Samuel Johan Hedborn (1783-1849) utgiven av Svenska akademien 1935 - Graverad av Erik Lindberg

Samuel Johan Hedborn  (1783-1849) utgiven av Svenska akademien 1935 - Graverad av Erik Lindberg
Silver, 44.38g, 45mm, upplaga 150 exemplar + 1 exemplar till KMK. UE 349, Bo Svensén, sid 300, kvalitet 01

Åtsida
Högervänd bröstbild av Samuel Johan Hedborn. Han är avbildad med lockigt hår och bär högt uppdragen rockkrage och halsduk, en klädstil typisk för det tidiga 1800-talet. Runt kanten löper inskriptionen med hans namn, födelseår (1783, i romerska siffror) och dödsår (1849). Omskrift: "SAMUEL JOHAN HEDBORN · NAT · MDCCLXXXIII · OB · MDCCCXLIX". Gravörens monogram och årtal vid nedre kanten: E L 1935 — gravören Erik Lindberg, 1935).

Frånsida
En klassisk lyrformad harpa med strängar, delvis övertäckt av slingrande blomsterrankor med klockformade blommor. Ornamentiken förmedlar en känsla av romantik och poesi. Runt kanten står latinska inskriptionen MUSIS AMICUS (”Musernas vän”) och CARMINUM SACRORUM POETA (”Poet av heliga sånger”).

Frånsidans inskription och symbolik
Uttrycket Musis amicus har sitt ursprung i ett ode av Horatius, riktat till skaldens vän Lucius Aelius Lamia (Carmina 1:26, 1–3): Musis amicus tristitiam et metus / tradam protervis in mare Creticum / portare ventis [...]

I Gunnar Lindes svenska översättning:
”En vän av sångmön, skickar jag nedstämdhet, / ängslan och skräck för virvlande vind till havs.”

I medaljens sammanhang syftar uttrycket på Samuel Johan Hedborns medlemskap i det litterära sällskapet Musis amici i Uppsala, som senare utvecklades till Auroraförbundet. Epitetet Musis amicus framhäver hans närhet till konstens och diktningens inspirationskällor. Den andra delen av inskriptionen, Carminum sacrorum poeta – ”poet av heliga sånger” – är en direkt anspelning på Hedborns psalmdiktning och hans kristet präglade lyrik. Kombinationen av dessa båda uttryck ramar in hans livsgärning: han var både en romantikens skald och en förkunnare i diktens form. Frånsidans bildmotiv förstärker denna tolkning. Harpan symboliserar skaldskapet och poesins harmoni, medan den inflätade kvisten av fuchsia – i folkmun kallad ”Kristi blodsdroppe” – tillför ett kristet inslag, en visuell påminnelse om Hedborns religiösa diktning.I sin minnesanteckning avslutar Torsten Fogelqvist med en konsthistorisk reflektion:

    ”Enligt antikens bildframställningar hade sånggudinnorna sina särskilda attribut: lyra och plektron, skriftrulle och griffel, dubbelflöjt, mask och vinlövskrans. Den enda av de nio, som blev lottlös på slika utmärkelsetecken, var Polyhymnia, carminum sacrorum musa. Men hon utmärkte sig genom fallet och vidden på slöja och dräkt och allvaret i sin min. Det var med henne, som musis amicus Hedborn, carminum sacrorum poeta, var närmast förtrogen.”

Medaljens kombination av inskriptioner och bildmotiv ger således en dubbel bild av Hedborn: som vän till diktens muser i allmänhet och som särskilt förtrogen med Polyhymnia, den musa som vakar över den heliga sången. Detta gör frånsidan till en koncentrerad och symbolmättad hyllning till hans diktargärning.

Kort biografi över Samuel Johan Hedborn (1783–1849)
Samuel Johan Hedborn föddes den 14 oktober 1783 i Krokek, Östergötland, som son till en präst. Hans uppväxt präglades av en djup religiös miljö, något som kom att prägla hans senare författarskap. Efter studier i Linköping fortsatte han till Uppsala universitet, där han först läste teologi men snart drogs till litteraturen och tidens intellektuella kretsar. I Uppsala kom Hedborn i kontakt med det unga litterära Sverige, präglat av romantikens framväxt. Han knöt kontakter med flera av tidens tongivande gestalter, bland annat Per Daniel Amadeus Atterbom och andra medlemmar av Auroraförbundet. Hedborns tidiga poesi kännetecknas av ett religiöst och naturlyriskt tonfall, ofta med en innerlig och personlig framställning.

Efter avslutade studier prästvigdes han 1810 och fick tjänst i olika församlingar, bland annat i Östergötland och Småland. Som präst var han uppskattad för sin milda och försonliga framtoning, men det var som diktare han nådde ett bredare anseende. Han gav ut flera samlingar dikter, ofta med starka naturbilder och en innerlig kristen tro som grundton. Hedborn deltog aktivt i Svenska Akademiens litterära liv. Han valdes in i Akademien 1829 på stol nummer 12, där han efterträdde Johan Olof Wallin. Som ledamot bidrog han med både poesi och essäer, och han var en uppskattad talare vid högtidssammankomster. Hans främsta verk anses vara de religiösa dikterna och psalmerna, där han förenade klassisk form med en varm personlig tro.

Ett av hans mest kända bidrag till psalmlitteraturen är texten till flera sånger i 1819 års psalmbok, där hans språk präglas av både enkelhet och poetisk höjd. Han förenade romantikens natursvärmeri med en fast kristen grundsyn, och hans dikter speglar ofta ett stilla livsideal i harmoni med skapelsen. Samuel Johan Hedborn avled den 26 december 1849 i Mörlunda, Småland. Efter hans död hedrades han som en av 1800-talets betydande kristna diktare i Sverige.