Prinsessan Eugénie (1830–1889) av Lea Ahlborn - Mycket sällsynt RR - De lidandes furstinna: Eugénie och barmhärtighetens konst
Prinsessan Eugénie (1830–1889) av Lea Ahlborn
Förgyllt silver, 3.34g, 17mm, kvalitet 1+/01. Referens: SKM 2 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Mycket sällsynt, RR.
Åtsida
Prinsessans vänstervända bröstbild med håret uppsatt i en flätad krans, bakom bilden återfinns gravörens initialer: "LA". Omskriften lyder: "EUGENIE PRINSESSA AF SVERIGE OCH NORGE★BESKYDDARINNA★", vilket utläses Eugenie Prinsessa af Sverige och Norge, Beskyddarinna.
Frånsida
Slät med plats för gravyr, nederst återfinns silverstämplar.
De lidandes furstinna: Eugénie och barmhärtighetens konst - En uppväxt i brödernas skugga och konstens ljus
Prinsessan Eugénie föddes 1830 som Oskar I:s och drottning Josephines enda dotter, en position som formade hennes barndom till en värld av "gosslekar med bröderna" snarare än flickvänner och dockor. Särskilt nära stod hon prins Gustaf, med vilken hon delade ett djupt intresse för botanik och musik. Medaljens åtsida, graverad av Lea Ahlborn, presenterar en kvinna vars yttre skimmer av "liv och godhet" dolde en konstnärlig talang som sträckte sig långt bortom en ren dilettants. Trots att hennes kungliga börd hindrade henne från att studera efter naken modell – ett avgörande hinder för en skulptör på 1860-talet – lyckades hon genom sina teckningar, akvareller och parianfigurer som "Kan du inte tala?" etablera sig som en respekterad utövare.
Gotland och "Fridhem": Ett centrum för social gärning
År 1852 markerade en mörk vändpunkt i Eugénies liv; prins Gustafs plötsliga död och hennes egen svåra sjukdom knäckte hennes hälsa för alltid och lämnade henne märkt av lidande. På inrådan av läkaren Magnus Huss sökte hon sig till Gotlands milda klimat, där hon lät uppföra sitt älskade Fridhem sydväst om Visby. Det var här hennes trosliv förvandlades till praktisk kärleksverksamhet. Genom att sälja sin farmor drottning Desirées juveler finansierade hon Gotlands sjukhem för obotligt sjuka, och i närheten av Fridhem grundade hon barnhem för både gossar och flickor. Medaljens titel "Beskyddarinna" är ingen tom fras; den sammanfattar hennes roll som grundare av stadsmissioner, djurskyddsföreningar och understödsföreningar för fiskare.
En vidsynt tro och det personliga offret
Prinsessan Eugénie levde ett "skönt, oberoende liv" och var en av de första kvinnorna i Sverige som begärde att förklaras myndig när lagen tillät det. Hennes andlighet var präglad av vidsynthet och tolerans, påverkad av både moderns katolicism och de lutherska väckelserörelserna. För egen del ställde hon minimala krav; hon levde asketiskt på kokta morötter och ljumt vatten för att kunna offra sitt arv på välgörenhetens altare. Även om Oscar II försökte förmå henne att bevara något av förmögenheten för familjen, bestämde hon i sitt testamente att en betydande del av hennes miljonarv skulle tillfalla de barmhärtighetsinrättningar hon skapat.
Arvet efter "De lidandes furstinna"
När prinsessan Eugénie avled våren 1889, lämnade hon efter sig ett bestående arv i form av institutioner som Eugeniahemmet i Solna, som än idag bär hennes namn. Lea Ahlborns sällsynta miniatyrmedalj i förgyllt silver bevarar minnet av en kvinna som genom sin personliga klenhet fann styrkan att bli "De lidandes furstinna". Genom linsen av denna medalj ser vi inte bara en svensk-norsk prinsessa, utan en pionjär inom svensk filantropi som förenade kunglig värdighet med en djup, självutplånande kärlek till sin nästa. Hennes livsgärning var en barmhärtighetens konst, lika fint utmejslad som porträttet på medaljens åtsida.
