Riksdagsjubileet och Engelbrekt Engelbrektsson av Axel Wallenberg 1935 - Nationalhjälten och det svenska styrelseskicket
Riksdagsjubileet och Engelbrekt Engelbrektsson av Axel Wallenberg 1935
Silver, 77.44 g, 56 mm. Randen med silverstämplar av tillverkaren Sporrong & Co, samt årtalsstämpel E9 (1935). Kvalitet 01. Graverad av Axel Wallenberg 1935. Referenser: Lars Lagerqvist 1978, sid 34:8.
Åtsida
Motivet utgörs av en kraftfull och stiliserad krigargestalt i ringbrynja, representerande nationalhjälten Engelbrekt Engelbrektsson. Han står bredbent och stadigt, med blicken riktad snett framåt. I sin högra hand stöder han sig mot ett massivt, nedåtriktat slagsvärd. I sin vänstra hand håller han en trekantig sköld prydd med Engelbrektsättens vapenbild: tre halva liljor ställda i trekant. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "ENGELBREKT ❀ SVERIGES ❀ BEFRIARE".
Frånsida
Ett myllrande, detaljrikt och djupt symboliskt motiv inspirerat av senmedeltida altarskåpsgrupperingar. I centrum träder Engelbrekt fram, klädd i en fotsida mantel. Runt honom trängs representanter för de fyra stånden, vilka tillsammans utgör nationen: till vänster syns adeln (riddare med fanor och rustning) och prästerskapet (iförda biskopsmössor), och till höger borgerskapet (i tunga luvförsedda mantlar) samt allmogen (bönder beväpnade med yxor och liar). I den övre delen av fältet står inskriptionen på tre rader: "SKAPAREN AV / SVERIGES / RIKSDAG". Längst ned i avskärningen står årtalet "1435". Vid den vänstra nederkanten återfinns gravörens signatur: "Axel Wallenberg 1935".
Nationalhjälten och det svenska styrelseskicket
Ett rike i uppror
Under 1430-talet befann sig Sverige i djup kris. Kalmarunionen, som förenade de nordiska rikena under en gemensam monark, leddes av unionskungen Erik av Pommern. Hans kostsamma krigföring i norra Tyskland hade lett till förödande handelshinder och en skoningslös skattebörda för det svenska folket. Särskilt hårt drabbades Bergslagen, där exporten av järn och koppar hindrades av blockader. Klagomålen mot kungens utländska fogdar, i synnerhet den brutale Jösse Eriksson i Västerås, ekade över landet utan att kungen lyssnade.
Ur detta folkliga missnöje klev en frälseman och bergsmansägare av tysk börd fram: Engelbrekt Engelbrektsson. Sommaren 1434 ställde han sig i spetsen för dalkarlarna och bergsmännen i ett öppet uppror. Engelbrektsupproret spred sig som en löpeld över landet. Allmogens vrede kombinerades med Engelbrekts militära och organisatoriska snille; inom loppet av några månader intogs flera av kronans viktigaste fästen, däribland Borganäs, Köping och Västerås. Det svenska riksrådet, som inledningsvis ställt sig tveksamt, tvingades underteckna en uppsägelse av sin trohet till kung Erik vid ett möte i Vadstena i augusti 1434.
Mötet i Arboga 1435 – Sveriges första riksdag?
Upproret ledde fram till ett historiskt vägskäl. I januari 1435 sammankallades ett stormöte i Arboga för att ordna rikets styrelse. Detta möte har i den svenska historieskrivningen länge kallats för "Sveriges första riksdag", eftersom den nationalromantiska traditionen hävdade att det var första gången representanter för alla de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder – var samlade för att gemensamt besluta om rikets angelägenheter.
