Samuel Åkerhielm (1684-1768) och Södra Bankohuset av Carl Johan Wikman 1765 - Sällsynt
Samuel Åkerhielm (1684-1768) och Södra Bankohuset av Carl Johan Wikman 1765 - Sällsynt
Denna vackra och historiskt betydelsefulla medalj, slagen i tenn år 1765, är en tung och monumental pjäs med en diameter på 64 mm och en vikt på 90,84 gram. Medaljen har ett obetydligt kabinettslitage på de högsta punkterna och full präglingsglans bevarad. Den skapades av gravören Carl Johan Wikman på uppdrag av Rikets ständer (specifikt Ridderskapet och Adeln) som en hedersbetygelse och upprättelse för en av frihetstidens mest stridbara statsmän. Kvalitet ca 01, mindre märken
Åtsida: Den ärrade statsmannen
Samuel Åkerhielm i profil, vänd åt höger. Han är avbildad med en tidstypisk, lockig allongeperuk och bär en mantel över en harnesk, vilket signalerar både civil och militär rang. Under axeln syns gravörens namn: C. I. WIKMAN F. (Fecit = har gjort den). Omskriften är på latin och lyder: SAMUEL AKERHIELM LIB • BARO REGNI SVEC • SEN • ET SUPR • AUL • PRAEF • ET • O • Utläst och översatt: "Samuel Åkerhielm, friherre, Sveriges rikes råd och överstemarskalk..."
Frånsida: Maktens boning
Upptas av en detaljerad arkitektonisk återgivning av Riksbankens hus vid Järntorget i Stockholm (nuvarande Södra Bankohuset). Byggnaden, ritad av Nicodemus Tessin d.ä., var hjärtat i den svenska statsförvaltningen och symboliserade ständernas ekonomiska makt gentemot kungahuset – en maktkamp där Åkerhielm var en centralgestalt. Ovanför byggnaden svävar devisen bland molnen: VERITAS VISU ET MORA VALLESCIT Översatt: "Sanningen styrkes genom syn och dröjsmål" (eller friare tolkning: "Tiden och granskningen gör sanningen starkare"). Detta är en direkt kommentar till Åkerhielms politiska rehabilitering. I avskärningen längst ner står texten som förklarar medaljens tillkomst: OB MERITA IN PATRIAM / NUNC DEMUM CUDI FECIT / ORDO EQUESTRIS R:S: / MDCCLXV. Översatt: "För förtjänster om fäderneslandet lät Ridderskapet nu äntligen prägla [denna] 1765."
Upptas av en detaljerad arkitektonisk återgivning av Riksbankens hus vid Järntorget i Stockholm (nuvarande Södra Bankohuset). Byggnaden, ritad av Nicodemus Tessin d.ä., var hjärtat i den svenska statsförvaltningen och symboliserade ständernas ekonomiska makt gentemot kungahuset – en maktkamp där Åkerhielm var en centralgestalt. Ovanför byggnaden svävar devisen bland molnen: VERITAS VISU ET MORA VALLESCIT Översatt: "Sanningen styrkes genom syn och dröjsmål" (eller friare tolkning: "Tiden och granskningen gör sanningen starkare"). Detta är en direkt kommentar till Åkerhielms politiska rehabilitering. I avskärningen längst ner står texten som förklarar medaljens tillkomst: OB MERITA IN PATRIAM / NUNC DEMUM CUDI FECIT / ORDO EQUESTRIS R:S: / MDCCLXV. Översatt: "För förtjänster om fäderneslandet lät Ridderskapet nu äntligen prägla [denna] 1765."
Historisk Fördjupning: En medalj över upprättelse
Att hålla denna medalj i handen är att hålla slutet på en lång och bitter politisk strid. När medaljen präglades 1765 var Samuel Åkerhielm över 80 år gammal. Motivet på frånsidan – att "sanningen styrkes av dröjsmål" – är inte bara en vacker fras, utan en sammanfattning av hans livsöde. Från Bender till Bankohuset Samuel Åkerhielms karriär började i stormaktstidens dramatiska slutskede. Han var ingen skrivbordsgenerals son; han fanns vid Karl XII:s sida i Bender och bevittnade det osmanska anfallet (Kalabaliken) på nära håll. Han såg det svenska imperiet falla och en ny tid, Frihetstiden, födas.
Som politiker under frihetstiden kom Åkerhielm att tillhöra "Mössorna". Han var en man av principer och en skicklig parlamentariker som hävdade riksdagens makt. Men 1730- och 40-talen dominerades av motståndarpartiet "Hattarna", som drev en aggressiv och revanschistisk utrikespolitik mot Ryssland. Åkerhielm varnade för kriget. Han satt i Sekreta utskottet (som sammanträdde i just det Riksbankshus som avbildas på medaljen) och lade sin röst för fred.
Fallet och tystnaden Hattarnas krig 1741–1743 blev en katastrof för Sverige, precis som Åkerhielm förutspått. Men istället för att lyssna på honom, såg de styrande Hattarna honom som en landsförrädare och ryss-sympatisör. Efter riksdagen 1746/47 tvingades han bort från politiken under förödmjukande former. Han begärde avsked med villkoret att "aldrig mera befatta sig med politiken" och drog sig tillbaka till sitt gods Margretelund, bespottad och utfryst.
Sanningens seger Det skulle dröja nästan tjugo år innan vinden vände. Vid riksdagen 1765 återtog Mössorna makten och gjorde upp med Hattarnas slösaktiga ekonomiska politik. Nu mindes man den gamle mannen som varnat för vansinnet. Ständerna skickade bud till Margretelund och bad honom återinträda i Riksrådet.
Åkerhielm, nu märkt av ålder, tackade nej till makten men tog emot äran. Han hade fått rätt. Ridderskapet lät då slå denna medalj. Valet av Riksbankshuset på baksidan är symboliskt tungt – det var där striderna hade stått, och det var institutionen för den ekonomiska stabilitet han förespråkat. Latinspråkets Nunc demum ("Nu äntligen") på medaljens baksida vittnar om att samtiden insåg att erkännandet kom i elfte timmen. Tre år efter att medaljen präglats gick Samuel Åkerhielm ur tiden, slutligen hyllad som en av frihetstidens största statsmän.