Sigismund (1592-1599) av Johann Carl Hedlinger ur Hedlingers regentlängd ("Historica Metallica") - Född i fångenskap, fostrad för makt
Sigismund (1592-1599) av Johann Carl Hedlinger ur Hedlingers regentlängd ("Historica Metallica")
Ett härligt rött kopparexemplar med full lyster, kvalitet 01/0, 14.11g, 33mm. SKM 49c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Peter Felder 97 (1978), Hildebrand 47 (1874/1875)
Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Sigismund. Han avbildas med bart huvud, en stram och vaksam blick, samt iklädd harnesk, en tidstypisk veckad pipkrage och en draperad mantel. Nedanför bröstbilden återfinns gravören Johann Carl Hedlingers initialer: "I·C·H·". I omskriften längs den yttre kanten löper texten: "SIGISMVND· D·G·REX·SVEC·ET POL·". Det latinska originalet utläses Sigismundus Dei Gratia Rex Sveciae et Poloniae, vilket på svenska översätts till: Sigismund, med Guds nåde Sveriges och Polens konung.
Frånsida
Frånsidan utgörs helt av en graverad text över tolv rader som sammanfattar kungens livsöde och fall. Överst står ordningsnumret i Hedlingers regentlängd: "47·F·". Det raka F:et betecknar filius (son till Johan III). Därefter följer årtalen för födelse och kröning: "NAT· 1566·" (Natus, född) och "C· 1594·" (Coronatus, krönt i Sverige).
Den centrala historiska inskriptionen lyder: "QVOD PONTIF· / DOCTORIBVS / ET EXTERNO MILITE / PVBLICAM TVRBARET / TRANQVILLITATEM / A CAROLO DVCE SVDERM / CONSENT· CIVIBVS / EXCLVSVS·". På svenska översätts detta till: Eftersom han genom påvliga lärare och utländska soldater störde det allmänna lugnet, blev han av Karl, hertig av Södermanland, med medborgarnas [ständernas] samtycke utesluten [avsatt]. Längst ned avslutas texten med "M· 1632·", där det raka M:et står för mors naturalis (naturlig död år 1632).
Född i fångenskap, fostrad för makt
Sigismunds liv inleddes i skuggan av Vasatidens brutala maktkamper. Han föddes 1566 i fångenskap på Gripsholms slott, där hans föräldrar Johan III och Katarina Jagellonica hölls fängslade av Erik XIV. Som son till en svensk kung och en polsk prinsessa av den mäktiga jagellonska ätten var Sigismunds framtid tidigt utstakad som en brobyggare mellan öst och väst. Han uppfostrades i sin moders katolska tro, ett beslut som formades av de politiska ambitionerna att en dag kunna sätta honom på den polsk-litauiska tronen, men som också skulle visa sig bli hans stora akilleshäl i det protestantiska Sverige.
Polens krona och den estniska konflikten
Möjligheten att förena länderna dök upp vid det polska kungavalet 1587. Uppbackad av sin polska moster, drottning Anna, och med fadern Johans goda minne, lanserades Sigismund som kandidat. Valet blev dock tumultartat och krävde svåra eftergifter. Polackerna krävde att Sverige skulle överlämna Estland, ett krav Sigismund tvingades skriva under i pacta conventa, men som stod i bjärt kontrast mot Kalmare stadgar där han för fadern svurit att aldrig avträda svensk mark. Motsättningarna var inbyggda i unionen redan innan han kröntes i Kraków i slutet av 1587.
Det svenska arvet och Uppsala möte
När Johan III avled 1592 förvandlades den religiösa och politiska spänningen till en öppen kris. I Sverige hade hertig Karl (Karl IX) gripit initiativet och snabbt kallat samman Uppsala möte 1593, där den lutherska bekännelsen slogs fast. Syftet var att binda Sigismunds händer redan innan han hunnit sätta sin fot i sitt arvrike. När den katolske kungen anlände tvingades han in i en politisk rävsax; ständerna vägrade kröna honom förrän han lovat att respektera den lutherska ordningen. Sigismund gav till slut vika och skrev under konungaförsäkran 1594, men lämnade i hemlighet in en protest till den påvliga nuntien om att löftet var framtvingat.