Även om modern historieforskning ställer sig tveksam till huruvida bondeståndet verkligen var formellt representerat i parlamentarisk mening redan 1435, råder det ingen tvekan om mötets enorma symbolvärde. Allmogen hade genom upproret visat sig vara en maktfaktor som varken kungen eller högadeln längre kunde ignorera. I Arboga valdes Engelbrekt till rikshövitsman, och därmed erkändes han som rikets militära och politiska ledare. Det är detta 500-årsjubileum som Axel Wallenbergs medalj från 1935 så kraftfullt manifesterar, där medaljens frånsida bokstavligen låter Engelbrekt omgivas av de fyra ståndens representanter, enade mot ett gemensamt yttre hot.
Ett tragiskt slut och ett mytiskt eftermäle
Engelbrekts tid vid makten blev dock dramatisk och oerhört kort. Den svenska högadeln, ledd av Karl Knutsson (Bonde), såg den karismatiske och folkkäre rikshövitsmannen som en farlig rival. Konflikter blossade upp, och i maj 1436 fick Engelbrekts liv ett abrupt och blodigt slut. Under en resa från Örebro slott mördades han brutalt av adelsmannen Måns Bengtsson (Natt och Dag) på en holme i Hjälmaren.
Mordet skapade omedelbart en martyr. Inom allmogen spreds berättelser om mirakel vid hans grav, och han kom att dyrkas som ett inofficiellt nationalhelgon – Sveriges befriare. Engelbrekts roll i den svenska historien kan knappast överskattas. Han krossade det utländska fogdeväldet, skakade Kalmarunionen i dess grundvalar och lade den mentala och politiska grunden för allmogens politiska inflytande, ett inflytande som skulle prägla det svenska samhällsbygget i århundraden.
Wallenbergs konstnärliga vision
När Axel Wallenberg fick uppdraget att gestalta denna minnesmedalj befann han sig i sin tidiga, "förnaturalistiska" period. Som texten i referensverket påpekar utgör denna medalj kanske höjdpunkten från denna fas i hans konstnärskap. Genom att undvika en traditionell, stel porträttmedalj valde han istället en djärv, senmedeltida estetik. Åtsidans väldiga krigare med slagsvärd och frånsidans altarskåpsliknande trängsel av människogestalter förmedlar en rå och ursprunglig kraft. Medaljen fångar därmed inte bara en historisk händelse, utan själva själen i den folkliga resning som 1435 tvingade fram en ny politisk ordning i Sverige.
Silver, 77.44 g, 56 mm. Randen med silverstämplar av tillverkaren Sporrong & Co, samt årtalsstämpel E9 (1935). Kvalitet 01. Graverad av Axel Wallenberg 1935. Referenser: Lars Lagerqvist 1978, sid 34:8.
Åtsida
Motivet utgörs av en kraftfull och stiliserad krigargestalt i ringbrynja, representerande nationalhjälten Engelbrekt Engelbrektsson. Han står bredbent och stadigt, med blicken riktad snett framåt. I sin högra hand stöder han sig mot ett massivt, nedåtriktat slagsvärd. I sin vänstra hand håller han en trekantig sköld prydd med Engelbrektsättens vapenbild: tre halva liljor ställda i trekant. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "ENGELBREKT ❀ SVERIGES ❀ BEFRIARE".
Frånsida
Ett myllrande, detaljrikt och djupt symboliskt motiv inspirerat av senmedeltida altarskåpsgrupperingar. I centrum träder Engelbrekt fram, klädd i en fotsida mantel. Runt honom trängs representanter för de fyra stånden, vilka tillsammans utgör nationen: till vänster syns adeln (riddare med fanor och rustning) och prästerskapet (iförda biskopsmössor), och till höger borgerskapet (i tunga luvförsedda mantlar) samt allmogen (bönder beväpnade med yxor och liar). I den övre delen av fältet står inskriptionen på tre rader: "SKAPAREN AV / SVERIGES / RIKSDAG". Längst ned i avskärningen står årtalet "1435". Vid den vänstra nederkanten återfinns gravörens signatur: "Axel Wallenberg 1935".
