Oskar I (1844–1859) – Kungliga Vetenskapsakademiens förste hedersledamot 1818 - RRR i tenn av Mauritz Frumerie - En fransk furste i norden
Oskar I (1844–1859) – Kungliga Vetenskapsakademiens förste hedersledamot 1818
En vacker tennmedalj med närmast full lyster och endast obetydligt kabinettsslitage. Tenn, 20.89 g, 40 mm. Kvalitet 01. Referens: SKM 6b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Extremt sällsynt RRR. Detta exemplar är det första noterade i tenn sedan den omfattande inventeringen gjordes 2024 över auktionsförsäljningar sedan slutet av 1800-talet, och är ett enastående samlarobjekt för den som söker extrema rariteter som fortfarande "går under radarn". Graverad av Mauritz Frumerie.
Åtsida
Kronprinsens högervända bröstbild, elegant och detaljrikt graverad. Under bilden, intill kanten, återfinns konstnärens signatur: "M•FRUMERIE". Längs medaljens ytterkant löper den latinska omskriften: "JOS•FRANC•OSCAR PRINC•SUCCESSOR SV•ET NORV•DUX SUDERM•" (Josef Frans Oskar, Sveriges och Norges arvfurste, Hertig av Södermanland).
Frånsida
Ett klassiskt allegoriskt motiv föreställande en ung man i antik dräkt som står med en olivkvist i vänsterhanden. Med en stav (radius) i högerhanden vidrör han utforskande en glob som vilar på en trefot. Överst i fältet löper texten: "PRINCIPI JUVENTUTIS" (Till ungdomens furste). I den nedre avskärningen står en tre-radig inskription: "SOCIO SUO / REG•AC•SCIENT• / MDCCCXVIII" (Till sin ledamot / Kungliga Vetenskapsakademien / 1818).
En fransk furste i norden
Oskar I (född François Joseph Oskar Bernadotte) såg dagens ljus i Paris sommaren 1799, under den franska direktorialregimens skälvande slutskede. Hans far, Jean Baptiste Bernadotte, var en av den franska republikens främsta generaler och sedermera marskalk under Napoleon Bonaparte, som också blev den unge Oskars gudfader. Modern var Eugénie Bernardine Désirée Clary. När fadern år 1810 oväntat valdes till svensk tronföljare, var den blott elvaårige Oskars existens en högst avgörande faktor i beslutet. Dynastins fortlevnad framstod som tryggad, och nyåret 1811 anlände Oskar och hans mor till ett snötäckt Sverige.
Fadern, nu kronprins Karl Johan, lade enorm vikt vid att göra sonen genuint svensk. Uppfostran formades av en blandning av franska upplysningsideal och krävande praktiska studier. Oskar visade tidigt en fallenhet för studier, och med hjälp av framstående lärare – däribland den världsberömde kemisten Jöns Jacob Berzelius – arbetade han sig in i den svenska kulturen och språket med en imponerande målinriktning.
Vetenskapsakademiens "ungdomsfurste"
Tronskiftet 1818 innebar att Karl Johan besteg tronen och Oskar, nu myndig, blev Sveriges och Norges kronprins. Det är i denna kontext man ska betrakta denna extremt sällsynta tennmedalj. Den 10 januari 1818 valdes den nittonårige kronprinsen in som den förste hedersledamoten i Kungliga Vetenskapsakademien. Detta var långt ifrån enbart en formalitet; den nya ätten Bernadotte behövde förankras i landets intellektuella och vetenskapliga etablissemang.
Oskar var särdeles väl lämpad för rollen. Under sina tidiga år odlade han ett passionerat förhållande till både vetenskap och kultur. Han var en god pianist och sångare, komponerade ett tjugotal musikverk (däribland delar av operan Ryno) och engagerade sig djupt i teater. Motivet på medaljens frånsida – den unga mannen i antik dräkt som utforskar världsalltet med radius och glob – fungerar som en perfekt allegori över den vetgirige "ungdomsfursten", redo att möta framtiden med vetenskapens och fredens (olivkvisten) verktyg.
Reformatorn i väntrummet
Oskars tid som kronprins blev lång. I 26 år fick han förbereda sig för sin framtida uppgift, ofta i skuggan av sin alltmer despotiske fader. Politiskt genomgick han en fascinerande resa. Från att under 1820-talet ha anammat en mer konservativ och ryssvänlig linje, började han efter julirevolutionen 1830 att orientera sig mot ett moderatliberalt synsätt.