Förgyllt silver, 3.34g, 17mm, kvalitet 1+/01. Referens: SKM 2 (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Mycket sällsynt, RR.
Åtsida
Prinsessans vänstervända bröstbild med håret uppsatt i en flätad krans, bakom bilden återfinns gravörens initialer: "LA". Omskriften lyder: "EUGENIE PRINSESSA AF SVERIGE OCH NORGE★BESKYDDARINNA★", vilket utläses Eugenie Prinsessa af Sverige och Norge, Beskyddarinna.
Frånsida
Slät med plats för gravyr, nederst återfinns silverstämplar.
De lidandes furstinna: Eugénie och barmhärtighetens konst - En uppväxt i brödernas skugga och konstens ljus
Prinsessan Eugénie föddes 1830 som Oskar I:s och drottning Josephines enda dotter, en position som formade hennes barndom till en värld av "gosslekar med bröderna" snarare än flickvänner och dockor. Särskilt nära stod hon prins Gustaf, med vilken hon delade ett djupt intresse för botanik och musik. Medaljens åtsida, graverad av Lea Ahlborn, presenterar en kvinna vars yttre skimmer av "liv och godhet" dolde en konstnärlig talang som sträckte sig långt bortom en ren dilettants. Trots att hennes kungliga börd hindrade henne från att studera efter naken modell – ett avgörande hinder för en skulptör på 1860-talet – lyckades hon genom sina teckningar, akvareller och parianfigurer som "Kan du inte tala?" etablera sig som en respekterad utövare.
Gotland och "Fridhem": Ett centrum för social gärning
År 1852 markerade en mörk vändpunkt i Eugénies liv; prins Gustafs plötsliga död och hennes egen svåra sjukdom knäckte hennes hälsa för alltid och lämnade henne märkt av lidande. På inrådan av läkaren Magnus Huss sökte hon sig till Gotlands milda klimat, där hon lät uppföra sitt älskade Fridhem sydväst om Visby. Det var här hennes trosliv förvandlades till praktisk kärleksverksamhet. Genom att sälja sin farmor drottning Desirées juveler finansierade hon Gotlands sjukhem för obotligt sjuka, och i närheten av Fridhem grundade hon barnhem för både gossar och flickor. Medaljens titel "Beskyddarinna" är ingen tom fras; den sammanfattar hennes roll som grundare av stadsmissioner, djurskyddsföreningar och understödsföreningar för fiskare.
En vidsynt tro och det personliga offret
Prinsessan Eugénie levde ett "skönt, oberoende liv" och var en av de första kvinnorna i Sverige som begärde att förklaras myndig när lagen tillät det. Hennes andlighet var präglad av vidsynthet och tolerans, påverkad av både moderns katolicism och de lutherska väckelserörelserna. För egen del ställde hon minimala krav; hon levde asketiskt på kokta morötter och ljumt vatten för att kunna offra sitt arv på välgörenhetens altare. Även om Oscar II försökte förmå henne att bevara något av förmögenheten för familjen, bestämde hon i sitt testamente att en betydande del av hennes miljonarv skulle tillfalla de barmhärtighetsinrättningar hon skapat.
Arvet efter "De lidandes furstinna"
När prinsessan Eugénie avled våren 1889, lämnade hon efter sig ett bestående arv i form av institutioner som Eugeniahemmet i Solna, som än idag bär hennes namn. Lea Ahlborns sällsynta miniatyrmedalj i förgyllt silver bevarar minnet av en kvinna som genom sin personliga klenhet fann styrkan att bli "De lidandes furstinna". Genom linsen av denna medalj ser vi inte bara en svensk-norsk prinsessa, utan en pionjär inom svensk filantropi som förenade kunglig värdighet med en djup, självutplånande kärlek till sin nästa. Hennes livsgärning var en barmhärtighetens konst, lika fint utmejslad som porträttet på medaljens åtsida.