Rikets ständers tacksägelser för frihetens bevarande, genom att upptäcka och tillintegöra drottningens planer på statskupp 1756 - MYCKET SÄLLSYNT OCH HISTORISKT BETYDELSEFULL PRAKTMEDALJ

Rikets ständers tacksägelser för frihetens bevarande, genom att upptäcka och tillintegöra drottningens planer på statskupp 1756
Ett vackert helt oslitet exemplar med full präglingsglans och lyster. Tenn, SKM 40e (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 27, 76 mm, 120.24g, kvalitet god 01. RR, graverad av Daniel Fehrman.  

Åtsida
Frihetsgudinnan, i antik dräkt, med högra handen höjd, och i den vänstra hållande staven med frihetshatten, står lutad mot en avskuren kolonn, på vilken ligger en med fyra sigill förseglad bok (grundlagen), på marken gravörens initialer: "D•F•". Text ovanför: "LIBERTAS MANENS•" som kan översättas till: "Bestående frihet". 

Frånsida
Text på nio rader: DEO O•M• / AVERRUNCO / MALORUM SVECIAE / GRATES PUBLICAE / CUM / SUPPLICATIONIBUS / ANNIVERSARIIS / INDICTAE• / M DCC LVI•" som kan översättas till ungefär: " Påbjudandet av offentlig tacksägelse till Gud allsmäktig, som avvärjt olyckorna i Sverige, jämte årlig tacksägelsefest 1756".

Frihetens Monument: Medaljen som befäste ständernas seger 1756
År 1756 lät Rikets ständer prägla en tung och symbolladdad medalj. Det var inte en hyllning till en kunglig födelsedag eller en militär seger, utan ett monument över en avvärjd statskupp och en iskall maktdemonstration riktad mot Sveriges eget kungapar. Medaljen var ett stycke propaganda i metall, ett evigt minnesmärke över det som ständerna definierade som "frihetens bevarande" och en dyster påminnelse om det höga priset för att utmana deras makt.

Bakgrunden var den politiska maktkamp som definierade hela Frihetstiden (1718–1772). Efter Karl XII:s död hade kungamakten försvagats till förmån för riksdagen, där de fyra stånden höll den yttersta makten. Denna ordning var en nagel i ögat på den ambitiösa och viljestarka drottning Lovisa Ulrika. När hon och hennes make Adolf Fredrik besteg tronen 1751, såg hon ständerväldet som en anomali och den upplysta monarkin som den ideala styrelseformen. Spänningarna eskalerade när ständerna återinförde den förödmjukande kungliga namnstämpeln, som i praktiken tillät regeringen att underteckna beslut i kungens namn även utan hans medgivande. När man därtill utsåg en regimtrogen handledare till kronprins Gustav, var måttet rågat för drottningen.

Under våren 1756 satte Lovisa Ulrika sin kupplan i verket, med målet att krossa ständerväldet och återupprätta en stark monarki. Planen var dock illa genomtänkt och avslöjades i förtid. Ständernas reaktion var omedelbar, skoningslös och brutal. För att statuera ett exempel dömdes åtta av de sammansvurna till döden. I juli 1756, inom synhåll från det kungliga slottet, avrättades först fyra adelsmän, däribland greve Eric Brahe, genom tortyr och halshuggning. Tre dagar senare mötte fyra ofrälse medhjälpare samma öde. Kung Adolf Fredrik tvingades offentligt ta avstånd från sin hustrus agerande, och kungaparets makt inskränktes nu än mer.

Det är i detta klimat av triumf och hot som medaljen skapades. Dess åtsida proklamerar med latinska bokstäver LIBERTAS MANENS – "Friheten består". Motivet är en allegori över den svenska friheten, personifierad av den antika gudinnan Libertas. Med sin högra hand pekar hon mot himlen, som för att visa att hennes makt är gudomligt sanktionerad. I den vänstra håller hon en stav krönt med frihetsmössan, den främsta symbolen för frihetstiden, samtidigt som hon vilar armen mot en lagbok på en stabil pelare. Budskapet var otvetydigt: ständernas frihet är inte laglöshet, utan en stabil och evig ordning grundad på lagen.

Frånsidan förstärker detta med en formell tacksägelse på latin: "Åt Gud, den bäste och störste, Sveriges beskyddare mot det onda, kungörs offentlig tacksägelse med årliga böner. 1756". Texten anspelar på den tacksägelsefest som ständerna instiftade för att årligen fira segern över kuppmakarna. Medaljen blev därmed ett bestående bevis på den officiella historieskrivningen, där kungaparets ambitioner var "det onda" och ständernas välde var den gudagivna friheten. Den är ett unikt fönster in i Frihetstidens politiska zenit och en påminnelse om de dramatiska händelser som formade Sverige.