Statsminister Eric Gustaf Boström (1842-1907), Minnesmedalj graverad av Adolf Lindberg 1902
Statsminister Eric Gustaf Boström (1842-1907), Minnesmedalj graverad av Adolf Lindberg 1902
Bronsmedalj i vackert originalskick, 99.67g, 61mm, slät rand, i blå sammetsklädd originalask. Kvalitet 01. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert), II, sid 273.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av statsminister Eric Gustaf Boström iförd formell klädsel. Omskriften anger hans namn: "ER. GVST. BOSTRÖM". I den nedre avskärningen, längs kanten, återfinns gravörens signatur "A. LINDBERG" (Adolf Lindberg).
Frånsida
Motivet utgörs av en detaljerad arkitektonisk avbildning av kanslibyggnadens fasad i Stockholm. Ovanför byggnaden löper den latinska omskriften: "PRÆSIDIVM ET DECVS MDCCCXCI—MCM" (Till försvar och prydnad 1891–1900), vilket refererar till hans första ämbetsperiod som statsminister. Nedanför byggnaden ligger två sammanbundna lagerkvistar. Under dessa finns en sexradig latinsk inskription: "DE PATRIA BENE MERITO OTIVM DESIDERANTI SODALES ET AMICI GRATO ANIMO D.D.D.", vilket översätts till: "Åt den som väl förtjänat av fäderneslandet och önskar vila, har kollegor och vänner med tacksamt sinne givit och tillägnat denna".
Förpackning
Medaljen förvaras i ett kvadratiskt originaletui klätt i mörkblått material. Insidan av locket är fodrad med ljust sidentyg, medan underdelen där medaljen ligger är klädd i mörkblå sammet.
Ett tack från kollegorna
Denna bronsmedalj överlämnades till Eric Gustaf Boström den 28 januari 1902, graverad av Adolf Lindberg och slagen vid Myntet. Bakgrunden till denna storslagna gåva från "kollegor och riksdagsmän", som texten på baksidan antyder, var Boströms långa och inflytelserika tid som Sveriges statsminister mellan åren 1891 och 1900. Medaljen var ämnad som en hyllning till en man som – enligt inskriptionen – nu "önskade vila" efter att ha tjänat fäderneslandet väl. Emellertid blev vilan kortvarig. Senare samma år, 1902, kallades han återigen in som statsminister, en post han innehade fram till den politiska krisen 1905.
Godsägaren som blev statsminister
Boström (född 1842, död 1907) var i grunden godsägare och hade tagit över fideikommisset Östanå redan som ung student. Hans politiska bana tog fart i riksdagens andra kammare där han satt mellan 1875 och 1893, innan han tog plats i första kammaren. Han gjorde sig känd som en skicklig och inflytelserik protektionist. Hans trygga framtoning och taktiska förmåga ledde till att han 1891 fick uppdraget att bilda regering.
Som statsminister drev Boström igenom flera stora och kontroversiella reformer. Bland de mest betydande var förlängningen av värnpliktsövningarna från 42 till 90 dagar, stora läroverksreformer och beslutet om att bygga Luleå-Ofotenbanan (Malmbanan). Medaljens baksida, med sin avbildning av kanslibyggnaden, symboliserar just detta solida statsmannaskap och den stabilitet han ansågs representera under 1890-talet.
Unionskrisen och slutet på karriären
Medan Boström åtnjöt stor respekt för sitt "humana väsende" och sin "rättrådighet" inom den inrikespolitiska sfären, blev den utrikespolitiska situationen hans fall. Den svensk-norska unionen knakade i fogarna och Boström kritiserades ofta för att göra upprepade eftergifter i den så kallade norska frågan. Konflikterna eskalerade kring kraven på en separat norsk utrikesminister, den norska flaggfrågan och slutligen den stora konsulatsaken. Det var just denna sista strid om ett separat norskt konsulatväsen som ledde till unionens upplösning och Boströms slutgiltiga avgång 1905. Detta bittra politiska slut överskuggar dock inte den enorma respekt han åtnjöt under sin storhetstid vid sekelskiftet, något som denna eleganta och välbevarade minnesmedalj från 1902 står som ett konkret bevis för.
