S:t Johanneslogen Den Nordiska Första 200 år – av Erik Lindberg 1934 - Det svenska frimureriets vagga - SÄLLSYNT
S:t Johanneslogen Den Nordiska Första 200 år – av Erik Lindberg 1934
Silver, 78.78 g, 56 mm. Randprägling: "SILVER 1936". Kvalitet 1+/01. Sällsynt. Referenser: Ulla Ehrensvärd 342.
Åtsida
I centrum återfinns en oval medaljong med en högervänd bröstbild av hertig Karl av Södermanland (sedermera kung Karl XIII). Han avbildas i en klassisk, romerskinspirerad drapering med en fibula vid axeln. (Porträttet är modellerat efter en vaxpoussering utförd av Lars Grandel, 1750–1836). Den centrala medaljongen flankeras av två lutande vapensköldar: till vänster det Sparreska vapnet och till höger det Posseska vapnet. Nedtill vilar en rektangulär plätt med inskriptionen fördelad på fyra rader: "ST JOHANNESLOGEN / DEN NORDISKA / FÖRSTA / 1935".
I fältet intill sköldarna och medaljongen står tre avgörande årtal: "1735" (under Sparres vapen), "1752" (under Posses vapen) samt "17" och "99" (på ömse sidor om hertig Carls medaljong). Längs den övre och yttre kanten löper omskriften, uppdelad av sköldarna: "A • WREDE • SPARRE _ CARL • HERTIG • AV _ SÖDERMANLAND _ KNUT • C:SON • POSSE".
Frånsida
Ett djupt allegoriskt motiv föreställande tre mänskliga gestalter från tre olika generationer – en yngling, en mogen man och en skäggig åldring. De är klädda i tunna, antika dräkter och förenas i ett fast och broderligt handslag. Ovanför dem gnistrar sju stjärnor mot en stilla himmel med lätta moln. I den nedre avskärningen (exergen) avbildas frimureriets mest centrala symbol: en vinkelhake och en passare. Längst ned till höger, strax ovanför avskärningslinjen, återfinns gravörens signatur: "ERIK / LINDBERG".
Det svenska frimureriets vagga
När Erik Lindberg i februari 1934 fick beställningen på denna monumentala jubileumsmedalj från Svenska Frimurare Orden (överlämnad genom amiral Arvid Lindman), fick han i uppdrag att gestalta hela det svenska frimureriets 200-åriga fundament. Medaljens åtsida fungerar som en historisk karta över denna utveckling, där de tre årtalen och de tre namnen utgör milstolparna i tillblivelsen av det som idag är S:t Johanneslogen Den Nordiska Första.
Allt tog sin början i 1700-talets Paris, en smältdegel för upplysningstidens idéer och mystika brödraskap. Den unge svenske greven Axel Wrede Sparre (1708–1772) invigdes där i frimureriets hemligheter år 1731. Hemma i Sverige rådde frihetstiden, och den politiska och kulturella eliten var mottaglig för nya strömningar. År 1735 (medaljens första årtal) höll Wrede Sparre de allra första dokumenterade frimurarsammankomsterna i Stockholm. Deltagarna tillhörde rikets absoluta toppskikt, och Wrede Sparre kom därmed att bli den som planterade frimureriets frö i svensk mylla.
Knut Posse och den legitima moderlogen
Sparres tidiga sammankomster var informella och saknade internationellt fribrev. Nästa avgörande steg togs därför sjutton år senare av greve Knut C:son Posse (1719–1771). Posse hade likaså invigts utomlands och återvände till Stockholm med en fransk fullmakt (från hertigen av Clermont) att upprätta en legitim och reguljär frimurarloge.
Den 13 januari 1752 (medaljens andra årtal) instiftade Posse S:t Johanneslogen St. Jean Auxiliaire (den hjälpsamme Johannes). Denna loge fick enorm betydelse och kom under en tid att fungera som Sveriges moderloge, varifrån alla andra svenska loger utgick. Frimureriet växte nu explosionsartat och lockade aristokrater, militärer, vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Det var en tid av sällskapsordnar, men frimureriets blandning av upplysningsideal, filantropi och sluten esoterik gav det en särställning i det svenska samhället.
Hertig Karl och det svenska systemet
Den tredje och mest majestätiska figuren på medaljens åtsida är hertig Karl av Södermanland (1748–1818), den blivande kung Karl XIII. Få personer har satt ett så djupt avtryck i ordensväsendets historia som han. Hertig Karl var gränslöst fascinerad av det ockulta, av alkemi, andeskådning och hemliga ordnar. Han blev frimurare 1770 och övertog några år senare stormästarskapet för den svenska orden.