Inbördeskrig och förlusten av Sverige
Efter kröningen återvände Sigismund till Polen och försökte styra Sverige på distans. Hertigen svarade med att alliera sig med bönderna och prästerskapet, genomdrev Söderköpings riksdagsbeslut 1595 och utropade sig själv till riksföreståndare. Konflikten eskalerade till inbördeskrig. 1598 landsteg Sigismund i Kalmar med en väpnad styrka, stödd av delar av den svenska högadeln. Avgörandet kom vid slaget vid Stångebro samma år. Sigismund besegrades, tvingades lämna ifrån sig sina trogna rådsherrar och övergav kort därefter sitt arvrike för att aldrig mer återvända. År 1599 avsattes han formellt vid riksdagen i Stockholm.
Kulturvännen i exil
Förlusten av Sverige blev ett öppet sår som kom att definiera resten av hans liv. I årtionden försökte Sigismund återvinna sin krona, vilket kastade in Polen och Sverige i förödande krig. Trots sina politiska motgångar var Sigismund en furste av renässansens snitt. Han var en djupt konst- och musikintresserad monark som reformerade hovkapellet till europeisk toppklass, gynnade internationella målare och lät bygga om slottet i Warszawa – staden som under hans regeringstid i praktiken kom att överta rollen som Polens huvudstad från Kraków.
HEDLINGERS REGENTLÄNGD OCH HISTORICA METALLICA
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter skapades efter förslag av Carl Reinhold Berch. Medaljerna graverades av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt numren 1 och 30–55. Hans lärjunge och efterträdare, Daniel Fehrman, graverade numren 7, 8 och 10–29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren, medan nummer 4 aldrig blev graverad.
Alla medaljer i serien är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken). För att tolka inskrifterna på frånsidorna används systemet från titelmedaljen: ett rakt F. betecknar filius (son), medan ett elegant kursivt F. signalerar frater (bror). För kvinnliga regenter användes FIL. (filia, dotter) eller VIDVA (vidua, änka). Övriga förkortningar inkluderar N. för nepos (brorson/systerson), E. för electus (vald), C. för coronatus (krönt), ett rakt M. för mors naturalis (naturlig död) och ett kursiverat M. för mors violenta (våldsam död).
Ett härligt rött kopparexemplar med full lyster, kvalitet 01/0, 14.11g, 33mm. SKM 49c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Peter Felder 97 (1978), Hildebrand 47 (1874/1875)
Åtsida
Högervänd bröstbild av konung Sigismund. Han avbildas med bart huvud, en stram och vaksam blick, samt iklädd harnesk, en tidstypisk veckad pipkrage och en draperad mantel. Nedanför bröstbilden återfinns gravören Johann Carl Hedlingers initialer: "I·C·H·". I omskriften längs den yttre kanten löper texten: "SIGISMVND· D·G·REX·SVEC·ET POL·". Det latinska originalet utläses Sigismundus Dei Gratia Rex Sveciae et Poloniae, vilket på svenska översätts till: Sigismund, med Guds nåde Sveriges och Polens konung.
Frånsida
Frånsidan utgörs helt av en graverad text över tolv rader som sammanfattar kungens livsöde och fall. Överst står ordningsnumret i Hedlingers regentlängd: "47·F·". Det raka F:et betecknar filius (son till Johan III). Därefter följer årtalen för födelse och kröning: "NAT· 1566·" (Natus, född) och "C· 1594·" (Coronatus, krönt i Sverige).
Den centrala historiska inskriptionen lyder: "QVOD PONTIF· / DOCTORIBVS / ET EXTERNO MILITE / PVBLICAM TVRBARET / TRANQVILLITATEM / A CAROLO DVCE SVDERM / CONSENT· CIVIBVS / EXCLVSVS·". På svenska översätts detta till: Eftersom han genom påvliga lärare och utländska soldater störde det allmänna lugnet, blev han av Karl, hertig av Södermanland, med medborgarnas [ständernas] samtycke utesluten [avsatt]. Längst ned avslutas texten med "M· 1632·", där det raka M:et står för mors naturalis (naturlig död år 1632).
