Karl XII:s död under belägringen av Fredriksstens fästning vid Fredrikshall i Norge den 30 november 1718

Konungens död under belägringen av Fredriksstens fästning vid Fredrikshall i Norge den 30 november 1718 och begravning i Riddarholmskyrkan i Stockholm den 26 februari 1719 av Georg Wilhelm Vestner
Ett tilltalande silverexemplar med viss lyster. Kvalitet 1+/01, 30.12g, 44mm, SKM 309a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 208

Åtsida
Konungens högervända lagerkrönta bild, gravörens initial "V" under bilden. I omskriften: "CAROLVS XII D G REX SVECIAE"
- Fullständigt latin: Carolus XII Dei Gratia Rex Sueciae
- Översättning: "Karl XII, med Guds nåde, Sveriges konung"

Frånsida
Konungens likkista med inskrift: "CAROL:XII.", med regalierna och palmkvistar på locket. Vid sidorna obelisker, på kanten av det upphöjda planet gravörens initial: "V". I omskriften: "QVIS TOT SVSTINVIT,QVIS TANTA NEGOTIA SOLVS." (Vem har uthärdat så mycket, vem har ensam klarat så stora uppgifter?) och i avskärningen: "AD FRIDRICHSHALEM / MDCCXIIX•D•XI•DEC:" (Vid Fredrikshald, den 11 december 1718)


En enkel silvermedalj kan berätta mer än tusen ord om en nations öde. Här ser vi två sidor av en sådan medalj, präglad till minne av en av svensk historias mest omvälvande händelser. Denna medalj är inte bara en hyllning till en död kung; den är en spegel som reflekterar slutet på en stormaktsera, en kungas död som skulle skaka om ett helt samhälle, och de kuppartade efterdyningarna som formade ett nytt Sverige.

Sista fälttåget: En desperat gamble
Efter den dramatiska ritten från Turkiet 1714 återvände Karl XII till ett utmattat Sverige. Kriget hade rasat i nästan femton år, riket var sönderrivet och finanserna i spillror. Men kungens järnhårda vilja var obruten. I stället för att söka fred inledde han nya, djärva planer. Två fälttåg riktades mot Norge, då en del av Danmark-Norge. Det andra av dessa, hösten 1718, var det som skulle bli hans sista. Målet var Fredrikstens fästning vid Fredrikshald (nuvarande Halden), en strategisk nyckelpost som skulle säkra en svensk position i Norge.

Medan medaljens kungaporträtt visar en suverän regent, representerade hans situation vid Fredrikshald snarare en desperat gamble. Den svenska armén led under svåra förhållanden – hunger, kyla och en allt mer utbredd krigströtthet tärde på moralen. Trots detta pressade Karl XII på. Han var övertygad om att en avgörande seger kunde vända krigslyckan.

Döden vid Fredrikstens fästning
Den 11 december 1718 (enligt den julianska kalendern, som Sverige fortfarande använde) befann sig Karl XII i de främre skyttegravarna utanför Fredrikstens fästning. Klockan var omkring halv tio på kvällen. Plötsligt föll kungen död ner, träffad av en kula i huvudet. Omständigheterna kring hans död har varit föremål för intensiv debatt och konspirationsteorier i århundraden. Var det en dansk kula från fästningen? Eller kom den från svenskt håll – en "förrädarekula"?

Medaljens inskription AD FRIDRICHSHALEM MDCCXVIII D XI DEC: stadfäster datum och plats för denna ödesdigra händelse. Den är en kylig och objektiv bekräftelse på ett faktum, men utan att röja de dramatiska spekulationer som omedelbart uppstod. Många historiker lutar idag mot att kulan sannolikt var dansk, men tanken på en svensk konspiration levde länge och speglade den djupa frustration som många kände efter åratal av krig.

Effekten på Sverige: Ett plötsligt maktskifte
Nyheten om kungens död spred sig snabbt i det svenska lägret och orsakade kaos. Den absolutistiska monarkins starka symbol var borta. Generalstabens reaktion var snabb och samstämmig: ett omedelbart reträtt från Norge. Fälttåget avbröts, och den svenska armén började sin mödosamma marsch tillbaka mot Sverige.

Medaljens fråga QVIS TOT SVSTINVIT, QVIS TANTA NEGOTIA SOLVS ("Vem har uthärdat så mycket, vem har ensam klarat så stora uppgifter?") fick plötsligt en ny och olycksbådande klang. Vem skulle nu bära Sveriges börda? Svaret blev en omvälvande förändring i den politiska strukturen. Med Karl XII:s död tog den svenska stormaktstiden sitt definitiva slut, och epoken som kom att kallas frihetstiden inleddes.

Den kuppartade tronföljden
Tronföljden efter Karl XII var inte självklar. Kungen hade inga barn, och närmast i arvsföljd stod hans syster Ulrika Eleonora och hennes man, Fredrik av Hessen. Men det fanns också anspråk från Karl XII:s systerson, hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Kungens död skapade ett maktvakuum som snabbt fylldes av intriger och politiska manövrar.

Generalguvernören för Värmland, Närke och Dal, Fredrik av Hessen, agerade blixtsnabbt. Han, som senare skulle bli kung Fredrik I, visade en häpnadsväckande förmåga att utnyttja situationen. Han säkrade kontrollen över den kungliga krigskassan, en betydande summa pengar som var avgörande i den ekonomiskt pressade situationen. Därefter använde han dessa medel för att "mutade" nyckelpersoner inom militären och administrationen. Det handlade inte om traditionell mutbrott i modern mening, utan snarare om att köpa lojalitet och stöd med donationer, löften om befordran och skuldsanering. Många officerare och ämbetsmän var djupt skuldsatta efter årtionden av krig och långvarig utebliven lön, vilket gjorde dem mottagliga för Fredriks generositet.

Riksrådet, som under Karl XII:s absolutism förpassats till en undanskymd roll, såg sin chans att återta makten. De utropade Ulrika Eleonora till drottning, men på villkor att hon avsade sig den absoluta kungamakten och återinförde riksrådets och riksdagens inflytande. Detta var en i praktiken kuppartad process, där en ny konstitution – 1719 års regeringsform – snabbt drevs igenom. Den innebar en radikal maktförskjutning från kung till riksdag, ett slut på kunglig envälde och början på parlamentarismens framväxt i Sverige.

Medaljens gravmonument, med dess fråga om ensamma bördor, blir en passande epilog för Karl XII:s regeringstid. Hans död var inte bara slutet på ett liv, utan på en hel era. Det öppnade dörren för ett nytt politiskt landskap, präglat av en svagare kungamakt och ett större inflytande för ståndsriksdagen. Den sista kulan vid Fredrikshald ekade inte bara över fästningens murar, utan genom hela den svenska statsbildningen och inledde en frihetstid som skulle omforma nationen i grunden.