Segern över danska & sachsiska trupper vid Gadebusch i Mecklenburg den 9 december 1712 av Bengt Westman

Segern över danska & sachsiska trupper vid Gadebusch i Mecklenburg den 9 december 1712
Medaljerna slagan i anledning av denna seger förekommer i några olika stampkombinationer, där ibland åtsidestampar av Arvid Karlsteen begagnats. Vid senare beställning har man antingen blandat ihop stamparna eller så har Westmans åtsidestamp varit så skadat att man istllet valde Karlsteens. Samtliga medaljer, oavsett stampkombination eller metall, till denna anledning är mycket sällsynta och betingar höga internationella priser. 

Det här utbjudna exemplaret i silver, såldes tidigare på MISAB år 2018 och är också det enda som jag noterat i den internationella databasen Coin Archives Pro under de senaste ca 20 åren. Coin Archives Pro lagrar de flesta större svenska och internationella auktionsförsäljningarna sedan ca år 2000. I ögonblicket finns drygt 7.000 auktionsförsäljningar registrerade och totalt drygt 6 miljoner objekt i databasen. Medaljen torde sålunda vara mycket sällsynt. Åtsidan präglad med en rostig och sprucken stamp, vilken manifesterar sig som upphöjda punkter och åsar på ytorna. Lätt rengjord. Silver. HK 163. 66,33 g, 51.7mm. RR

Åtsida
Konungens högervända bröstbild, utan peruk, iklädd manteldraperat harnesk, gravörens namn: "B•WESTMAN•F•"  under bilden  I omskriften: "CAROLVS•XII• D•G•REX•SVECIAE•"

Frånsida
Solguden körande fyrspann över stenbockens tecken i zodiaken, årtalet 1712 nedtill. Ovanför Zodiaken: "LVSVS•ET•IVBILA•SVECIS•" I avskärningen: "DANI•ET•SAXONES•DEO• VLTORE• / A•STENBOKKIO•AD•GADEBVSCH• / SVB•SOLST•BRVM•A•1712• / VICTI•"

Historiska bakgrund
Under år 1712 hade Sverige förlorat alla sina territorier söder om Östersjön till Danmark, Sachsen och Ryssland. Wismar och Stettin var belägrade, och för att säkra Stralsund, där de allierade hade samarbetat i en belägring, utarbetade den svenske generalen Magnus Stenbock en plan för att föra över en svensk armé till Pommern. Karl XII befann sig i Bender, där han vistats sedan den ödestigra förlusten i slaget vid Poltava. Soldater skeppades över från Karlskrona till Rügen i september, men förråden förblev på skeppen och angreps och erövrades eller sänktes av den danska flottan. Det tog fyra veckor innan den svenska armén lyckades ta sig över från Rügen till fastlandet. Istället för att anfalla en stark rysk-sachsisk armé söder om Stralsund beslutade Stenbock att dra sig västerut mot Mecklenburg för att omfatta eller splittra fiendens styrkor och förhindra en förening av de allierade styrkorna. I början av november slog svenskarna läger väster om Rostock och ingick en fjorton dagars vapenvila för att återhämta sig, medan den danska armén under Jobst von Scholten förflyttade sig närmare de rysk-sachsiska trupperna. Den 3 december nådde danskarna Gadebusch, och den 8 december slog svenskarna läger cirka en mil öster om staden. Under natten förflyttade danskarna sig till en bättre ställning tre kilometer söderut.

Slaget började med att överste Bassewitz sändes med 200 hästar från den svenska sidan för att undersöka fiendens position och läger. Efter att ha återvänt med rapporten tog fältmarskalk Stenbock själv platsen i översikt, trots att han var svag av sjukdom. Danskarnas position var stark, och Stenbock insåg att han inte kunde anfalla dem från höger eller vänster. Han bestämde sig för att använda kanoner för att beskjuta danskarnas position på höjden och sedan följa den planerade vägen framåt.

Klockan tolv på dagen började överstelöjtnant Cronstedt beskjuta den danska höjden med 12 kanoner. När danskarna drog sig tillbaka inleddes anfallet vid 13-tiden. Striden var intensiv, och särskilt Dalregementet förlorade många officerare. Det danska kavalleriet retirerade först, och på den högra flygeln vek danskarna tillbaka medan de svenska attackerna avvisades på den vänstra. När den högra flygeln gav vika, var det för mörkt för svenskarna att förfölja danskarna. Slaget var inte en avgörande seger för svenskarna då många danska och sachsiska trupper undkom. Trots det bröt Stenbock igenom fiendens järnring som hade omringat Sverige. Det var den sista stora segern för det svenska stormaktsväldet, även om den saknade strategisk betydelse. Karl XII uppskattade Stenbocks insatser och utnämnde honom till fältmarskalk. Påföljande vår tvingades Stenbocks armé kapitulera vid belägringen av Tönning strax norr om Elbes mynning på grund av brist på ammunition. Stenbock blev sedan fångad och fördes till fängelse i Danmark.