Baltiska utställningen i Malmö 1914 av Erik Lindberg - Sällsynt - Endast 110 exemplar präglade

Baltiska utställningen i Malmö 1914 av Erik Lindberg - Sällsynt - Endast 110 exemplar präglade
Silver, 103,14g, 60mm, kvalitet 1+/01, UE 132. Medaljen präglades i tre olika metaller med en noggrant specificerad distribution för varje valör. Den mest exklusiva versionen i guld tillverkades i endast fyra exemplar, vilka tilldelades kung Gustaf V, kronprins Gustaf Adolf och kung Christian X av Danmark. Det fjärde guldexemplaret var avsett för kejsar Wilhelm II av Tyskland, men eftersom första världskriget bröt ut under utställningstiden kom kejsaren aldrig på besök till Malmö, och medaljen överräcktes därför aldrig till honom. Vidare präglades 110 exemplar i silver som delades ut till en bred krets av högt uppsatta personer, däribland utställningens samtliga ledamöter, de främsta funktionärerna, gruppkommissarier, samt ordförandena och generalkommissarierna för de utländska kommittéerna. Mottagarna inkluderade även Sveriges utrikesminister, de svenska envoyéerna i Berlin, Köpenhamn och S:t Petersburg, samt andra betydelsefulla diplomater och ministrar från de deltagande länderna. Den största upplagan var i brons med totalt 3.150 exemplar, vilka tilldelades utställningens övriga funktionärer, ordförande och sekreterare i olika länskommittéer, samt som ett minne till samtliga utställare.

På åtsidan visas ett vänsterställt porträtt av kung Gustaf V i amiralsuniform, omgivet av texten: "GUSTAF V SVERIGES KONUNG". Porträttet är signerat "ERIK LINDBERG". 

Frånsidan är en allegorisk komposition med fyra kvinnliga gestalter som bär fruktkorgar, en symbol för de deltagande ländernas bidrag. Ovanför dem återfinns vapensköldarna för Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland. Nedtill syns Malmö stads vapen och inskriptionen "BALTISKA UTSTÄLLNINGEN | MALMÖ ÅR 1914". Denna sida är signerad med Lindbergs initialer, E/L.

Designprocessen
Enligt de ursprungliga bestämmelserna från 1911 skulle ingen prisbedömning av utställda föremål ske. Istället skulle varje utställare få en "särskild minnesmedalj". Detta mottogs inte väl av industriidkarna, särskilt de utländska, som ansåg att en minnesmedalj saknade det kommersiella och reklamvärde som en prismedalj hade. Frågan löstes när kung Gustaf V gav sitt tillstånd till att medaljen fick bära hans bild och benämnas Baltiska utställningens i Malmö år 1914 kungliga medalj. Detta höjde medaljens status avsevärt, till den grad att vissa utställare senare felaktigt hävdade att de hade mottagit "H. M. Konungens af Sverige kungliga medalj af första klassen".

Gravören Erik Lindberg fick uppdraget den 2 augusti 1913. Hans första förslag var tre alternativ för en plakett, inte en rund medalj. Ett av förslagen visade kungens profil omgiven av vyer från utställningsområdet. Utställningsstyrelsen avslog dock idén om en plakett eftersom stadgarna föreskrev en "medalj". Lindberg fick därför ta fram nya skisser för en rund medalj, vilka godkändes den 22 november 1913. Även här fanns betänkligheter. En kommissarie, Oscar Björck, framförde en begäran om en ändring:

    "den av gestalterna, som genom vapenskölden över hennes huvud anges som representant för Sverige, finge ej vända sig särskilt till den bredvid gående (Tyskland). Åt denna gest, (varmed jag avsett att ge kompositionen större livlighet), ansåg man, kunde ges en politisk innebörd! Jag avlägsnade vid utförandet denna fara."

Lindberg justerade alltså kompositionen för att undvika eventuella politiska tolkningar inför det annalkande världskriget.

Om den Baltiska utställningen
I början av 1900-talet var Malmö en stad i förvandling, en växande industristad med siktet inställt på framtiden. Ur denna anda av optimism föddes en storslagen vision: en internationell utställning som skulle visa upp det bästa regionen hade att erbjuda. Idén kläcktes inom Malmö industriförening och fick ett entusiastiskt mottagande 1908. Man ville skapa ett evenemang som skulle sätta Malmö på kartan och samla de fyra dåvarande östersjöstaterna – Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland.

För att förverkliga visionen vände man sig till landets mest framstående utställningsarkitekt, Ferdinand Boberg. Med succéer som Stockholmsutställningen 1897 i bagaget var han ett självklart val, även om det ledde till lokala protester som krävde en arkitekttävling – en tävling Boberg sedermera vann. Tillsammans med den kungligt engagerade kronprinsessan Margareta fick Boberg uppdraget att förvandla området kring Pildammarna till ett spektakulärt utställningslandskap. Hans design blev en magnifik manifestation av jugendstilen, sammanhållen av trappgavelsmotiv som skulle spegla ett gemensamt baltiskt arv.

När portarna till Baltiska utställningen slogs upp den 15 maj 1914 möttes besökarna av en närmast sagolik värld. Kronjuvelen var det 87 meter höga Baltiska tornet, en hisnande träkonstruktion som ansågs vara världens högsta i sitt slag. Här visades det senaste inom industri och teknologi – från bilar och ånglok till spisar och kaffe. Den största attraktionen blev dock konstpaviljongen, den största konstutställning som någonsin anordnats i Norden med över 3 000 verk. Utställningen blev en omedelbar succé och lockade nästan en miljon besökare.

Men mitt under denna sista, glimrande uppvisning av fred och framtidstro föll mörkret. När första världskriget bröt ut i augusti 1914 kastades en lång skugga över festligheterna. De tyska och ryska deltagarna kallades hem, och bilar som nyss visats upp som tekniska underverk rekvirerades för krigstjänst. Ryssarna lämnade i hast en ovärderlig konstsamling efter sig. Efter kriget återlämnades de verk vars ägare kunde identifieras, men en stor del av samlingen blev kvar. Trots påtryckningar från bland andra Josef Stalin vägrade Malmö stad lämna ifrån sig konsten, som idag utgör en unik del av Malmö konstmuseums samlingar.

Även om kriget abrupt avslutade utställningens internationella potential, blev dess inverkan på Malmö bestående. Inför evenemanget hade staden genomgått en enorm modernisering. Hamngatan breddades till en paradgata, nya hotell byggdes och spårvägsnätet expanderade. Framför allt satsade man på att försköna staden, vilket gav Malmö dess epitet "Parkernas stad".

Idag, mer än ett sekel senare, är de flesta av Bobergs magnifika byggnader borta. Men minnena lever kvar i Pildammsparken, som anlades på själva utställningsområdet. Den vackra Margaretapaviljongen och blomstergatan står fortfarande kvar som ett tyst vittnesbörd om den storslagna sommaren 1914 – en sommar då Malmö var Europas mittpunkt, precis innan den gamla världen gick under.