Kristina - Reval - Typmynt - Dukat 1650 med Mm GP vid sidorna av skölden XR - Inga noterade försäljningar - Möjligen UNIK i privat ägo!

395 000 kr

Kristina - Reval - Dukat 1650 med Mm GP vid sidorna av skölden XR - Inga noterade försäljningar - Möjligen UNIK i privat ägo!
Ett vackert exemplar med full lyster, sedvanlig lätt råhet för dukater präglade i Reval. Litet plantsfel i första årtalssiffrorna på frånsidan. Inga noterade försäljningar, möjligen det enda kända i privat ägo! SG 19, kvalitet 01, 3.48g. Utöver den stora sällsyntheten är myntet särskilt intressant då det är en så kallad ettårstyp, dvs myntet präglades endast 1650. Därtill är det inte bara det enda guldmyntet från Reval under Kristinas regeringstid, utan även det allra första guldmyntet som präglades i staden under svensk överhöghet. Som en sådan numismatisk milstolpe utgör objektet ett absolut måste som uppfyller alla krav för den kräsne samlaren av rariteter.

Denna mynttyp förekommer i två varianter: dels den här utbjudna, med myntmästaren Gerhard Philips initialer GP på var sin sida om vapenskölden, som är det enda av mig kända exemplaret i privat ägo och stammar från en gammal svensk samling med proveniens tillbaka till Hirsch mynthandel på 1960-talet.

För att sätta objektets exklusivitet i perspektiv kan nämnas att den "vanliga" varianten har myntmästaren Gerhard Philips initialer GP under skölden. Av denna "vanliga" typ har jag under de senaste ca 20 åren noterat 19 försäljningar, där den senaste försäljningen skedde 2025 och var ett exemplar ur Lars Emil Bruuns samling som var i ca kvalitet 1/1+ med en repa i åtsidans fält. Detta exemplar klubbades för 8 500 euro, vilket med köparprovision blir ca 116 000 kr. Det exemplar som kvalitetsmässigt ligger närmast det här utbjudna, men som var delvis svagt utpräglat, såldes 2014 och klubbades då för 18 000 CHF, vilket med dagens kurs och påslag motsvarar ungefär 250 000 kr.


Åtsida
Drottningens vänstervända bröstbild med långt utsläppt hår och liten sluten krona bak i nacken. I omskriften: "CHRISTINA D G SVEC GOT VAND Q REGINA" (Utläses: Christina Dei Gratia Suecorum Gothorum Vandalorumque Regina.Svensk översättning: Kristina, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Drottning.


Frånsida
Revals krönta vapensköld (tre vänstervända krönta leoparder). Myntmästaren Gerhard Philips initialer GP och årtalet 16 50 på vara sida om vapenskölden. I omskriften: "NVMMVS AVREVS CIVIT REVALIENS" (Svensk översättning: Staden Revals guldmynt.)


Stormaktens gyllene utpost – Reval och Kristinas kröningår
År 1650 står det svenska stormaktsväldet på sin absoluta höjdpunkt. Det trettioåriga kriget är avslutat, den westfaliska freden är undertecknad, och Sverige har trätt fram som en av Europas ledande militära och politiska krafter. I Stockholm förbereder man sig detta år för en av historiens mest påkostade händelser: Drottning Kristinas kröning. Men rikets glans sträckte sig långt bortom huvudstadens gator, över Östersjön till de baltiska provinserna som utgjorde imperiets ekonomiska lungor. Det är i denna kontext, i skärningspunkten mellan kunglig prakt och strategisk handelspolitik, som denna dukat från Reval (nuvarande Tallinn) präglades.

Mellan Tyska orden och Svenska kronan
Reval var ingen dussinstad i det svenska väldet. Som huvudstad i Estland var den porten mot öster, en Hansastad med rötter djupt i medeltiden. Texten på myntets frånsida, Nummus Aureus Civit Revaliens, skvallrar om en stolthet och ett självstyre som staden lyckades bevara även under svensk flagg. När den Tyska Orden föll samman under trycket av reformationen och det ryska hotet på 1500-talet, sökte Reval beskydd. År 1561 svor staden trohet till Erik XIV och Sverige. Det var en allians född ur nödvändighet, men också ur ömsesidig nytta. I utbyte mot beskydd mot tsarens härar fick Reval behålla sina gamla privilegier. Bland dessa rättigheter, som ursprungligen erhållits 1265 av Tyska orden, fanns den kanske viktigaste symbolen för autonomi: mynträtten.

Denna dukat är ett fysiskt bevis på detta privilegium. Medan centralmakten i Stockholm under stormaktstiden strävade efter att ena riket administrativt – bland annat genom inrättandet av hovrätten i Dorpat och generalguvernörsämbetet – förblev rätten att slå eget mynt en helig ko för borgerskapet i Reval. Det fanns dock ett förbehåll: från och med 1597 var staden tvungen att anpassa sin utmyntning efter ”rikssvensk myntfot”. Myntet skulle vara lokalt till formen, men svenskt till värdet.

Drottningen som aldrig kom
På myntets åtsida möter vi Kristina. Det är 1650, och porträttet visar en ung kvinna, en intellektuell monark som korresponderade med Descartes och samlade Europas lärda omkring sig. Hennes hår är utsläppt, en detalj som i numismatiken ofta signalerar statusen som Virgo, jungfrun som är gift med staten snarare än en man.

Det finns en viss ironi i detta guldmynt. Kristina besökte aldrig Estland eller Reval. För borgarna som hanterade dessa dukater vid handelshusens diskar var myntbilden det närmaste de kom sin drottning. Dukaten blev en avatar för den kungliga makten – en påminnelse om vem som garanterade stadens frihet och vem som krävde dess lojalitet. Myntmästaren Gerhard Philips, vars initialer GP flankerar vapenskölden på detta unika exemplar, var en länk i denna kedja. Hans hantverk säkerställde att Revals guld höll den standard som krävdes för internationell handel, samtidigt som han konstnärligt tolkade drottningens drag långt från hovet i Stockholm.

Ett eko från en förlorad tid
Detta mynt representerar en era som fick ett abrupt slut. Revals myntning av guld och silver upphörde i princip 1681, då Karl XI:s reduktion och centraliseringspolitik stramade åt greppet om provinserna ytterligare. När det Stora nordiska kriget bröt ut år 1700 började klockan klämtas för det svenska Estland. År 1710, härjat av pest och belägring, kapitulerade Reval för Peter den store och Ryssland.

De svenska privilegierna bekräftades återigen av tsaren, men den svenska tiden var över. Kvar finns idag arkitekturen i Tallinn, de gamla lagböckerna och – som glimmande tidsdokument – mynten. Denna dukat från 1650 är inte bara en betalningsmedel eller en samlarraritet; den är ett koncentrat av svensk stormaktshistoria. Den berättar om en tid då Östersjön var ett svenskt innanhav, då Reval var dess juvel, och då en ung drottning i Stockholm lät sin profil präglas i guld för att visa världen att hon var Regina Sveciae – även på andra sidan havet.