Svenska Turistföreningens förtjänstmedalj av Erik Lindberg - Tilldelad R. Borgström 1963 - Att lära känna sitt land

Svenska Turistföreningens förtjänstmedalj av Erik Lindberg - Tilldelad R. Borgström 1963
Silver, 75.23g, 56mm, detta exemplar med randprägling: "SILVER 1962". Kvalitet 01. Referens: Ulla Ehrensvärd 118.

Åtsida
Ett djupt och stämningsfullt naturnarrativ i relief. I förgrunden står en kvinna iklädd en stiliserad Vingåkersdräkt. Hon sträcker ut sin högra arm och pekar ut över ett vidsträckt, kuperat landskapspanorama. Intill henne står en vandringsklädd yngling med ryggsäck och en bok i handen, blickande ut mot den horisont hon visar honom. Överst i fältet löper den klassiska devisen: "KÄNN DITT LAND". Nere till höger, intill en knotig trädstam, återfinns gravörens signatur "ERIK LINDBERG".

Frånsida
Ett kraftfullt och ornamentalt motiv bestående av Sveriges tre kronor, fritt och vackert arrangerade bland prunkande vildrosor och bladverk. Längs den övre kanten löper omskriften "SVENSKA TURISTFÖRENINGEN" och längs den nedre kanten jubileumsåren "• 1885" och "1910 •". I nedre delen av fältet finns en upphöjd, rektangulär gravyrplatta prydd med strama ben. På denna platta är mottagarens namn och utdelningsår prydligt handgraverat: "R • BORGSTRÖM / 1963". Alldeles under plattan syns gravörens initialer "E. L.".

Att lära känna sitt land
Svenska Turistföreningen (STF) bildades 1885 med den uttalade ambitionen att få svenskarna att upptäcka och lära känna sitt eget land. När föreningen närmade sig sitt 25-årsjubileum 1910, fattades beslutet att instifta en officiell förtjänstmedalj för att belöna de individer som gjort betydande insatser för den framväxande svenska turismen och friluftslivet. Devisen på åtsidan, "Känn ditt land", var inte bara en vacker fras, utan själva kärnan i STF:s folkbildande uppdrag i en tid då järnvägsnätet expanderade och naturen blev tillgänglig för en bredare allmänhet.

Från skiss till åtstramat mästerverk
Uppdraget att utforma jubileumsmedaljen gick till hovmedaljören Erik Lindberg i februari 1910. När han tog sig an uppgiften återvände han till äldre skisser som han ursprungligen hade tänkt använda för en medalj över Skansens grundare, Artur Hazelius. Lindbergs allra första förslag var mycket romantiskt och fritt; åtsidan visade en kvinna i en böljande klänning som lade handen på en skolpojkes axel, och frånsidans kronor och vildrosor var tecknade i en yvig stil som starkt påminde om Olle Hjortzbergs konst.

Båda dessa tidiga utkast mötte dock motstånd hos uppdragsgivarna och var tvungna att omarbetas. Kravet var att stilen skulle bli betydligt stramare och "torrare". Resultatet av omarbetningen är den kvinna i strikt Vingåkersdräkt och den mer samlade komposition vi ser på den färdiga medaljen idag, ett motiv som slutgiltigt godkändes sista mars 1910. I det formella protokollet från Vitterhetsakademien smög sig dock ett komiskt litet fel in, där den berömde gravören felaktigt titulerades "Emil Lindberg".

Teknisk briljans och spruckna stämplar
Den färdiga åtsidan utgör en teknisk triumf inom medaljkonsten. Motivet med det djupa landskapspanoramat och dräkternas veckfall innehöll så många oerhört fina nyanser och djup att präglingen på Myntverket blev en enorm utmaning. För att få fram reliefen i sin helhet krävdes hela 19 nedpunsningar (slag) per medalj! Denna extrema påfrestning tog till slut ut sin rätt på verktygen. År 1939 hade den ursprungliga åtsidesstampen spruckit så svårt utefter den nedre kanten att en helt ny stamp var tvungen att tillverkas för att föreningen skulle kunna fortsätta dela ut sin förtjänstmedalj.

Ett senkommet exemplar
Medaljen delades ut för första gången vid STF:s årsmöte 1911 i en upplaga om 70 exemplar. Denna specifika silvermedalj bär dock vittnesbörd om utmärkelsens långa levnadstid. Den tilldelades R. Borgström år 1963, drygt ett halvsekel efter dess instiftande. Randpräglingens "SILVER 1962" avslöjar att ämnet framställdes och stämplades på Myntverket året innan själva förläningen ägde rum. Den utgör ett vackert bevis på hur Erik Lindbergs klassiska formgivning förblev det finaste erkännandet inom den svenska turiströrelsen långt in i modern tid.