Född i fångenskap, fostrad för makt
Sigismunds liv inleddes i skuggan av Vasatidens brutala maktkamper. Han föddes 1566 i fångenskap på Gripsholms slott, där hans föräldrar Johan III och Katarina Jagellonica hölls fängslade av Erik XIV. Som son till en svensk kung och en polsk prinsessa av den mäktiga jagellonska ätten var Sigismunds framtid tidigt utstakad som en brobyggare mellan öst och väst. Han uppfostrades i sin moders katolska tro, ett beslut som formades av de politiska ambitionerna att en dag kunna sätta honom på den polsk-litauiska tronen, men som också skulle visa sig bli hans stora akilleshäl i det protestantiska Sverige.
Polens krona och den estniska konflikten
Möjligheten att förena länderna dök upp vid det polska kungavalet 1587. Uppbackad av sin polska moster, drottning Anna, och med fadern Johans goda minne, lanserades Sigismund som kandidat. Valet blev dock tumultartat och krävde svåra eftergifter. Polackerna krävde att Sverige skulle överlämna Estland, ett krav Sigismund tvingades skriva under i pacta conventa, men som stod i bjärt kontrast mot Kalmare stadgar där han för fadern svurit att aldrig avträda svensk mark. Motsättningarna var inbyggda i unionen redan innan han kröntes i Kraków i slutet av 1587.
Det svenska arvet och Uppsala möte
När Johan III avled 1592 förvandlades den religiösa och politiska spänningen till en öppen kris. I Sverige hade hertig Karl (Karl IX) gripit initiativet och snabbt kallat samman Uppsala möte 1593, där den lutherska bekännelsen slogs fast. Syftet var att binda Sigismunds händer redan innan han hunnit sätta sin fot i sitt arvrike. När den katolske kungen anlände tvingades han in i en politisk rävsax; ständerna vägrade kröna honom förrän han lovat att respektera den lutherska ordningen. Sigismund gav till slut vika och skrev under konungaförsäkran 1594, men lämnade i hemlighet in en protest till den påvliga nuntien om att löftet var framtvingat.
Inbördeskrig och förlusten av Sverige
Efter kröningen återvände Sigismund till Polen och försökte styra Sverige på distans. Hertigen svarade med att alliera sig med bönderna och prästerskapet, genomdrev Söderköpings riksdagsbeslut 1595 och utropade sig själv till riksföreståndare. Konflikten eskalerade till inbördeskrig. 1598 landsteg Sigismund i Kalmar med en väpnad styrka, stödd av delar av den svenska högadeln. Avgörandet kom vid slaget vid Stångebro samma år. Sigismund besegrades, tvingades lämna ifrån sig sina trogna rådsherrar och övergav kort därefter sitt arvrike för att aldrig mer återvända. År 1599 avsattes han formellt vid riksdagen i Stockholm.
Kulturvännen i exil
Förlusten av Sverige blev ett öppet sår som kom att definiera resten av hans liv. I årtionden försökte Sigismund återvinna sin krona, vilket kastade in Polen och Sverige i förödande krig. Trots sina politiska motgångar var Sigismund en furste av renässansens snitt. Han var en djupt konst- och musikintresserad monark som reformerade hovkapellet till europeisk toppklass, gynnade internationella målare och lät bygga om slottet i Warszawa – staden som under hans regeringstid i praktiken kom att överta rollen som Polens huvudstad från Kraków.
HEDLINGERS REGENTLÄNGD OCH HISTORICA METALLICA
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter skapades efter förslag av Carl Reinhold Berch. Medaljerna graverades av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt numren 1 och 30–55. Hans lärjunge och efterträdare, Daniel Fehrman, graverade numren 7, 8 och 10–29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren, medan nummer 4 aldrig blev graverad.
Alla medaljer i serien är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken). För att tolka inskrifterna på frånsidorna används systemet från titelmedaljen: ett rakt F. betecknar filius (son), medan ett elegant kursivt F. signalerar frater (bror). För kvinnliga regenter användes FIL. (filia, dotter) eller VIDVA (vidua, änka). Övriga förkortningar inkluderar N. för nepos (brorson/systerson), E. för electus (vald), C. för coronatus (krönt), ett rakt M. för mors naturalis (naturlig död) och ett kursiverat M. för mors violenta (våldsam död).