Edvard Swartz (1826-1897). Graverad av Erik Lindberg - Upplaga endast 126 exemplar! - 1800-talets mest framstående och älskade svenska skådespelare!

Edvard Swartz (1826-1897), Skådespelare
Vacker silvermedalj graverad av Erik Lindberg 1936. Präglad på uppdrag av Svenska Akademien i en upplaga av endast 125 exemplar samt ett extra arkivexemplar till Kungliga myntkabinettets samling. Randprägling: "SILVER 1936". Silver, 43.56g, 45mm, UE 359, kvalitet 01.

Åtsida
Swartz högervända bröstbild, i högra fältet gravörens namn och årtal: "E•LINDBERG 1936". I omskriften: "EDVARD•SWARTZ•NAT•MDCCCXXVI•OB•MDCCCXCVII"

Frånsida
Framställer skådespelaren som Hamlet med omskriften: "TRAGOEDUS• VERBA• POETARUM•SUMMA•ARTE•ILLUSTRAVIT", som i översättning lyder: "Som tragisk skådespelare tolkade han med fulländat mästerskap de stora diktarnas verk". I avskärningen: "HAMLET".

Mer om Swartz
Edvard Maurits Swartz, född i Stockholm den 15 februari 1826 och bortgången där den 14 december 1897, var en av 1800-talets mest framstående och älskade svenska skådespelare. Hans lysande karriär präglades av en rad ikoniska roller och en medryckande scennärvaro som fängslade publiken.

Swartz inledde sin skådespelarkarriär 1839 som elev vid Dramaten, Sveriges Kungliga Dramatiska Teater. Efter en period vid Mindre Teatern återvände han till Dramaten 1853, där han omedelbart etablerade sig som en stjärna. Hans triumfartade gestaltning av Hamlet samma år ledde till ett permanent kontrakt med teatern. Under de följande 28 åren befäste Swartz sin position som en av Dramatens mest framstående aktörer.

Hans repertoar var bred och omfattade både tragedier och hjälteroller. Han hyllades för sina tolkningar av karaktärer som Richard II, Othello, Timon av Aten, Leontes i En vintersaga, Sardanapalus, Fiesko, Egmont, Tartuffe, Caligula i Fäktaren från Ravenna, Rochester i Jane Eyre, Ludvig den elfte i Delavignes pjäs och Gringoire, Maxime Odiot i En fattig ung mans äfventyr, titelrollen i Daniel Hjort, Valdemar i Ung-Hanses dotter, Gustaf Vasa i Dagen gryr, Gustaf III i En konung och Örnulf i Kämparne på Helgeland.

Swartz berömdes inte bara för sitt skådespelartalanger utan även för sin skönhet. I rollen som Rochester i Jane Eyre skapade han en sådan sensation att tidningarna rapporterade om "Swartzsjuka" bland damerna i publiken. Hans djupa känsloanalyser och förmåga att gestalta komplexa karaktärer fängslade publiken och befäste hans rykte som en mästare i sitt yrke.

Trots sin framgång kämpade Swartz med sviktande hälsa och tvingades 1881 ta avsked från scenen. Han var gift med sin skådespelarkollega Clementine Fehrnström från 1854. Edvard Maurits Swartz lämnade oss den 14 december 1897 och vilar nu i frid på Solna kyrkogård. Hans arv lever vidare i minnet av en skådespelare som trollband publiken och för alltid etsade sitt namn i svensk teaterhistoria.