Sofia Lovisa Wachtmeister, född Aschenberg (1664–1720) – Ex Svensson XR (möjligen UNIKUM)
Sofia Lovisa Wachtmeister (1664–1720) – Ex Svensson
En extremt sällsynt gjuten bronserad tennmedalj med exceptionell proveniens ur Sven Svenssons omfattande samling. Möjligen unikum i detta utförande. 163.39g, ca 73mm. Kvalitet 1/1+. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:127:1. Medaljen raritetsbedömdes som RRRR av Hyckert, dvs maximalt 2 kända exemplar i privat ägo, vilket stämmer. Utöver Svenssons exemplar som utbjuds har jag inte kännedom om något annat exemplar i privat ägo. XR
Åtsida
Motivet utgörs av en högervänd bröstbild av Sofia Lovisa von Ascheberg i mycket hög och kraftfull relief. Hon bär ett elegant draperat antikt klädesplagg med bar hals och barm, och hennes hår är konstfullt uppsatt. Omskriften, som på de gjutna exemplaren ofta är utsudlad eller svårläslig längs den sluttande och kullriga randen, lyder ursprungligen: "SOPHIA LOUISA COMIT. ASCHEBERG". Relieven är ursprungligen modellerad av den franske elfenbenssnidaren Jean Cavailler, och gjutningen har förmodligen skett genom den kände numismatikern Nils Keders försorg.
Frånsida
Frånsidan saknar ett präglat eller gjutet basmotiv. I stället utgörs den av en slät yta där texten har stämplats in eller graverats i efterhand. Detta tillvägagångssätt innebär att baksidans text och utförande varierar mellan de få kända exemplaren. På detta specifika exemplar består inskriptionen av åtta rader latinsk text:
"FILIA / COM · RVTGERI · ASCHEBERG / R · S · SENATORIS · ET · CAMPI- / MARESCHALLI · / EX · MAGD · ELEON · DE · BVSECK / NVPTA · / COMITI · IOHANNI · WACHTMEISTER / SENATORI · ET ARCHITALASS[I]".
(Översättning: Dotter till greve Rutger von Ascheberg, Sveriges riksråd och fältmarskalk, ur äktenskapet med Magdalena Eleonora von Buseck, gift med greve Hans Wachtmeister, riksråd och amiralgeneral).
En allians mellan stormaktstidens giganter
Sofia Lovisa von Ascheberg föddes den 23 augusti 1664 i en av det karolinska Sveriges mest inflytelserika familjer. Hennes far var den berömde fältmarskalken Rutger von Ascheberg, kung Karl XI:s mest betrodda militära rådgivare och befälhavare, särskilt känd för sina insatser under det skånska kriget. Hennes mor var Magdalena Eleonora von Buseck. Att födas in i denna maktelit innebar att Sofia Lovisas framtid var tätt sammanflätad med rikets högsta intressen.
År 1685 ingick hon äktenskap med friherren, och sedermera greven, Hans (Johan) Wachtmeister. Detta var en dynastisk och politisk allians av högsta rang. Hans Wachtmeister var riksråd och amiralgeneral, och därmed den man som Karl XI hade utsett att leda den enorma omdaningen av den svenska flottan. Det var under Wachtmeisters ledning som flottans huvudbas flyttades till den nyanlagda staden Karlskrona, en strategisk flytt som formade Sveriges marina försvar för århundraden framöver.
Medaljens tillkomst och unika karaktär
Under 1600-talets slut blev det högsta mode inom den svenska adeln att låta föreviga sig genom medaljkonsten. Den skicklige franske hugenotten och elfenbenssnidaren Jean Cavailler, som var verksam i Sverige under denna tid, anlitades för att skapa vax- och elfenbensmodeller av adelns främsta representanter. Hans porträtt av Sofia Lovisa är slående i sin direkthet och höga relief.
Dessa skulpturala förlagor göts därefter i metall, ett arbete som ofta organiserades av numismatikern Nils Keder. Det faktum att medaljens baksida lämnades blank vid gjutningen för att i efterhand förses med instansad eller ingraverad text, vittnar om en småskalig och personlig tillverkningsprocess. Det innebar att familjen Wachtmeister-Ascheberg kunde beställa dessa pjäser och anpassa dedikationerna. Just detta exemplar, med sin detaljerade latinska genealogi som stolt proklamerar hennes band till två av rikets mäktigaste män – fadern fältmarskalken och maken amiralgeneralen – är ett fascinerande, individuellt vittnesbörd.
Sofia Lovisa överlevde sin make, som avled 1714, och levde som änka fram till sin död den 1 augusti 1720. Genom detta monumentala och utomordentligt sällsynta porträtt lever minnet av den karolinska högadelns nätverk och självkänsla vidare in i vår tid.
