Gustav IV Adolf: Avtäckningen av Gustav III:s staty i Stockholm (1808) av Carl Enhörning - Extremt sällsynt RR
Gustav IV Adolf: Avtäckningen av Gustav III:s staty i Stockholm (1808) av Carl Enhörning
En imponerande stor tennmedalj i hög relief och fin lyster. Tenn, 78.96 g, 66mm, slät rand. Kvalitet cirka 01, endast obetydliga hanteringsmärken. Referenser: SKM 32b (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno), Hildebrand 29 (1874/1875). Extremt sällsynt, utöver det här utbjudna exemplaret är endast ytterligare ett noterat i privat ägo (Ex. Ehrensvärd 1910), RR.
Åtsida
I fältet framträder konungens högervända bröstbild i djup relief. Under bilden står gravörens namn utskrivet som "ENHÖRNING•". Längs den yttre kanten löper omskriften: "GUSTAF IV ADOLPH SVERIGES KONUNG".
Frånsida
Motivet domineras av Gustav III:s bildstod placerad på ett högt postament. Till höger på markplanet återfinns gravörens initialer "C•E•". På själva bildstoden finns en dedikation ingraverad över sex rader: "ÅT / KONUNG / GUSTAF III / LAGSTIFTARE / SEGERVINNARE / FREDENS / ÅTERSTÄLLARE". I avskärningen under marklinjen står texten: "AF / STOCKHOLMS / BORGERSKAP / MDCCXC / C•E• / AF STOCKHOLMS BORGERSKAP / D•24 JAN•1808".
En hyllning på katastrofens rand
Denna storslagna tennmedalj präglades för att föreviga avtäckningen av Gustav III:s staty på Skeppsbron i Stockholm den 24 januari 1808. Monumentet bekostades av stadens borgerskap för att hedra den avlidne fadern, men för den regerande sonen, Gustav IV Adolf, bar arvet efter fadern på djupa trauman. Faderns död för mördarhand hade drabbat honom i den känsliga trettonårsåldern och kom att få en helt avgörande inverkan på hans personliga och politiska utveckling. I kungens ögon var attentatet ett direkt utslag av den gudlöshet som följt i upplysningens, den franska revolutionens och den så kallade "jakobinismens" spår.
Denna traumatiska händelse bidrog till att forma kungens utrikespolitik, vilken styrdes av starka legitimistiska och religiösa motiv snarare än av pragmatism. Hatet mot det revolutionära Frankrike växte sig så djupt att kungen år 1807 till och med började identifiera Napoleon med Uppenbarelsebokens vilddjur, övertygad om att förhandlingar med en sådan våldsverkare skulle besegla hans timliga och eviga olycka.
Det ödesdigra året 1808
När statyn över fadern avtäcktes i januari 1808 balanserade Sverige redan på avgrundens brant. Några månader tidigare, i oktober 1807, hade Ryssland inlett en hård diplomatisk offensiv för att tvinga in Sverige i den antibrittiska kontinentalblockaden. Gustav IV Adolf vägrade orubbligt, vilket blev den direkta anledningen till att ryska trupper i februari 1808 – blott veckor efter att denna medalj skapades – överskred gränsen till Finland.
Mardrömmen förvärrades ytterligare i mars när även Danmark förklarade krig, vilket kastade in det oförberedda Sverige i ett fruktansvärt tvåfrontskrig. För att möta det enorma hotet lät kungen i mars skriva ut ett lantvärn bestående av 30 000 unga ogifta män. Detta var ett tidigt försök att tillämpa moderna värnpliktsidéer, men utförandet slog ganska illa ut och trupperna drabbades hårt av sjukdomar och vanvård.
Under sommarhalvåret 1808 eskalerade krisen. Ett av de allra tyngsta slagen kom redan i maj genom Sveaborgs katastrofala kapitulation. Kungen engagerade sig personligen från Åland och Åbo skärgård, men när han i november återvände till Stockholm var hela Finland upp till Kemi älv besatt av fienden.
En idealists fall
Gustav IV Adolfs drivkrafter bestod av idealitet och omtanke om Europas jämvikt, men han var en idealist som i grunden saknade realpolitisk insikt. Hans principer ledde till att han engagerade riket i en storpolitisk konflikt som vida översteg landets militära och finansiella krafter.
Medaljens frånsida, som stolt prisar fadern som "segervinnare" och "fredens återställare", bär därmed på en oerhörd historisk ironi. Samtidigt som borgerskapet i Stockholm avtäckte detta äreminne, sattes den kedjereaktion igång som ett år senare skulle leda till statskuppen 1809, avsättningen av Gustav IV Adolf, och Sveriges definitiva och smärtsamma förlust av den östra rikshalvan.
