerade även som Sveriges representant i KFUM:s världsförbunds styrelse i Genève.
Prinsens filantropiska engagemang sträckte sig även till samhällets mest utsatta och marginaliserade. Efter drottning Sofias död blev han 1898 ordförande i föreningen Lapska missionens vänner, där han med livligt intresse följde verksamheten för den samiska befolkningen och vid upprepade tillfällen besökte lappmässorna i Ånge och Hålland. Därutöver var han ledamot av styrelsen för Soldaternas vänner, ledde söndagsskolan i Brummerska skolan från 1892 och agerade ordförande i en kommitté som bedrev verksamhet bland fångarna på Långholmen, ett fängelse han i regel besökte en gång i veckan. Bronsmedaljen överlämnad 1927 utgör därmed ett tack till en man som lämnade den kungliga arvsföljden för att i stället verka i medmänsklighetens och det andliga ledarskapets tjänst.