Sven Hedin (1865–1952) – Upptäcktsresanden. Av Kauko Räsänen 1973 - En livsavgörande gnista
Sven Hedin (1865–1952) – Upptäcktsresanden. Av Kauko Räsänen 1973
Silvermedalj, 62,83 g, 45 mm. Kvalitet 01. Randprägling med tillverkaren Sporrongs namn, silverstämplar och årtalsstämpeln: "SPORR Z9".
Åtsida
Ett expressivt och vänstervänt porträtt av Sven Hedin i mycket hög relief. Han avbildas iklädd en distinkt, kraftig pälsmössa, karakteristisk för den utrustning han bar under sina strapatsrika expeditioner i det kalla centralasiatiska klimatet. Nederst i fältet står hans namn i ren, versal stil: "SVEN HEDIN".
Frånsida
En djupt modernistisk och tudelad komposition skapad av den finske skulptören Kauko Räsänen. Den vänstra halvan består av ett kraftigt abstraherat, kubistiskt ansikte med grova, geometriska former och djupa skåror. Den högra halvan är i skarp kontrast helt slät och rymmer endast en upphöjd himlakropp (en sol eller måne) samt en liten, ensam människogestalt som rör sig över den karga ytan. Detta utgör en stark symbol för den ensamme upptäcktsresanden omgiven av den oändliga och outforskade vildmarken. Längst ner till höger återfinns gravörens namn och årtal för medaljens framställkande.
En livsavgörande gnista
När Adolf Erik Nordenskiöld och fartyget Vega våren 1880 återvände till Stockholm efter att ha upptäckt Nordostpassagen, stod den unge Sven Hedin på Fjällgatan och betraktade det storslagna mottagandet. Detta ögonblick kom att diktera hela hans framtid; han lovade sig själv att bli en upptäcktsresande av samma kaliber. Som förberedelse hängav han sig maniskt åt kartritning och språkstudier. En tidig anställning i Baku gav honom inte bara ovärderliga språkkunskaper, utan öppnade även portarna till Asien via strapatsrika resor genom Persien och Mesopotamien.
De vita fläckarnas betvingare
Efter universitetsstudier i geografi och geologi inledde Hedin sina monumentala och fysiskt extremt krävande expeditioner. Han trängde djupt in i Centralasiens mest ogästvänliga trakter, korsade den fruktade Taklamakanöknen och utforskade Tibets isolerade högplatåer. Till hans största vetenskapliga och geografiska bragder hör karteringen av det enorma bergssystemet Transhimalaya, upptäckten av den antika ruinstaden Lou-lan och lösningen på gåtan med Lop-nor – "den vandrande sjön" – vars historiska förskjutningar han bevisade. Hedin var en oöverträffad fältarbetare med en obrytbar fysik och en genialisk förmåga att teckna panoramor, medan han ofta överlät den djupare vetenskapliga analysen till andra experter i stora efterföljande bokverk. För sina insatser rönte han enorm internationell beundran och adlades i Sverige år 1902.
Politikens stormöga
Vid sidan av sina geografiska triumfer kom Hedin att bli en djupt kontroversiell figur i den svenska inrikes- och utrikespolitiken. Han drevs av konservativa ideal där Gud, konung och fosterland stod i centrum, kombinerat med en livslång och utpräglad rädsla för en rysk expansion västerut. Detta ledde honom rakt in i den svenska försvarsdebatten. Vad få i samtiden visste var att Hedin var huvudförfattaren bakom kung Gustaf V:s beryktade borggårdstal 1914, ett tal som utlöste en konstitutionell kris och tvingade regeringen Staaff att avgå.
Den inrotade fasan för Ryssland resulterade i att Hedin konsekvent ställde sig på Tysklands sida under båda världskrigen. Hans vägran att ta avstånd från den tyska regimen även under det nationalsocialistiska styret kom att kasta en lång och mörk skugga över hans sena eftermäle. Trots att hans politiska ställningstaganden grumlade hans arv, går det inte att förneka hans plats i historien som en av de absolut sista stora pionjärerna – en man vars livsvärk i grunden handlade om att rita in de sista pusselbitarna på världskartan.