Bronsmedalj i vackert originalskick, 99.67g, 61mm, slät rand, i blå sammetsklädd originalask. Kvalitet 01. Referens: Numismatiska meddelanden XVII (Bror Edvard Hyckert), II, sid 273.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av statsminister Eric Gustaf Boström iförd formell klädsel. Omskriften anger hans namn: "ER. GVST. BOSTRÖM". I den nedre avskärningen, längs kanten, återfinns gravörens signatur "A. LINDBERG" (Adolf Lindberg).
Frånsida
Motivet utgörs av en detaljerad arkitektonisk avbildning av kanslibyggnadens fasad i Stockholm. Ovanför byggnaden löper den latinska omskriften: "PRÆSIDIVM ET DECVS MDCCCXCI—MCM" (Till försvar och prydnad 1891–1900), vilket refererar till hans första ämbetsperiod som statsminister. Nedanför byggnaden ligger två sammanbundna lagerkvistar. Under dessa finns en sexradig latinsk inskription: "DE PATRIA BENE MERITO OTIVM DESIDERANTI SODALES ET AMICI GRATO ANIMO D.D.D.", vilket översätts till: "Åt den som väl förtjänat av fäderneslandet och önskar vila, har kollegor och vänner med tacksamt sinne givit och tillägnat denna".
Förpackning
Medaljen förvaras i ett kvadratiskt originaletui klätt i mörkblått material. Insidan av locket är fodrad med ljust sidentyg, medan underdelen där medaljen ligger är klädd i mörkblå sammet.
Ett tack från kollegorna
Denna bronsmedalj överlämnades till Eric Gustaf Boström den 28 januari 1902, graverad av Adolf Lindberg och slagen vid Myntet. Bakgrunden till denna storslagna gåva från "kollegor och riksdagsmän", som texten på baksidan antyder, var Boströms långa och inflytelserika tid som Sveriges statsminister mellan åren 1891 och 1900. Medaljen var ämnad som en hyllning till en man som – enligt inskriptionen – nu "önskade vila" efter att ha tjänat fäderneslandet väl. Emellertid blev vilan kortvarig. Senare samma år, 1902, kallades han återigen in som statsminister, en post han innehade fram till den politiska krisen 1905.
Godsägaren som blev statsminister
Boström (född 1842, död 1907) var i grunden godsägare och hade tagit över fideikommisset Östanå redan som ung student. Hans politiska bana tog fart i riksdagens andra kammare där han satt mellan 1875 och 1893, innan han tog plats i första kammaren. Han gjorde sig känd som en skicklig och inflytelserik protektionist. Hans trygga framtoning och taktiska förmåga ledde till att han 1891 fick uppdraget att bilda regering.
Som statsminister drev Boström igenom flera stora och kontroversiella reformer. Bland de mest betydande var förlängningen av värnpliktsövningarna från 42 till 90 dagar, stora läroverksreformer och beslutet om att bygga Luleå-Ofotenbanan (Malmbanan). Medaljens baksida, med sin avbildning av kanslibyggnaden, symboliserar just detta solida statsmannaskap och den stabilitet han ansågs representera under 1890-talet.
Unionskrisen och slutet på karriären
Medan Boström åtnjöt stor respekt för sitt "humana väsende" och sin "rättrådighet" inom den inrikespolitiska sfären, blev den utrikespolitiska situationen hans fall. Den svensk-norska unionen knakade i fogarna och Boström kritiserades ofta för att göra upprepade eftergifter i den så kallade norska frågan. Konflikterna eskalerade kring kraven på en separat norsk utrikesminister, den norska flaggfrågan och slutligen den stora konsulatsaken. Det var just denna sista strid om ett separat norskt konsulatväsen som ledde till unionens upplösning och Boströms slutgiltiga avgång 1905. Detta bittra politiska slut överskuggar dock inte den enorma respekt han åtnjöt under sin storhetstid vid sekelskiftet, något som denna eleganta och välbevarade minnesmedalj från 1902 står som ett konkret bevis för.