Svante Nilsson Sture (ca 1460–1512) av Johann Carl Hedlinger - Nr 41 i Hedlingers regentlängd Svante Nilsson Sture: Sturepartiets kraftfulla försvarare - Mellan diplomati och svärd
Lystrigt exemplar. Försilvrad brons, 13,32 g, 33 mm. Kvalitet 1+/01, obetydligt kantexemplar. Ingår i Hedlingers berömda regentlängd över svenska kungar och drottningar. Referenser: SKM 42c (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Peter Felder 91 (1978), Hildebrand 41 (1874/1875).
Åtsida
Svante Stures vänstervända bröstbild med bart huvud och manteln draperad över dräkten. Porträttet är utfört i Hedlingers karakteristiska, detaljrika stil som kombinerar historisk värdighet med konstnärlig precision. Nedanför bilden återfinns gravörens initialer: "I•C•H•" (Johann Carl Hedlinger). I omskriften läses: "SVANTO STVRE ADMINISTR•REGNI•" (Svante Sture, Riksföreståndare).
Frånsida
Text på sju rader som sammanfattar Svante Nilssons härkomst, val till riksföreståndare och hans permanenta konflikt med den danske kungen Hans (Johan II).
Översättning av den latinska inskriften till svenska:
41•
Ordningsnummer i Hedlingers regentlängd.
NICOLAI EQVITIS AVR•F•
Son till Nils Bosson (Sture), riddare av den gyllene kedjan.
E•1504•
Vald till riksföreståndare 1504.
PERPETVAE CVM IOHAN•II•IRAE•
I ständig vrede (konflikt) med Johan II (kung Hans).
M•1512•
Död 1512 (naturlig död).
Svante Nilsson Sture: Sturepartiets kraftfulla försvarare - Mellan diplomati och svärd
Svante Nilsson Sture tillhörde den svenska högadeln och var en centralgestalt i de turbulenta unionsstriderna vid 1500-talets början. Som son till Nils Bosson Sture och sonson till riksföreståndaren Sten Sture den äldre, axlade han rollen som ledare för det nationella partiet. Hans regeringstid som riksföreståndare (1504–1512) präglades av en outtröttlig kamp för att hålla samman det svenska riket mot de danska unionssträvandena under kung Hans. Medaljens frånsida med orden "PERPETVAE CVM IOHAN II IRAE" (I ständig vrede med Johan II) är en träffande sammanfattning av hans politiska livsgärning; han vägrade konsekvent att erkänna den danske monarkens överhöghet över Sverige.
Hedlingers officiella historik i metall
Denna medalj är en del av Johann Carl Hedlingers monumentala regentlängd, även känd som "Historica Metallica". Serien påbörjades 1734 på uppdrag av den svenska staten för att skapa en visuell och dokumentär historik över rikets härskare från mytisk forntid till Hedlingers samtid. Motiv och texter utarbetades i samråd med historikern Carl Reinhold Berch, vilket gör dessa medaljer till de främsta numismatiska källorna för hur stormaktstidens och frihetstidens Sverige betraktade sitt förflutna. Johann Carl Hedlinger själv, en av Europas genom tiderna främsta medaljgravörer, graverade personligen Svante Stures medalj (nummer 41).
Symbolik och hantverk
Åtsidans porträtt visar en beslutsam riksföreståndare, klädd i den romerskt inspirerade dräkt som var mode inom 1700-talets medaljkonst för att signalera klassisk auktoritet. Hedlingers användning av försilvrad brons gav medaljerna en lyster som efterliknade ädelmetall men gjorde dem tillgängliga för en bredare krets av samlare och lärda. Den koncisa latinska texten på frånsidan följer den strikta kod som Hedlinger etablerade för hela serien, där bokstaven "E." (Electus) markerar att Svante Nilsson var en vald ledare, inte en född monark.
Ett bestående monument
Svante Nilsson Sture avled i början av 1512, men hans arv fördes vidare av sonen Sten Sture den yngre. Hedlingers medalj står som ett bestående monument över en av de sista stora riksföreståndarna före Vasaättens tillkomst. Genom linsen av 1700-talets hantverksskicklighet bevaras bilden av en man vars envisa motstånd mot unionen lade grunden för det självständiga Sverige. Medaljen är inte bara ett samlarobjekt, utan en del av rikets officiella minneskonst, där varje detalj i präglingen berättar om maktens pris och historiens kontinuitet.
Om Hedlingers regentlängd
Hedlingers regentlängd är Sveriges mest omfattande regentlängd och därtill den officiella "Historica Metallica". Totalt graverades och präglades 56 olika medaljer i serien. Motiv och texter efter förslag av Carl Reinhold Berch. Graverade av Johann Carl Hedlinger, Daniel Fehrman, Carl Gustaf Fehrman och Per Henrik Lundgren. Hedlinger påbörjade arbetet år 1734, men hann själv bara gravera titelmedaljen och dedikationsmedaljen (nummer 56) samt nummer 1, 30-55. Hans lärjunge och efterträdare i medaljörssysslan, Daniel Fehrman, graverade nummer 7, 8, 10-29. Sonen Carl Gustaf Fehrman fortsatte på 1780- och 1790-talet med gravering av nummer 2, 3, 5, 6 och frånsidorna till nummer 54a och 55. Nummer 9 graverades 1842 av Per Henrik Lundgren. Endast nummer 4 har inte blivit graverad. Alla medaljerna är av lika storlek (11 linjer = 8:e storleken), stundom något litet varierande till följd av att de inte är präglade i ring. För att förstå inskrifterna på frånsidan behövs ingen annan förklaring än den som ges på titelmedaljen, nämligen att "F." betyder "filius" (son); "F." frater (broder); "N." nepos (barn av broder eller syster eller av deras barn); "E." electus (vald); "C." coronatus (krönt); "M." mors naturalis (naturlig död); "M." mors violenta (våldsam död).