Sverige, Jenny Lind 1820-1887, Operasångerska - Näktergalen av Adolf Lindberg
Sverige, Jenny Lind 1820-1887, Operasångerska - Näktergalen, Bronsmedalj
Sällsynt bronsmedalj till minne av Jenny Lind graverad av Adolf Lindberg. Kvalitet 01-01/0, 58g, 50mm
Åtsidan bär ett värdigt porträtt av Jenny Lind i profil, vänd åt vänster. Hon är framställd i sin mognad, vilket markeras av titeln "JENNY LIND GOLDSCHMIDT". Håret är konstfullt uppsatt och smyckat med ett delikat blomsterarrangemang vid tinningen. Gravören har lagt stor omsorg vid detaljerna i klädseln; den höga spetskragen och det texturerade tyget i sjalen är återgivna med en närmast taktil precision som kontrasterar mot den släta huden. Omskriften anger hennes levnadsår: "FÖDD 6 OKT 1820 DÖD 2 NOV 1887".
Frånsidan presenterar en allegorisk komposition av stor skönhet. En bevingad kvinnogestalt – en genius eller historiens musa – sitter vänd åt höger och skriver med en griffel på en tavla. Hennes hållning är koncentrerad och vördnadsfull. Vid hennes fötter vilar en antik lyra, symbolen för musiken och skaldekonsten, lutad mot lagerkvistar. Bakom henne står en brinnande oljelampa på en kolonn, en symbol för det eviga ljuset eller minnets oförgänglighet. Över scenen svävar orden "ANDA OCH KONST", och i avskärningen nedtill anges utgivaren: "AF KONGL•MUSIKALISKA AKADEMIEN".
Näktergalens vingslag: En röst för evigheten
Att kallas "Den svenska näktergalen" är en titel som förpliktar, men få konstnärer i historien har burit sina vingar med sådan grace som Jenny Lind. Medaljen av Adolf Lindberg fångar inte bara anletsdragen hos en världsstjärna, utan även essensen av den dualitet som präglade hennes liv: balansen mellan den himmelska inspirationen och den jordiska konsten.
Frånsidans inskrift, Anda och Konst, är nyckeln till att förstå fenomenet Jenny Lind. Hon var mer än en röst; hon var ett väsen som trollband både kejsare och brandmän. När hon klev i land i New York 1850, mottagen av P.T. Barnums massiva uppbåd, var det inte bara en sopran som anlände, utan en ikon. Hennes röst beskrevs ofta i termer av naturlyrik – klar som en fjällbäck, ren som en fågels sång. Det är därför passande att H.C. Andersen, vars hjärta hon krossade men vars saga hon inspirerade, liknade henne vid just en näktergal.
På medaljens frånsida ser vi en bevingad gestalt. Kanske är det en subtil anspelning på just denna näktergal, men i en upphöjd, allegorisk form. Figuren skriver in hennes namn i historien, inte med buller och bång, utan med den stilla koncentration som krävs av sann konst. Lyran vilar tyst vid fötterna; sången har tystnat, men minnet består.
Det porträtt vi möter på åtsidan är inte den unga flickan som debuterade hos Adolf Fredrik Lindblad, utan den mogna kvinnan Jenny Lind Goldschmidt. Det är ett ansikte präglat av erfarenhet, från triumferna i London inför Drottning Viktoria till de enorma scenerna i Amerika. Smycket med rubiner och smaragder som hon fick av drottningen må ha glittrat, men i bronsens dämpade lyster framträder något annat: en inre värdighet. Medaljen blir därmed ett monument över en konstnärssjäl som lyckades förena en enorm kommersiell framgång med en djupt känd andlighet och integritet.
#
x118