Silvermedalj, 62,83 g, 45 mm. Kvalitet 01. Randprägling med tillverkaren Sporrongs namn, silverstämplar och årtalsstämpeln: "SPORR Z9".
Åtsida
Ett expressivt och vänstervänt porträtt av Sven Hedin i mycket hög relief. Han avbildas iklädd en distinkt, kraftig pälsmössa, karakteristisk för den utrustning han bar under sina strapatsrika expeditioner i det kalla centralasiatiska klimatet. Nederst i fältet står hans namn i ren, versal stil: "SVEN HEDIN".
Frånsida
En djupt modernistisk och tudelad komposition skapad av den finske skulptören Kauko Räsänen. Den vänstra halvan består av ett kraftigt abstraherat, kubistiskt ansikte med grova, geometriska former och djupa skåror. Den högra halvan är i skarp kontrast helt slät och rymmer endast en upphöjd himlakropp (en sol eller måne) samt en liten, ensam människogestalt som rör sig över den karga ytan. Detta utgör en stark symbol för den ensamme upptäcktsresanden omgiven av den oändliga och outforskade vildmarken. Längst ner till höger återfinns gravörens namn och årtal för medaljens framställkande.
En livsavgörande gnista
När Adolf Erik Nordenskiöld och fartyget Vega våren 1880 återvände till Stockholm efter att ha upptäckt Nordostpassagen, stod den unge Sven Hedin på Fjällgatan och betraktade det storslagna mottagandet. Detta ögonblick kom att diktera hela hans framtid; han lovade sig själv att bli en upptäcktsresande av samma kaliber. Som förberedelse hängav han sig maniskt åt kartritning och språkstudier. En tidig anställning i Baku gav honom inte bara ovärderliga språkkunskaper, utan öppnade även portarna till Asien via strapatsrika resor genom Persien och Mesopotamien.
De vita fläckarnas betvingare
Efter universitetsstudier i geografi och geologi inledde Hedin sina monumentala och fysiskt extremt krävande expeditioner. Han trängde djupt in i Centralasiens mest ogästvänliga trakter, korsade den fruktade Taklamakanöknen och utforskade Tibets isolerade högplatåer. Till hans största vetenskapliga och geografiska bragder hör karteringen av det enorma bergssystemet Transhimalaya, upptäckten av den antika ruinstaden Lou-lan och lösningen på gåtan med Lop-nor – "den vandrande sjön" – vars historiska förskjutningar han bevisade. Hedin var en oöverträffad fältarbetare med en obrytbar fysik och en genialisk förmåga att teckna panoramor, medan han ofta överlät den djupare vetenskapliga analysen till andra experter i stora efterföljande bokverk. För sina insatser rönte han enorm internationell beundran och adlades i Sverige år 1902.
Politikens stormöga
Vid sidan av sina geografiska triumfer kom Hedin att bli en djupt kontroversiell figur i den svenska inrikes- och utrikespolitiken. Han drevs av konservativa ideal där Gud, konung och fosterland stod i centrum, kombinerat med en livslång och utpräglad rädsla för en rysk expansion västerut. Detta ledde honom rakt in i den svenska försvarsdebatten. Vad få i samtiden visste var att Hedin var huvudförfattaren bakom kung Gustaf V:s beryktade borggårdstal 1914, ett tal som utlöste en konstitutionell kris och tvingade regeringen Staaff att avgå.
Den inrotade fasan för Ryssland resulterade i att Hedin konsekvent ställde sig på Tysklands sida under båda världskrigen. Hans vägran att ta avstånd från den tyska regimen även under det nationalsocialistiska styret kom att kasta en lång och mörk skugga över hans sena eftermäle. Trots att hans politiska ställningstaganden grumlade hans arv, går det inte att förneka hans plats i historien som en av de absolut sista stora pionjärerna – en man vars livsvärk i grunden handlade om att rita in de sista pusselbitarna på världskartan.