Professor C. J. Fahlcrantz av Mellgren 1837 - PRAKTEXEMPLAR - Det svenska landskapsmåleriets fader

Carl Johan Fahlcrantz (1774-1861) - Det svenska landskapsmåleriets fader
Ett underbart praktexemplar i hög relief med fantastisk blå-guldskimrande patina, full präglinsglans med frostaktig hög relief. Silver, 43.15g, 42mm, graverad av Carl Magnus Mellgren 1837, Hyckert II:149:1, kvalitet 01/0. Medaljen ingår i en serie av minnespenningar över framstående svenska vetenskapsmän, skalder och konstnärer.

Åtsida
Fahlcrantz högervända bild, med gravörens initialer: "CMM" under bilden. I omskriften: "CAROLUS JOHANNES FAHLCRANTZ / NAT. XXIX. NOV. MDCCLXXIV"

Frånsida
En uppspänd tavelduk på ett staffli, med en lagerkrans hängande över. Under finns böcker, ett upprullat papper, en palett och penslar, samt andra symboler för konstnärskapet. Inskrift överst: "EMULA NATURE MANUS" som översatt kan tolkas som: "Emulera naturens hand, eller Återskapa naturens hand"

Fahlcrantz, känd som "det svenska landskapsmåleriets fader", föddes den 21 oktober 1833 i Stockholm. Hans föräldrar var prosten Johan Fahlcrantz och Gustava de Brenner. På moderns sida hade Carl Johan Fahlcrantz konstnärliga anor; hans morfars far var konstnären och fornforskaren Elias Brenner, gift med Sophia Elisabet Brenner. Trots att hans far var präst, uppfostrades sonen med tanken att följa i hans fotspår.

Vid sexton års ålder anlände Fahlcrantz till Stockholm 1791 och blev lärling hos Kungliga teaterns förste dekorationsmålare, Johan Gottlob Brusell. Efter en tid blev han elev till den yngre dekoratören Per Emanuel Limnell, som arbetade under Louis Jean Desprez och Brusell. Fahlcrantz bodde hos Limnell som en del av familjen fram till cirka år 1800. Under sin tid hos Limnell besökte han Akademiens principskola och 1793 fick han en tredjemedalj för en ornamentsteckning, vilket var hans första utställda arbete.

Fahlcrantz fick handledning av Deprez och Elias Martin, och mot sekelskiftet 1800 fick han huvudsakligen undervisning i landskapsmålning av Louis Belanger, som hade kommit från Frankrike 1798. Han tog starka intryck av Belanger. En av hans tidiga märkbara verk var "Utsikt över Stockholm från Djurgården", som finns på Nationalmuseum i Stockholm. Han fick flera beställningar och målade landskapsvyer med berg, vattenfall och skogar, ofta med stämningsfull morgon- eller kvällsbelysning.

Fahlcrantz blev den mest typiske romantikern i svenskt måleri, och hans färgrika verk var mycket uppskattade av samtiden. Han tog även intryck av Elias Martins landskapsstil. För att klara sin ekonomi undervisade Fahlcrantz andra i ritning och sålde sina målningar till underpris.

Han blev agrée vid Konstakademien 1802 och ledamot 1803. År 1805 fick han tillsammans med Gustaf Erik Hasselgren ett resestipendium, men istället för att resa till Italien föredrog han att resa inom landet. Han genomförde två resor till Norge 1827 och Danmark 1829.

Fahlcrantz övergick från akvarell till olja runt sekelskiftet 1800 och blev professor vid Konstakademien 1815. Han blev hedersledamot i flera utländska akademier och mottog beställningar från det svenska kungahuset samt från Nikolaj I av Ryssland.