Rutger Fuchs (1682-1753) och slaget vid Södra Stäket 1719 – Minnesmedalj 1919 av J. Husborg - Karolinen och Stockholms räddare
Rutger Fuchs (1682-1753) och slaget vid Södra Stäket 1719 – Minnesmedalj 1919 av J. Husborg
Silver, 14.93g, 31mm, randprägling: "SILVER 1919". Kvalitet 1+. Graverad av J. Husborg (efter en förlaga av Adolf Lindberg). Präglad 1919 på initiativ av Södermanlands regemente. Referenser: NM XXIV (Axel Wahlstedt 1925), sid 21:2.
Åtsida
Högervänd bröstbild av översten och sedermera överståthållaren Rutger Fuchs. Han är avbildad i en klassisk karolinsk uniformsrock (harnesk) med Serafimerordens band över bröstet och bär en tidstypisk, svallande allongeperuk. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "RUTGER FUCHS". Vid bröstbildens nedre kant kan man skönja initialerna "A.L.", vilket skvallrar om att J. Husborgs gravyr baseras på ett äldre originalverk av medaljören Adolf Lindberg.
Frånsida
Ett heraldiskt och kraftfullt motiv centrerat kring en upprest grip, vilket är landskapet Södermanlands vapendjur och därmed även symbolen för Södermanlands regemente. Runt gripen, innesluten mellan två upphöjda sluta lister, löper texten: "SÖDRA STÄKET" i den övre bågen, och årtalen "1719 – 1919" i den nedre. Precis under gripens fötter återfinns gravörens namn: "J. HUSBORG".
Karolinen och Stockholms räddare
Ett liv på slagfältet
Rutger Fuchs militära bana började tidigt; redan som 17-åring gick han ut i fält under det stora nordiska kriget. Han prövades snabbt i strid, bland annat vid försöket att undsätta Narva 1704. Hans karriär var kantad av blodiga uppoffringar – under slaget vid Gadebusch 1712 krossades hans högra benpipa, en svår blessyr som gjorde honom halt för resten av livet. Trots detta återvände han i fält och deltog som regementschef i Karl XII:s fälttåg mot Norge 1716 och 1718.
Elddopet vid Baggensstäket
Det som för evigt skulle rista in Rutger Fuchs namn i den svenska historien inträffade dock efter Karl XII:s död. Sommaren 1719 genomförde den ryska galärflottan under amiral Apraksin förödande härjningar längs den svenska ostkusten. Den 13 augusti hotades självaste huvudstaden när ryska trupper landsteg vid det trånga sundet Baggensstäket (Södra Stäket) i Nacka.
Det svenska försvaret bestod av fältverk bemannade av tremänningar och ett par understödjande galärer, men det var när överste Rutger Fuchs efter en forcerad och utmattande marsch anlände med Södermanlands regemente som striden kulminerade. I skymningen och den svåra terrängen drabbade svenskar och ryssar samman i intensiva skottväxlingar och närstrider. När elden slutligen tystnade vid midnatt hade ryssarna tvingats avbryta sitt försök och drog sig tillbaka till sina fartyg.
I den samtida och senare politiska retoriken hyllades Rutger Fuchs okritiskt som "Stockholms räddare", och hela äran tillskrevs ofta honom och hans södermanlänningar. Modern historieforskning har nyanserat bilden och visat att det framgångsrika försvaret var ett komplext samspel mellan befästningar, tremänningarnas insatser och elden från de svenska galärerna, men Fuchs resoluta ingripande var otvivelaktigt en kritisk moralisk och militär faktor denna ödesmättade natt.
Politikens stormar och ett tvåhundraårsminne
Efter kriget belönades Fuchs med en generalmajors titel och friherrlig värdighet. Han kom därefter att dras in i frihetstidens hårda partipolitiska intriger och utnämndes 1739 till överståthållare i Stockholm. Denna post blev mycket krävande; staden plågades av fattigdom och han tvingades hantera de panikartade stämningarna under dalupproret 1743. Hans vacklande lojaliteter mellan Hattar och Mössor gjorde honom stundtals oerhört impopulär i politiska kretsar, men minnet av hans bragd vid Stäket levde kvar.
När denna medalj präglades 1919 var det på initiativ av just Södermanlands regemente. Syftet var att högtidlighålla 200-årsminnet av den dramatiska augustinatten 1719 då regementet, under Rutger Fuchs befäl, stod emot övermakten vid Södra Stäket. Den strama gripen på frånsidan fungerar därmed som en stolt och tidlös länk mellan 1700-talets karoliner och 1900-talets försvarare.
