Skånska trädgårdsföreningens belöningsmedalj 1924 - Tilldelad U. Lindström
Skånska trädgårdsföreningens belöningsmedalj 1924
Vacker bronsmedalj i originaletui. Brons, 82.08g, 58mm, randprägling: "BRONS 1924". Kvalitet 01, osignerad. Tilldelad U. Lindström 1924.
Åtsida
Skånes heraldiska landskapsvapen – ett krönt griphuvud – centralt placerat i en sköld med fint mönstrad bakgrund. Skölden omfamnas av ett rikt och böljande, heraldiskt lövverk och kröns av en öppen krona. I omskriften längs medaljens övre kant löper texten: "SKÅNSKA TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN".
En kraftig, detaljerad och nedtill bunden eklövskrans som ramar in medaljens mitt. I det släta centralfältet innanför kransen återfinns en prydlig, handgraverad inskription i skrivstil: "U. Lindström".
Trädgårdsföreningar spelade en central roll i Sveriges agrara och hortikulturella utveckling under slutet av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. Skåne, med sina unikt gynnsamma odlingsförhållanden och sin historiska position som landets kornbod, gick tidigt i bräschen för denna utveckling. Skånska trädgårdsföreningen verkade aktivt för att sprida modern kunskap om rationell fruktodling, köksväxtodling, blomsterskötsel och trädgårdskonst till både yrkesodlare och allmänhet.
Genom att anordna stora utställningar, kurser och tävlingar stimulerade föreningen intresset för förädling och plantering över hela landskapet. En bärande del i denna pedagogiska och uppmuntrande verksamhet var att premiera framstående insatser. Belöningsmedaljer delades regelbundet ut för att hedra skickliga trädgårdsmästare, framgångsrika utställare av nya växtsorter eller individer som visat prov på särskilt förtjänstfullt arbete inom den skånska trädgårdsnäringen.
Året 1924, då U. Lindström mottog denna tunga bronsmedalj, präglades av en stark framtidstro och expansion inom svensk odlingskultur. Efter första världskrigets år av ransoneringar och brutna handelsvägar hade insikten om vikten av en stark, inhemsk livsmedelsproduktion slagit rot på allvar. Samtidigt växte egnahemsrörelsen och trädgårdsstadens ideal sig allt starkare under 1920-talet. Detta innebar att trädgårdsföreningarnas folkbildande arbete spreds från de stora godsen och yrkesodlarna ut till den breda befolkningen. Denna vackert graverade medalj är därmed ett genuint och påtagligt minne från en expansiv epok, där yrkesskicklighet och odlarglädje lyftes fram och hyllades som bärande dygder för det moderna samhällets utveckling.
Vacker bronsmedalj i originaletui. Brons, 82.08g, 58mm, randprägling: "BRONS 1924". Kvalitet 01, osignerad. Tilldelad U. Lindström 1924.
Åtsida
Skånes heraldiska landskapsvapen – ett krönt griphuvud – centralt placerat i en sköld med fint mönstrad bakgrund. Skölden omfamnas av ett rikt och böljande, heraldiskt lövverk och kröns av en öppen krona. I omskriften längs medaljens övre kant löper texten: "SKÅNSKA TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN".
En kraftig, detaljerad och nedtill bunden eklövskrans som ramar in medaljens mitt. I det släta centralfältet innanför kransen återfinns en prydlig, handgraverad inskription i skrivstil: "U. Lindström".
Trädgårdsföreningar spelade en central roll i Sveriges agrara och hortikulturella utveckling under slutet av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. Skåne, med sina unikt gynnsamma odlingsförhållanden och sin historiska position som landets kornbod, gick tidigt i bräschen för denna utveckling. Skånska trädgårdsföreningen verkade aktivt för att sprida modern kunskap om rationell fruktodling, köksväxtodling, blomsterskötsel och trädgårdskonst till både yrkesodlare och allmänhet.
Genom att anordna stora utställningar, kurser och tävlingar stimulerade föreningen intresset för förädling och plantering över hela landskapet. En bärande del i denna pedagogiska och uppmuntrande verksamhet var att premiera framstående insatser. Belöningsmedaljer delades regelbundet ut för att hedra skickliga trädgårdsmästare, framgångsrika utställare av nya växtsorter eller individer som visat prov på särskilt förtjänstfullt arbete inom den skånska trädgårdsnäringen.
Året 1924, då U. Lindström mottog denna tunga bronsmedalj, präglades av en stark framtidstro och expansion inom svensk odlingskultur. Efter första världskrigets år av ransoneringar och brutna handelsvägar hade insikten om vikten av en stark, inhemsk livsmedelsproduktion slagit rot på allvar. Samtidigt växte egnahemsrörelsen och trädgårdsstadens ideal sig allt starkare under 1920-talet. Detta innebar att trädgårdsföreningarnas folkbildande arbete spreds från de stora godsen och yrkesodlarna ut till den breda befolkningen. Denna vackert graverade medalj är därmed ett genuint och påtagligt minne från en expansiv epok, där yrkesskicklighet och odlarglädje lyftes fram och hyllades som bärande dygder för det moderna samhällets utveckling.