Tillsammans med centralgestalter som Carl Friedrich Eckleff och Wilhelm Boye var hertig Karl drivande i att forma det unika "Svenska systemet" (Svenska riten) – ett strikt kristet och hierarkiskt uppbyggt höggradssystem som än idag praktiseras i Norden. År 1799 (medaljens tredje årtal) tog hertig Karl personligen över chefskapet för den Johannesloge som Posse grundat. På hertigens förslag slogs logen samman med en annan inflytelserik Johannesloge vid namn L'Union. Denna nya, sammansmälta loge fick namnet Den Nordiska Första, och hertig Karl förblev dess styresman fram till sin död 1818. Det är alltså denna historiska sammanslagning som ligger till grund för logens nuvarande identitet.
Lindbergs mästerverk och de tre åldrarna
För att gestalta detta komplexa, sekellånga händelseförlopp skapade Erik Lindberg en av sina vackraste allegorier på medaljens frånsida. Efter ett besök i Frimurareordens lokaler i Bååtska palatset i maj 1934 (där han bland annat studerade Lars Grandels vaxpoussering som låg till grund för hertig Karls porträtt) mejslade Lindberg fram tre gestalter som möts i ett handslag.
Dessa tre generationer – ynglingen, den mogne mannen och åldringen – är en briljant dubbelsymbolik. Å ena sidan representerar de människans tre åldrar, vilket knyter an till den inre mognadsresa och det broderskap över generationsgränserna som är fundamentet i frimureriets filosofi. Å andra sidan representerar gestalterna högst konkret de tre "generationerna" i logens egen tillblivelse: Sparres pionjäranda (1735), Posses formella grundande (1752) och hertig Karls bestående sammanslagning och faderliga ledarskap (1799).
Med sina sju stjärnor och verktygen vinkelhake och passare i avskärningen, förenar medaljen historisk precision med djupt esoterisk symbolik. Det är ett magnifikt och sällsynt silvermonument över tre stormän som formade det svenska frimureriet från en hemlig klubb i upplysningstidens utkanter till en statsintegrerad institution under kungligt beskydd.
Silver, 78.78 g, 56 mm. Randprägling: "SILVER 1936". Kvalitet 1+/01. Sällsynt. Referenser: Ulla Ehrensvärd 342.
Åtsida
I centrum återfinns en oval medaljong med en högervänd bröstbild av hertig Karl av Södermanland (sedermera kung Karl XIII). Han avbildas i en klassisk, romerskinspirerad drapering med en fibula vid axeln. (Porträttet är modellerat efter en vaxpoussering utförd av Lars Grandel, 1750–1836). Den centrala medaljongen flankeras av två lutande vapensköldar: till vänster det Sparreska vapnet och till höger det Posseska vapnet. Nedtill vilar en rektangulär plätt med inskriptionen fördelad på fyra rader: "ST JOHANNESLOGEN / DEN NORDISKA / FÖRSTA / 1935".
I fältet intill sköldarna och medaljongen står tre avgörande årtal: "1735" (under Sparres vapen), "1752" (under Posses vapen) samt "17" och "99" (på ömse sidor om hertig Carls medaljong). Längs den övre och yttre kanten löper omskriften, uppdelad av sköldarna: "A • WREDE • SPARRE _ CARL • HERTIG • AV _ SÖDERMANLAND _ KNUT • C:SON • POSSE".
Frånsida
Ett djupt allegoriskt motiv föreställande tre mänskliga gestalter från tre olika generationer – en yngling, en mogen man och en skäggig åldring. De är klädda i tunna, antika dräkter och förenas i ett fast och broderligt handslag. Ovanför dem gnistrar sju stjärnor mot en stilla himmel med lätta moln. I den nedre avskärningen (exergen) avbildas frimureriets mest centrala symbol: en vinkelhake och en passare. Längst ned till höger, strax ovanför avskärningslinjen, återfinns gravörens signatur: "ERIK / LINDBERG".