Nationalhjälten och det svenska styrelseskicket
Ett rike i uppror
Under 1430-talet befann sig Sverige i djup kris. Kalmarunionen, som förenade de nordiska rikena under en gemensam monark, leddes av unionskungen Erik av Pommern. Hans kostsamma krigföring i norra Tyskland hade lett till förödande handelshinder och en skoningslös skattebörda för det svenska folket. Särskilt hårt drabbades Bergslagen, där exporten av järn och koppar hindrades av blockader. Klagomålen mot kungens utländska fogdar, i synnerhet den brutale Jösse Eriksson i Västerås, ekade över landet utan att kungen lyssnade.
Ur detta folkliga missnöje klev en frälseman och bergsmansägare av tysk börd fram: Engelbrekt Engelbrektsson. Sommaren 1434 ställde han sig i spetsen för dalkarlarna och bergsmännen i ett öppet uppror. Engelbrektsupproret spred sig som en löpeld över landet. Allmogens vrede kombinerades med Engelbrekts militära och organisatoriska snille; inom loppet av några månader intogs flera av kronans viktigaste fästen, däribland Borganäs, Köping och Västerås. Det svenska riksrådet, som inledningsvis ställt sig tveksamt, tvingades underteckna en uppsägelse av sin trohet till kung Erik vid ett möte i Vadstena i augusti 1434.
Mötet i Arboga 1435 – Sveriges första riksdag?
Upproret ledde fram till ett historiskt vägskäl. I januari 1435 sammankallades ett stormöte i Arboga för att ordna rikets styrelse. Detta möte har i den svenska historieskrivningen länge kallats för "Sveriges första riksdag", eftersom den nationalromantiska traditionen hävdade att det var första gången representanter för alla de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder – var samlade för att gemensamt besluta om rikets angelägenheter.
Även om modern historieforskning ställer sig tveksam till huruvida bondeståndet verkligen var formellt representerat i parlamentarisk mening redan 1435, råder det ingen tvekan om mötets enorma symbolvärde. Allmogen hade genom upproret visat sig vara en maktfaktor som varken kungen eller högadeln längre kunde ignorera. I Arboga valdes Engelbrekt till rikshövitsman, och därmed erkändes han som rikets militära och politiska ledare. Det är detta 500-årsjubileum som Axel Wallenbergs medalj från 1935 så kraftfullt manifesterar, där medaljens frånsida bokstavligen låter Engelbrekt omgivas av de fyra ståndens representanter, enade mot ett gemensamt yttre hot.
Ett tragiskt slut och ett mytiskt eftermäle
Engelbrekts tid vid makten blev dock dramatisk och oerhört kort. Den svenska högadeln, ledd av Karl Knutsson (Bonde), såg den karismatiske och folkkäre rikshövitsmannen som en farlig rival. Konflikter blossade upp, och i maj 1436 fick Engelbrekts liv ett abrupt och blodigt slut. Under en resa från Örebro slott mördades han brutalt av adelsmannen Måns Bengtsson (Natt och Dag) på en holme i Hjälmaren.
Mordet skapade omedelbart en martyr. Inom allmogen spreds berättelser om mirakel vid hans grav, och han kom att dyrkas som ett inofficiellt nationalhelgon – Sveriges befriare. Engelbrekts roll i den svenska historien kan knappast överskattas. Han krossade det utländska fogdeväldet, skakade Kalmarunionen i dess grundvalar och lade den mentala och politiska grunden för allmogens politiska inflytande, ett inflytande som skulle prägla det svenska samhällsbygget i århundraden.
Wallenbergs konstnärliga vision
När Axel Wallenberg fick uppdraget att gestalta denna minnesmedalj befann han sig i sin tidiga, "förnaturalistiska" period. Som texten i referensverket påpekar utgör denna medalj kanske höjdpunkten från denna fas i hans konstnärskap. Genom att undvika en traditionell, stel porträttmedalj valde han istället en djärv, senmedeltida estetik. Åtsidans väldiga krigare med slagsvärd och frånsidans altarskåpsliknande trängsel av människogestalter förmedlar en rå och ursprunglig kraft. Medaljen fångar därmed inte bara en historisk händelse, utan själva själen i den folkliga resning som 1435 tvingade fram en ny politisk ordning i Sverige.