Silver, 14.93g, 31mm, randprägling: "SILVER 1919". Kvalitet 1+. Graverad av J. Husborg (efter en förlaga av Adolf Lindberg). Präglad 1919 på initiativ av Södermanlands regemente. Referenser: NM XXIV (Axel Wahlstedt 1925), sid 21:2.
Åtsida
Högervänd bröstbild av översten och sedermera överståthållaren Rutger Fuchs. Han är avbildad i en klassisk karolinsk uniformsrock (harnesk) med Serafimerordens band över bröstet och bär en tidstypisk, svallande allongeperuk. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "RUTGER FUCHS". Vid bröstbildens nedre kant kan man skönja initialerna "A.L.", vilket skvallrar om att J. Husborgs gravyr baseras på ett äldre originalverk av medaljören Adolf Lindberg.
Frånsida
Ett heraldiskt och kraftfullt motiv centrerat kring en upprest grip, vilket är landskapet Södermanlands vapendjur och därmed även symbolen för Södermanlands regemente. Runt gripen, innesluten mellan två upphöjda sluta lister, löper texten: "SÖDRA STÄKET" i den övre bågen, och årtalen "1719 – 1919" i den nedre. Precis under gripens fötter återfinns gravörens namn: "J. HUSBORG".
Karolinen och Stockholms räddare
Ett liv på slagfältet
Rutger Fuchs militära bana började tidigt; redan som 17-åring gick han ut i fält under det stora nordiska kriget. Han prövades snabbt i strid, bland annat vid försöket att undsätta Narva 1704. Hans karriär var kantad av blodiga uppoffringar – under slaget vid Gadebusch 1712 krossades hans högra benpipa, en svår blessyr som gjorde honom halt för resten av livet. Trots detta återvände han i fält och deltog som regementschef i Karl XII:s fälttåg mot Norge 1716 och 1718.
Elddopet vid Baggensstäket
Det som för evigt skulle rista in Rutger Fuchs namn i den svenska historien inträffade dock efter Karl XII:s död. Sommaren 1719 genomförde den ryska galärflottan under amiral Apraksin förödande härjningar längs den svenska ostkusten. Den 13 augusti hotades självaste huvudstaden när ryska trupper landsteg vid det trånga sundet Baggensstäket (Södra Stäket) i Nacka.
Det svenska försvaret bestod av fältverk bemannade av tremänningar och ett par understödjande galärer, men det var när överste Rutger Fuchs efter en forcerad och utmattande marsch anlände med Södermanlands regemente som striden kulminerade. I skymningen och den svåra terrängen drabbade svenskar och ryssar samman i intensiva skottväxlingar och närstrider. När elden slutligen tystnade vid midnatt hade ryssarna tvingats avbryta sitt försök och drog sig tillbaka till sina fartyg.
I den samtida och senare politiska retoriken hyllades Rutger Fuchs okritiskt som "Stockholms räddare", och hela äran tillskrevs ofta honom och hans södermanlänningar. Modern historieforskning har nyanserat bilden och visat att det framgångsrika försvaret var ett komplext samspel mellan befästningar, tremänningarnas insatser och elden från de svenska galärerna, men Fuchs resoluta ingripande var otvivelaktigt en kritisk moralisk och militär faktor denna ödesmättade natt.
Politikens stormar och ett tvåhundraårsminne
Efter kriget belönades Fuchs med en generalmajors titel och friherrlig värdighet. Han kom därefter att dras in i frihetstidens hårda partipolitiska intriger och utnämndes 1739 till överståthållare i Stockholm. Denna post blev mycket krävande; staden plågades av fattigdom och han tvingades hantera de panikartade stämningarna under dalupproret 1743. Hans vacklande lojaliteter mellan Hattar och Mössor gjorde honom stundtals oerhört impopulär i politiska kretsar, men minnet av hans bragd vid Stäket levde kvar.
När denna medalj präglades 1919 var det på initiativ av just Södermanlands regemente. Syftet var att högtidlighålla 200-årsminnet av den dramatiska augustinatten 1719 då regementet, under Rutger Fuchs befäl, stod emot övermakten vid Södra Stäket. Den strama gripen på frånsidan fungerar därmed som en stolt och tidlös länk mellan 1700-talets karoliner och 1900-talets försvarare.