Han blev snabbt en galjonsfigur för reformvännerna. Han engagerade sig starkt i sociala frågor och kom att spela en avgörande roll för utformandet av den svenska folkskolan och moderniseringen av fångvården. Hans anonyma skrift Om straff och straffanstalter (1840) skakade om det svenska samhället och bidrog kraftigt till avskaffandet av kroppsstraff till förmån för ett system som byggde på cellfängelser och individens återanpassning i samhället.
En kungagärning för rätt och sanning
När Oskar I slutligen besteg tronen 1844, var förväntningarna skyhöga. Han antog valspråket "Rätt och Sanning" och tog sig an ämbetet med en outtröttlig pliktkänsla och ett legendariskt detaljsinne. Den inrikespolitiska agendan präglades inledningsvis av ett intensivt reformarbete. År 1845 drev han – trots kraftigt motstånd från adeln – igenom beslutet om lika arvsrätt för son och dotter på landsbygden. Därefter följde viktiga liberaliseringar som 1846 års näringsfrihetslagstiftning och 1847 års mer humanitära fattigvårdsförordning.
Trots sina reformistiska ansatser hade kungen svårt att förlika sig med den liberala opinionens krav på ökad parlamentarism. Efter de revolutionära stormarna i Europa 1848 backade han från sina mest liberala ideal och förlitade sig alltmer på samhällsbevarande, konservativa krafter för att skydda kungamaktens ställning.
Stormaktsdrömmar och de sista åren
På den utrikespolitiska arenan var Oskar I en dristig strateg som ofta rundade yrkesdiplomatin. Hans stora mål var att bryta det ryska inflytandet över Sverige och att inta en ledande roll i Norden genom skandinavismen. Under Krimkriget närmade han sig skickligt västmakterna (Storbritannien och Frankrike) och slöt 1855 den så kallade Novembertraktaten, vilket markerade ett definitivt säkerhetspolitiskt linjebrott och säkrade garantier för det svensk-norska territoriet.
Oskar I led dock under stora delar av sitt liv av vacklande hälsa. En hjärntumör bröt gradvis ned hans krafter, och våren 1857 hade sjukdomen fortskridit så långt att han tvingades överlämna regeringsansvaret till sin son, kronprins Karl (XV). Oskar I insomnade stilla på Stockholms slott den 8 juli 1859.
Även om Oskar I ibland har hamnat i skuggan av den färgstarke Karl Johan och den folklige Karl XV, var hans regeringsperiod utslagsgivande. Med sin kompromissvilja och sina djupa sociala övertygelser lade han fundamentet för många av de institutioner och friheter som kom att definiera det moderna Sverige.
En vacker tennmedalj med närmast full lyster och endast obetydligt kabinettsslitage. Tenn, 20.89 g, 40 mm. Kvalitet 01. Referens: SKM 6b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Extremt sällsynt RRR. Detta exemplar är det första noterade i tenn sedan den omfattande inventeringen gjordes 2024 över auktionsförsäljningar sedan slutet av 1800-talet, och är ett enastående samlarobjekt för den som söker extrema rariteter som fortfarande "går under radarn". Graverad av Mauritz Frumerie.
Åtsida
Kronprinsens högervända bröstbild, elegant och detaljrikt graverad. Under bilden, intill kanten, återfinns konstnärens signatur: "M•FRUMERIE". Längs medaljens ytterkant löper den latinska omskriften: "JOS•FRANC•OSCAR PRINC•SUCCESSOR SV•ET NORV•DUX SUDERM•" (Josef Frans Oskar, Sveriges och Norges arvfurste, Hertig av Södermanland).
Frånsida
Ett klassiskt allegoriskt motiv föreställande en ung man i antik dräkt som står med en olivkvist i vänsterhanden. Med en stav (radius) i högerhanden vidrör han utforskande en glob som vilar på en trefot. Överst i fältet löper texten: "PRINCIPI JUVENTUTIS" (Till ungdomens furste). I den nedre avskärningen står en tre-radig inskription: "SOCIO SUO / REG•AC•SCIENT• / MDCCCXVIII" (Till sin ledamot / Kungliga Vetenskapsakademien / 1818).
En fransk furste i norden
Oskar I (född François Joseph Oskar Bernadotte) såg dagens ljus i Paris sommaren 1799, under den franska direktorialregimens skälvande slutskede. Hans far, Jean Baptiste Bernadotte, var en av den franska republikens främsta generaler och sedermera marskalk under Napoleon Bonaparte, som också blev den unge Oskars gudfader. Modern var Eugénie Bernardine Désirée Clary. När fadern år 1810 oväntat valdes till svensk tronföljare, var den blott elvaårige Oskars existens en högst avgörande faktor i beslutet. Dynastins fortlevnad framstod som tryggad, och nyåret 1811 anlände Oskar och hans mor till ett snötäckt Sverige.
