Oskar II - Prismedalj för hästavelns främjande av Lea Ahlborn för Stuteriöverstyrelsen - Ett mycket vackert exemplar i silver med frostaktig relief
Prismedalj för hästavelns främjande av Lea Ahlborn för Stuteriöverstyrelsen
Ett mycket vackert exemplar i silver med frostaktig relief, underbar lätt originalpatina och underliggande full djup skimrande präglingsglans. Endast obetydliga märken av hantering. Silver, 37.96g, 42mm, slät rand. Kvalitet 01.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av monarken i profil, modellerad med stor detaljrikedom där hår och skägg framträder med tydlig textur. Längs myntets övre och yttre kant löper omskriften "OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG". I bröstbildens nedre avskärning återfinns signaturen "LEA AHLBORN". Porträttet förmedlar en stram och vördnadsfull karaktär, helt i enlighet med det sena artonhundratalets officiella representationskonst.
Frånsida
En muskulös och proportionerlig hingst uppställd mot vänster vilande på en markerad marklinje. Längs den övre kanten löper omskriften "FÖR HÄSTAFVELNS FRÄMJANDE.". I avskärningen under marklinjen står inskriften "PRISBELÖNING". Till vänster om marklinjen skönjs de diskreta initialerna "L.A.". Motivet är anatomiskt exakt och fångar den uppställda avelshingstens kraft och exteriöra förtjänster, frilagd från bakgrundsdetaljer för att rikta betraktarens fulla fokus på djurets form.
Statens intresse för landets hästar
Under hela artonhundratalet utgjorde hästen själva fundamentet för det svenska samhällets fungerande. Innan förbränningsmotorn och järnvägen slog igenom på bred front var nationen helt beroende av hästkraft för såväl transporter och jordbruk som för det militära försvaret. För att säkerställa att landet förfogade över ett tillräckligt antal hästar av god kvalitet, krävdes en övergripande och systematisk organisation. Som ett svar på detta behov inrättades Stuteriöverstyrelsen år 1818 som ett centralorgan för Sveriges hästavel. Myndighetens uttalade uppgift var att noggrant följa avelns utveckling och leda landets hästväsen, med det strategiska målet att försvarets, näringslivets och enskilda medborgares behov av hästar alltid skulle kunna tillgodoses.
Genom historien har statens engagemang i djuraveln varierat, men under slutet av artonhundratalet underordnades Stuteriöverstyrelsen jordbruksdepartementet, vilket markerade en tydligare koppling till den agrara näringen. Under styrelsens ansvar sorterade statens hingstdepåer, vilka fungerade som nav i ansträngningarna att sprida högkvalitativt avelsmaterial över hela landet.
Ett riksomfattande premieringssystem
För att aktivt höja kvaliteten på den lokala djurstammen räckte det inte med statliga depåer; den enskilde hästägaren behövde engageras och motiveras. Ett avgörande steg togs när ett rikstäckande system för hästpremiering infördes 1873. Redan året innan, 1872, hade Kungl. Maj:t fattat beslut om att en särskild belöningsmedalj skulle präglas för att uppmuntra hästavelns förbättrande.
Denna medalj, framtagen i både silver och brons, skulle delas ut av Stuteriöverstyrelsen till de ägare av unghingstar som vid årliga besiktningsmöten visat upp djur vilka bedömdes vara särskilt förtjänta. Dessa besiktningsmöten blev snabbt viktiga sociala och ekonomiska knutpunkter på landsbygden. Att erhålla statens prisbelöning var en kvalitetsstämpel som omedelbart höjde hingstens avelsvärde och därmed ägarens anseende och inkomster.
Avelshingsten som estetiskt och funktionellt ideal
Medaljens frånsida är ett direkt visuellt uttryck för detta strävande efter perfektion. Avbildningen av den fristående hingsten är ingen slumpmässig dekoration, utan en noggrann studie i den exteriör som premieringsnämnderna sökte efter. Genom Lea Ahlborns skickliga gravyr framträder ett djur med kraftfull hals, välvinklat kors och starka ben – egenskaper som var nödvändiga oavsett om hästen var avsedd att dra artilleriets tunga pjäser, plöja den styva småländska jorden eller fungera som en snabb kavallerihäst.
Avsaknaden av andra element på medaljens frånsida gör att textens budskap och hästens form samverkar utan distraktioner. Silvermedaljen utgjorde ett bevis på att ägaren hade förstått och framgångsrikt tillämpat de avelsprinciper som staten förespråkade. Det var en materiell länk mellan den lilla gården och den centrala makten i huvudstaden.
En epoks stilla avslutning
Det system som byggdes upp under artonhundratalet kom att fungera långt in på nästföljande sekel. Stuteriöverstyrelsen och dess premieringsverksamhet upprätthöll en hög standard på den svenska häststammen fram till dess att samhällets mekanisering började minska behovet av dragdjur. År 1934 hade traktorn och lastbilen gjort ett sådant intåg att Stuteriöverstyrelsen lades ner, varvid dess kvarvarande verksamhet övertogs av Lantbruksstyrelsen.
Denna silvermedalj bär idag ett kulturhistoriskt vittnesbörd om en svunnen era. Den påminner om den tid då nationens överlevnad och välstånd bokstavligen vilade på starka hästryggar, och då statens omsorg om aveln var en högt prioriterad säkerhetspolitisk och ekonomisk fråga. Prismedaljen från 1872 är därmed ett taktilt monument över det agrara samhällets fundament och de människor som genom idogt arbete förbättrade förutsättningarna för landets utveckling.