Det svenska frimureriets vagga
När Erik Lindberg i februari 1934 fick beställningen på denna monumentala jubileumsmedalj från Svenska Frimurare Orden (överlämnad genom amiral Arvid Lindman), fick han i uppdrag att gestalta hela det svenska frimureriets 200-åriga fundament. Medaljens åtsida fungerar som en historisk karta över denna utveckling, där de tre årtalen och de tre namnen utgör milstolparna i tillblivelsen av det som idag är S:t Johanneslogen Den Nordiska Första.
Allt tog sin början i 1700-talets Paris, en smältdegel för upplysningstidens idéer och mystika brödraskap. Den unge svenske greven Axel Wrede Sparre (1708–1772) invigdes där i frimureriets hemligheter år 1731. Hemma i Sverige rådde frihetstiden, och den politiska och kulturella eliten var mottaglig för nya strömningar. År 1735 (medaljens första årtal) höll Wrede Sparre de allra första dokumenterade frimurarsammankomsterna i Stockholm. Deltagarna tillhörde rikets absoluta toppskikt, och Wrede Sparre kom därmed att bli den som planterade frimureriets frö i svensk mylla.
Knut Posse och den legitima moderlogen
Sparres tidiga sammankomster var informella och saknade internationellt fribrev. Nästa avgörande steg togs därför sjutton år senare av greve Knut C:son Posse (1719–1771). Posse hade likaså invigts utomlands och återvände till Stockholm med en fransk fullmakt (från hertigen av Clermont) att upprätta en legitim och reguljär frimurarloge.
Den 13 januari 1752 (medaljens andra årtal) instiftade Posse S:t Johanneslogen St. Jean Auxiliaire (den hjälpsamme Johannes). Denna loge fick enorm betydelse och kom under en tid att fungera som Sveriges moderloge, varifrån alla andra svenska loger utgick. Frimureriet växte nu explosionsartat och lockade aristokrater, militärer, vetenskapsmän och kulturpersonligheter. Det var en tid av sällskapsordnar, men frimureriets blandning av upplysningsideal, filantropi och sluten esoterik gav det en särställning i det svenska samhället.
Hertig Karl och det svenska systemet
Den tredje och mest majestätiska figuren på medaljens åtsida är hertig Karl av Södermanland (1748–1818), den blivande kung Karl XIII. Få personer har satt ett så djupt avtryck i ordensväsendets historia som han. Hertig Karl var gränslöst fascinerad av det ockulta, av alkemi, andeskådning och hemliga ordnar. Han blev frimurare 1770 och övertog några år senare stormästarskapet för den svenska orden.
Tillsammans med centralgestalter som Carl Friedrich Eckleff och Wilhelm Boye var hertig Karl drivande i att forma det unika "Svenska systemet" (Svenska riten) – ett strikt kristet och hierarkiskt uppbyggt höggradssystem som än idag praktiseras i Norden. År 1799 (medaljens tredje årtal) tog hertig Karl personligen över chefskapet för den Johannesloge som Posse grundat. På hertigens förslag slogs logen samman med en annan inflytelserik Johannesloge vid namn L'Union. Denna nya, sammansmälta loge fick namnet Den Nordiska Första, och hertig Karl förblev dess styresman fram till sin död 1818. Det är alltså denna historiska sammanslagning som ligger till grund för logens nuvarande identitet.
Lindbergs mästerverk och de tre åldrarna
För att gestalta detta komplexa, sekellånga händelseförlopp skapade Erik Lindberg en av sina vackraste allegorier på medaljens frånsida. Efter ett besök i Frimurareordens lokaler i Bååtska palatset i maj 1934 (där han bland annat studerade Lars Grandels vaxpoussering som låg till grund för hertig Karls porträtt) mejslade Lindberg fram tre gestalter som möts i ett handslag.
Dessa tre generationer – ynglingen, den mogne mannen och åldringen – är en briljant dubbelsymbolik. Å ena sidan representerar de människans tre åldrar, vilket knyter an till den inre mognadsresa och det broderskap över generationsgränserna som är fundamentet i frimureriets filosofi. Å andra sidan representerar gestalterna högst konkret de tre "generationerna" i logens egen tillblivelse: Sparres pionjäranda (1735), Posses formella grundande (1752) och hertig Karls bestående sammanslagning och faderliga ledarskap (1799).
Med sina sju stjärnor och verktygen vinkelhake och passare i avskärningen, förenar medaljen historisk precision med djupt esoterisk symbolik. Det är ett magnifikt och sällsynt silvermonument över tre stormän som formade det svenska frimureriet från en hemlig klubb i upplysningstidens utkanter till en statsintegrerad institution under kungligt beskydd.