Fadern, nu kronprins Karl Johan, lade enorm vikt vid att göra sonen genuint svensk. Uppfostran formades av en blandning av franska upplysningsideal och krävande praktiska studier. Oskar visade tidigt en fallenhet för studier, och med hjälp av framstående lärare – däribland den världsberömde kemisten Jöns Jacob Berzelius – arbetade han sig in i den svenska kulturen och språket med en imponerande målinriktning.
Vetenskapsakademiens "ungdomsfurste"
Tronskiftet 1818 innebar att Karl Johan besteg tronen och Oskar, nu myndig, blev Sveriges och Norges kronprins. Det är i denna kontext man ska betrakta denna extremt sällsynta tennmedalj. Den 10 januari 1818 valdes den nittonårige kronprinsen in som den förste hedersledamoten i Kungliga Vetenskapsakademien. Detta var långt ifrån enbart en formalitet; den nya ätten Bernadotte behövde förankras i landets intellektuella och vetenskapliga etablissemang.
Oskar var särdeles väl lämpad för rollen. Under sina tidiga år odlade han ett passionerat förhållande till både vetenskap och kultur. Han var en god pianist och sångare, komponerade ett tjugotal musikverk (däribland delar av operan Ryno) och engagerade sig djupt i teater. Motivet på medaljens frånsida – den unga mannen i antik dräkt som utforskar världsalltet med radius och glob – fungerar som en perfekt allegori över den vetgirige "ungdomsfursten", redo att möta framtiden med vetenskapens och fredens (olivkvisten) verktyg.
Reformatorn i väntrummet
Oskars tid som kronprins blev lång. I 26 år fick han förbereda sig för sin framtida uppgift, ofta i skuggan av sin alltmer despotiske fader. Politiskt genomgick han en fascinerande resa. Från att under 1820-talet ha anammat en mer konservativ och ryssvänlig linje, började han efter julirevolutionen 1830 att orientera sig mot ett moderatliberalt synsätt.
Han blev snabbt en galjonsfigur för reformvännerna. Han engagerade sig starkt i sociala frågor och kom att spela en avgörande roll för utformandet av den svenska folkskolan och moderniseringen av fångvården. Hans anonyma skrift Om straff och straffanstalter (1840) skakade om det svenska samhället och bidrog kraftigt till avskaffandet av kroppsstraff till förmån för ett system som byggde på cellfängelser och individens återanpassning i samhället.
En kungagärning för rätt och sanning
När Oskar I slutligen besteg tronen 1844, var förväntningarna skyhöga. Han antog valspråket "Rätt och Sanning" och tog sig an ämbetet med en outtröttlig pliktkänsla och ett legendariskt detaljsinne. Den inrikespolitiska agendan präglades inledningsvis av ett intensivt reformarbete. År 1845 drev han – trots kraftigt motstånd från adeln – igenom beslutet om lika arvsrätt för son och dotter på landsbygden. Därefter följde viktiga liberaliseringar som 1846 års näringsfrihetslagstiftning och 1847 års mer humanitära fattigvårdsförordning.
Trots sina reformistiska ansatser hade kungen svårt att förlika sig med den liberala opinionens krav på ökad parlamentarism. Efter de revolutionära stormarna i Europa 1848 backade han från sina mest liberala ideal och förlitade sig alltmer på samhällsbevarande, konservativa krafter för att skydda kungamaktens ställning.
Stormaktsdrömmar och de sista åren
På den utrikespolitiska arenan var Oskar I en dristig strateg som ofta rundade yrkesdiplomatin. Hans stora mål var att bryta det ryska inflytandet över Sverige och att inta en ledande roll i Norden genom skandinavismen. Under Krimkriget närmade han sig skickligt västmakterna (Storbritannien och Frankrike) och slöt 1855 den så kallade Novembertraktaten, vilket markerade ett definitivt säkerhetspolitiskt linjebrott och säkrade garantier för det svensk-norska territoriet.
Oskar I led dock under stora delar av sitt liv av vacklande hälsa. En hjärntumör bröt gradvis ned hans krafter, och våren 1857 hade sjukdomen fortskridit så långt att han tvingades överlämna regeringsansvaret till sin son, kronprins Karl (XV). Oskar I insomnade stilla på Stockholms slott den 8 juli 1859.
Även om Oskar I ibland har hamnat i skuggan av den färgstarke Karl Johan och den folklige Karl XV, var hans regeringsperiod utslagsgivande. Med sin kompromissvilja och sina djupa sociala övertygelser lade han fundamentet för många av de institutioner och friheter som kom att definiera det moderna Sverige.