Ett mycket vackert exemplar i silver med frostaktig relief, underbar lätt originalpatina och underliggande full djup skimrande präglingsglans. Endast obetydliga märken av hantering. Silver, 37.96g, 42mm, slät rand. Kvalitet 01.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av monarken i profil, modellerad med stor detaljrikedom där hår och skägg framträder med tydlig textur. Längs myntets övre och yttre kant löper omskriften "OSCAR II SVERIGES OCH NORGES KONUNG". I bröstbildens nedre avskärning återfinns signaturen "LEA AHLBORN". Porträttet förmedlar en stram och vördnadsfull karaktär, helt i enlighet med det sena artonhundratalets officiella representationskonst.
Frånsida
En muskulös och proportionerlig hingst uppställd mot vänster vilande på en markerad marklinje. Längs den övre kanten löper omskriften "FÖR HÄSTAFVELNS FRÄMJANDE.". I avskärningen under marklinjen står inskriften "PRISBELÖNING". Till vänster om marklinjen skönjs de diskreta initialerna "L.A.". Motivet är anatomiskt exakt och fångar den uppställda avelshingstens kraft och exteriöra förtjänster, frilagd från bakgrundsdetaljer för att rikta betraktarens fulla fokus på djurets form.
Statens intresse för landets hästar
Under hela artonhundratalet utgjorde hästen själva fundamentet för det svenska samhällets fungerande. Innan förbränningsmotorn och järnvägen slog igenom på bred front var nationen helt beroende av hästkraft för såväl transporter och jordbruk som för det militära försvaret. För att säkerställa att landet förfogade över ett tillräckligt antal hästar av god kvalitet, krävdes en övergripande och systematisk organisation. Som ett svar på detta behov inrättades Stuteriöverstyrelsen år 1818 som ett centralorgan för Sveriges hästavel. Myndighetens uttalade uppgift var att noggrant följa avelns utveckling och leda landets hästväsen, med det strategiska målet att försvarets, näringslivets och enskilda medborgares behov av hästar alltid skulle kunna tillgodoses.
Genom historien har statens engagemang i djuraveln varierat, men under slutet av artonhundratalet underordnades Stuteriöverstyrelsen jordbruksdepartementet, vilket markerade en tydligare koppling till den agrara näringen. Under styrelsens ansvar sorterade statens hingstdepåer, vilka fungerade som nav i ansträngningarna att sprida högkvalitativt avelsmaterial över hela landet.
Ett riksomfattande premieringssystem
För att aktivt höja kvaliteten på den lokala djurstammen räckte det inte med statliga depåer; den enskilde hästägaren behövde engageras och motiveras. Ett avgörande steg togs när ett rikstäckande system för hästpremiering infördes 1873. Redan året innan, 1872, hade Kungl. Maj:t fattat beslut om att en särskild belöningsmedalj skulle präglas för att uppmuntra hästavelns förbättrande.
Denna medalj, framtagen i både silver och brons, skulle delas ut av Stuteriöverstyrelsen till de ägare av unghingstar som vid årliga besiktningsmöten visat upp djur vilka bedömdes vara särskilt förtjänta. Dessa besiktningsmöten blev snabbt viktiga sociala och ekonomiska knutpunkter på landsbygden. Att erhålla statens prisbelöning var en kvalitetsstämpel som omedelbart höjde hingstens avelsvärde och därmed ägarens anseende och inkomster.
Avelshingsten som estetiskt och funktionellt ideal
Medaljens frånsida är ett direkt visuellt uttryck för detta strävande efter perfektion. Avbildningen av den fristående hingsten är ingen slumpmässig dekoration, utan en noggrann studie i den exteriör som premieringsnämnderna sökte efter. Genom Lea Ahlborns skickliga gravyr framträder ett djur med kraftfull hals, välvinklat kors och starka ben – egenskaper som var nödvändiga oavsett om hästen var avsedd att dra artilleriets tunga pjäser, plöja den styva småländska jorden eller fungera som en snabb kavallerihäst.
Avsaknaden av andra element på medaljens frånsida gör att textens budskap och hästens form samverkar utan distraktioner. Silvermedaljen utgjorde ett bevis på att ägaren hade förstått och framgångsrikt tillämpat de avelsprinciper som staten förespråkade. Det var en materiell länk mellan den lilla gården och den centrala makten i huvudstaden.
En epoks stilla avslutning
Det system som byggdes upp under artonhundratalet kom att fungera långt in på nästföljande sekel. Stuteriöverstyrelsen och dess premieringsverksamhet upprätthöll en hög standard på den svenska häststammen fram till dess att samhällets mekanisering började minska behovet av dragdjur. År 1934 hade traktorn och lastbilen gjort ett sådant intåg att Stuteriöverstyrelsen lades ner, varvid dess kvarvarande verksamhet övertogs av Lantbruksstyrelsen.
Denna silvermedalj bär idag ett kulturhistoriskt vittnesbörd om en svunnen era. Den påminner om den tid då nationens överlevnad och välstånd bokstavligen vilade på starka hästryggar, och då statens omsorg om aveln var en högt prioriterad säkerhetspolitisk och ekonomisk fråga. Prismedaljen från 1872 är därmed ett taktilt monument över det agrara samhällets fundament och de människor som genom idogt arbete förbättrade förutsättningarna för landets utveckling.