En extremt sällsynt gjuten bronserad tennmedalj med exceptionell proveniens ur Sven Svenssons omfattande samling. Möjligen unikum i detta utförande. 163.39g, ca 73mm. Kvalitet 1/1+. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert) I:127:1. Medaljen raritetsbedömdes som RRRR av Hyckert, dvs maximalt 2 kända exemplar i privat ägo, vilket stämmer. Utöver Svenssons exemplar som utbjuds har jag inte kännedom om något annat exemplar i privat ägo. XR
Åtsida
Motivet utgörs av en högervänd bröstbild av Sofia Lovisa von Ascheberg i mycket hög och kraftfull relief. Hon bär ett elegant draperat antikt klädesplagg med bar hals och barm, och hennes hår är konstfullt uppsatt. Omskriften, som på de gjutna exemplaren ofta är utsudlad eller svårläslig längs den sluttande och kullriga randen, lyder ursprungligen: "SOPHIA LOUISA COMIT. ASCHEBERG". Relieven är ursprungligen modellerad av den franske elfenbenssnidaren Jean Cavailler, och gjutningen har förmodligen skett genom den kände numismatikern Nils Keders försorg.
Frånsida
Frånsidan saknar ett präglat eller gjutet basmotiv. I stället utgörs den av en slät yta där texten har stämplats in eller graverats i efterhand. Detta tillvägagångssätt innebär att baksidans text och utförande varierar mellan de få kända exemplaren. På detta specifika exemplar består inskriptionen av åtta rader latinsk text:
"FILIA / COM · RVTGERI · ASCHEBERG / R · S · SENATORIS · ET · CAMPI- / MARESCHALLI · / EX · MAGD · ELEON · DE · BVSECK / NVPTA · / COMITI · IOHANNI · WACHTMEISTER / SENATORI · ET ARCHITALASS[I]".
(Översättning: Dotter till greve Rutger von Ascheberg, Sveriges riksråd och fältmarskalk, ur äktenskapet med Magdalena Eleonora von Buseck, gift med greve Hans Wachtmeister, riksråd och amiralgeneral).
En allians mellan stormaktstidens giganter
Sofia Lovisa von Ascheberg föddes den 23 augusti 1664 i en av det karolinska Sveriges mest inflytelserika familjer. Hennes far var den berömde fältmarskalken Rutger von Ascheberg, kung Karl XI:s mest betrodda militära rådgivare och befälhavare, särskilt känd för sina insatser under det skånska kriget. Hennes mor var Magdalena Eleonora von Buseck. Att födas in i denna maktelit innebar att Sofia Lovisas framtid var tätt sammanflätad med rikets högsta intressen.
År 1685 ingick hon äktenskap med friherren, och sedermera greven, Hans (Johan) Wachtmeister. Detta var en dynastisk och politisk allians av högsta rang. Hans Wachtmeister var riksråd och amiralgeneral, och därmed den man som Karl XI hade utsett att leda den enorma omdaningen av den svenska flottan. Det var under Wachtmeisters ledning som flottans huvudbas flyttades till den nyanlagda staden Karlskrona, en strategisk flytt som formade Sveriges marina försvar för århundraden framöver.
Medaljens tillkomst och unika karaktär
Under 1600-talets slut blev det högsta mode inom den svenska adeln att låta föreviga sig genom medaljkonsten. Den skicklige franske hugenotten och elfenbenssnidaren Jean Cavailler, som var verksam i Sverige under denna tid, anlitades för att skapa vax- och elfenbensmodeller av adelns främsta representanter. Hans porträtt av Sofia Lovisa är slående i sin direkthet och höga relief.
Dessa skulpturala förlagor göts därefter i metall, ett arbete som ofta organiserades av numismatikern Nils Keder. Det faktum att medaljens baksida lämnades blank vid gjutningen för att i efterhand förses med instansad eller ingraverad text, vittnar om en småskalig och personlig tillverkningsprocess. Det innebar att familjen Wachtmeister-Ascheberg kunde beställa dessa pjäser och anpassa dedikationerna. Just detta exemplar, med sin detaljerade latinska genealogi som stolt proklamerar hennes band till två av rikets mäktigaste män – fadern fältmarskalken och maken amiralgeneralen – är ett fascinerande, individuellt vittnesbörd.
Sofia Lovisa överlevde sin make, som avled 1714, och levde som änka fram till sin död den 1 augusti 1720. Genom detta monumentala och utomordentligt sällsynta porträtt lever minnet av den karolinska högadelns nätverk och självkänsla vidare in i vår tid.