Simon Helmfelt (1617-1677) av C.G. Fehrman 1792 - Överbefälhavare i Skånska kriget - Vackert toppexemplar

Simon Grundel, senare Grundel-Helmfelt, född 25 september 1617 i Stockholm, stupad 14 juli 1677 i slaget vid Landskrona, var en svensk friherre, riksråd och militär.
Vacker bronsmedalj med underbart hög relief över en framstående och betydelsefull militär. Graverad av Carl Gustaf Fehrman 1792. Utgiven av Svenska Akademien och präglad på Kungliga myntverket. 11.09g, 32mm, Hyckert I:56:1, kvalitet 01/0. Ex. Samling Fehrman

Åtsida
Helmfelts högervända bröstbild med gravörens namn under bilden: "CG FEHRMAN". I omskriften: "SIM HELMFELT LB SEN RET CAMPI MARESCH"

Frånsida
En stående kvinna, Krigsäran, i kort antik dräkt och med hjälm på huvudet, hållande segergudinnan i den utsträckta vänstra handen och svenska riksbaneret med den högra. I omskriften: "OPERUM VICTORIA FINIS" och i avskärningen: "CORAM REGE PUGN / OCCUB AD LANDSCR MDCLXXVII". Den latinska texten kan översättas som: "Arbetets seger, slutet på slaget framför kungen, stupade i Landskrona år 1677".

Överbefälhavare för den svenska armén i Skåne
Simon Grundel, senare Grundel-Helmfelt, föddes den 25 september 1617 i Stockholm och stupade den 14 juli 1677 i slaget vid Landskrona. Han var en svensk friherre, riksråd och militär. År 1641 anslöt Grundel sig till fältmarskalk Lennart Torstenssons armé i Tyskland under Trettioåriga kriget. Han utmärkte sig i slaget vid Leipzig 1642, blev kapten vid Torstenssons livregemente och deltog sedan i Torstenssons snabba fälttåg mot Holstein och Jylland i Danmark. Dessa fälttåg resulterade i den för Sverige framgångsrika freden i Brömsebro den 13 augusti 1645. 

När kung Karl X Gustav inledde krig mot Polen år 1655 utnämndes Grundel till generalmajor i infanteriet. Han blev senare guvernör för Riga och ledde försvaret mot en rysk belägring år 1656. År 1658 befordrades han till generallöjtnant och 1659 utnämndes han till generalguvernör över Ingermanlands och Kexholms län. År 1668 befordrades han till fältmarskalk och år 1673 blev han riksråd och tog befälet över armén i Pommern. Året därpå upphöjdes han till friherre med namnet Grundel-Helmfelt. 

År 1676 blev han överbefälhavare för den svenska armén i Skåne och ledde reträtten ur Skåne samt befälet i slaget vid Halmstad den 17 augusti samma år. I december spelade Grundel en viktig roll i den svenska segern över kung Kristian V i slaget vid Lund. Den 14 juli 1677 deltog han i slaget vid Landskrona och ledde ett anfall i spetsen för den bakre träffens skvadroner, men han föll i striden efter att ha fått hästen skjuten under sig och blivit mördad av en dansk löjtnant som också plundrade hans kropp.