En imponerande stor tennmedalj i hög relief och fin lyster. Tenn, 78.96 g, 66mm, slät rand. Kvalitet cirka 01, endast obetydliga hanteringsmärken. Referenser: SKM 32b (Sveriges kungliga medaljer 2024 av Delzanno), Hildebrand 29 (1874/1875). Extremt sällsynt, utöver det här utbjudna exemplaret är endast ytterligare ett noterat i privat ägo (Ex. Ehrensvärd 1910), RR.
Åtsida
I fältet framträder konungens högervända bröstbild i djup relief. Under bilden står gravörens namn utskrivet som "ENHÖRNING•". Längs den yttre kanten löper omskriften: "GUSTAF IV ADOLPH SVERIGES KONUNG".
Frånsida
Motivet domineras av Gustav III:s bildstod placerad på ett högt postament. Till höger på markplanet återfinns gravörens initialer "C•E•". På själva bildstoden finns en dedikation ingraverad över sex rader: "ÅT / KONUNG / GUSTAF III / LAGSTIFTARE / SEGERVINNARE / FREDENS / ÅTERSTÄLLARE". I avskärningen under marklinjen står texten: "AF / STOCKHOLMS / BORGERSKAP / MDCCXC / C•E• / AF STOCKHOLMS BORGERSKAP / D•24 JAN•1808".
En hyllning på katastrofens rand
Denna storslagna tennmedalj präglades för att föreviga avtäckningen av Gustav III:s staty på Skeppsbron i Stockholm den 24 januari 1808. Monumentet bekostades av stadens borgerskap för att hedra den avlidne fadern, men för den regerande sonen, Gustav IV Adolf, bar arvet efter fadern på djupa trauman. Faderns död för mördarhand hade drabbat honom i den känsliga trettonårsåldern och kom att få en helt avgörande inverkan på hans personliga och politiska utveckling. I kungens ögon var attentatet ett direkt utslag av den gudlöshet som följt i upplysningens, den franska revolutionens och den så kallade "jakobinismens" spår.
Denna traumatiska händelse bidrog till att forma kungens utrikespolitik, vilken styrdes av starka legitimistiska och religiösa motiv snarare än av pragmatism. Hatet mot det revolutionära Frankrike växte sig så djupt att kungen år 1807 till och med började identifiera Napoleon med Uppenbarelsebokens vilddjur, övertygad om att förhandlingar med en sådan våldsverkare skulle besegla hans timliga och eviga olycka.
Det ödesdigra året 1808
När statyn över fadern avtäcktes i januari 1808 balanserade Sverige redan på avgrundens brant. Några månader tidigare, i oktober 1807, hade Ryssland inlett en hård diplomatisk offensiv för att tvinga in Sverige i den antibrittiska kontinentalblockaden. Gustav IV Adolf vägrade orubbligt, vilket blev den direkta anledningen till att ryska trupper i februari 1808 – blott veckor efter att denna medalj skapades – överskred gränsen till Finland.
Mardrömmen förvärrades ytterligare i mars när även Danmark förklarade krig, vilket kastade in det oförberedda Sverige i ett fruktansvärt tvåfrontskrig. För att möta det enorma hotet lät kungen i mars skriva ut ett lantvärn bestående av 30 000 unga ogifta män. Detta var ett tidigt försök att tillämpa moderna värnpliktsidéer, men utförandet slog ganska illa ut och trupperna drabbades hårt av sjukdomar och vanvård.
Under sommarhalvåret 1808 eskalerade krisen. Ett av de allra tyngsta slagen kom redan i maj genom Sveaborgs katastrofala kapitulation. Kungen engagerade sig personligen från Åland och Åbo skärgård, men när han i november återvände till Stockholm var hela Finland upp till Kemi älv besatt av fienden.
En idealists fall
Gustav IV Adolfs drivkrafter bestod av idealitet och omtanke om Europas jämvikt, men han var en idealist som i grunden saknade realpolitisk insikt. Hans principer ledde till att han engagerade riket i en storpolitisk konflikt som vida översteg landets militära och finansiella krafter.
Medaljens frånsida, som stolt prisar fadern som "segervinnare" och "fredens återställare", bär därmed på en oerhörd historisk ironi. Samtidigt som borgerskapet i Stockholm avtäckte detta äreminne, sattes den kedjereaktion igång som ett år senare skulle leda till statskuppen 1809, avsättningen av Gustav IV Adolf, och Sveriges definitiva och smärtsamma förlust av den östra rikshalvan.