Slaget vid Holowczyn 1708 – Karl XII:s sista seger över Ryssarna av Westman - MYCKET SÄLLSYNT

Produkten är tyvärr slut i lager. :(

Slaget vid Holowczyn 1708 – Karl XII:s sista seger
Efter sju år av krig beslöt Karl XII i augusti 1707 att bryta upp från Sachsen, där han befann sig med sin här. Han vände sig österut för att ta itu med hotet från Ryssland. Innan det katastrofala nederlaget skulle drabba den svenska armén vid Poltava en julidag 1709, skulle Karl XII dock vid den lilla staden Holowczyn i nuvarande Vitryssland skapa svensk krigshistoria. Här skulle han den 4 juli 1708 uppleva en av sina främsta segrar. Totalt förfogade Karl XII över 10 000–11 500 man. Klockan halv tre på morgonen den 4 juli började det svenska artillerietatt beskjuta de ryska ställningarna. Efter en timmes eldgivning beslöt den svenske kungen att man skulle vada över floden trots att vattnet nådde upp till brösthöjd. Livgardet som tillsammans med konungen var först över floden led svåra förluster när ryska kanonkulor och kartescher träffade soldat­massan, men strax kom resterande delen av armen över. Den ryska fronten kom snabbt i upplösning. ”Det går bra, de är redan slagna”, utropade Karl XII segervisst till sina trupper. Den svenska infanteriattacken löste nu upp de ryska förbanden som skingrades åt olika håll i panik. Några ryska bataljoner höggs ned till sista man – trots böner om nåd – av de framryckande svenskarna. Vid det här laget var ryssarna redan besegrade och Karl XII lät blåsa till samling så att regementena återigen kunde ordnas. Kungen övertog befälet och beordrade att man skulle förfölja de flyende resterna av det ryska kavalleriet med full kraft. Svenskarna högg ned ett stort antal ryssar under den långa jakten. Efteråt kantades flyktvägen av hundratals ryska lik och hästkadaver som vittnade om den fullständiga svenska segern. Det finns inga säkra siffror på antalet döda och sårade i slaget vid Holowzcyn, men svenska uppgifter talar om omkring 260 döda och lite drygt 1 000 sårade i de egna leden. På rysk sida ska enligt vissa svenska källor över 5 000 man ha dött, sårats eller ha saknats, dessa siffror är dock säkert överdrivna. Denna seger var den sista Karl XII:s armen fick innan det katastrofala nederlaget vid Poltava 1709. (Källa Militär historia)


Om medaljen och dess sällsynthet - RR
Ett mycket vackert exemplar med full präglingsglans, endast mindre märken av hantering och obetydligt kabinettsslitage. Åtsidan präglad med rostig stamp. Medaljen är extremt sällsynt och inga noterade försäljningar, utöver det här utbjudna, finns i den stora internationella databasen Coin Archives Pro (som registrerat över 6500 auktionsförsäljningar sedan 2001). Graverad av Bengt Westman, Kvalitet 01, 54.64g, 52mm, RR


Åtsida
Konungens högervänd bröstbild iklädd manteldraperat harnesk. I omskriften: "ET. CAVSA. ARMATVS. ET. ENSE." och under bilden gravörens namn: "B. WESTMAN. F.". Omskriften i översättning lyder: "Beväpnad både med sak och svärd."



Frånsida
Krigets gudinna Mars stående med spjut i ena handen och andra handen vilande på en sköld med tre kronor. I omskriften: "INHIBET NEC FLAMMA NEC VNDA" och i avskärningen: "VABISSA VADO TRANSITA ET MOSCHII FVSI D IV IVLII A MDCCVIII". Hela texten översatt lyder: "Varken eld eller vatten står honom i vägen - Vabisån övervadad och moskoviterna slagna den 4 juli år 1708".