Gustav V - Sveriges Riksbank 250 år av Erik Lindberg - Ett jubileum och en kapplöpning mot tiden
Gustav V - Sveriges Riksbank 250 år av Erik Lindberg
Silver, 101.67g, 60mm, randskrift: "SILVER 1918". Kvalitet 1+/01, några mindre märken på randen. Graverad av Erik Lindberg 1918. Referens: Ulla Ehrensvärd 177 (Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966).
En kvinna sittande i en antikiserande tronstol, en klassisk allegori över Riksbanken. Med sin högra hand håller hon en merkuriestav (symbol för handel och ekonomi) och med den vänstra handen stöder hon sig mot ett penningskrin som vilar på tronens armstöd. På var sin sida om kvinnan står jubileumsårtalen "1668" och "1918". Nedtill, strax under tronstolen, syns tre kronor ställda som i det lilla riksvapnet. Nere till vänster i fältet återfinns gravörens namn: "ERIK LINDBERG".
Centralt i fältet står en stor kvadratisk plint med inskriften på fem rader: "SVERIGES / RIKSBANK / TILL MINNE AF / TVÅHUNDRAFEMTIO / ÅRS VERKSAMHET". Ovanpå plinten vilar två korslagda ymnighetshorn, sprängfyllda med frukt, och mellan dem hänger en kartusch med bankens latinska valspråk: "HINC / ROBUR / ET / SECURITAS". (Översättning: Härav styrka och säkerhet). Det hela inramas av en omslutande, rikt dekorerad eklövskrans. Längst ner vid kanten finns gravörens monogram: "E L".
Denna ståtliga medalj präglades för att högtidlighålla Sveriges Riksbanks 250-årsjubileum. Den dåvarande riksbankschefen Viktor Moll lade in beställningen hos den framstående medaljgravören Erik Lindberg den 23 februari 1918. Redan en månad senare, i mars, kunde Lindberg visa upp en skiss för åtsidan, vilken godkändes av uppdragsgivaren. Själva gipsmodellerna utarbetades sedan under sommarmånaderna juni och juli.
Framställningen av medaljen kom att präglas av en oförutsedd brådska under sensommaren. Erik Lindberg tvingades forcera sitt arbete på grund av att hans högt betrodda härdare, Ljunggren vid Henrik Hagermans smidesverkstad, var på väg att sluta sin anställning. Att härda stampar till en så pass stor och tung medalj (60 millimeter) var ett tekniskt komplicerat och riskfyllt precisionsarbete. Lindberg var uppenbart orolig för att överlåta en så delikat uppgift till en oerfaren kraft, varför tempot drevs upp.
Kapplöpningen lyckades. Stamparna blev färdighärdade i tid och levererades till Myntet den 9 september 1918. Till själva jubileumsdagen, den 22 september, hade Myntet hunnit färdigprägla "några hundra exemplar" i både guld och silver. För detta omfattande arbete erhöll Erik Lindberg ett arvode på 3 000 kronor. Resultatet blev ett magnifikt och tidlöst monument över bankens första tvåhundrafemtio år, tryggt vilande på valspråket Hinc robur et securitas.
Silver, 101.67g, 60mm, randskrift: "SILVER 1918". Kvalitet 1+/01, några mindre märken på randen. Graverad av Erik Lindberg 1918. Referens: Ulla Ehrensvärd 177 (Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966).
En kvinna sittande i en antikiserande tronstol, en klassisk allegori över Riksbanken. Med sin högra hand håller hon en merkuriestav (symbol för handel och ekonomi) och med den vänstra handen stöder hon sig mot ett penningskrin som vilar på tronens armstöd. På var sin sida om kvinnan står jubileumsårtalen "1668" och "1918". Nedtill, strax under tronstolen, syns tre kronor ställda som i det lilla riksvapnet. Nere till vänster i fältet återfinns gravörens namn: "ERIK LINDBERG".
Centralt i fältet står en stor kvadratisk plint med inskriften på fem rader: "SVERIGES / RIKSBANK / TILL MINNE AF / TVÅHUNDRAFEMTIO / ÅRS VERKSAMHET". Ovanpå plinten vilar två korslagda ymnighetshorn, sprängfyllda med frukt, och mellan dem hänger en kartusch med bankens latinska valspråk: "HINC / ROBUR / ET / SECURITAS". (Översättning: Härav styrka och säkerhet). Det hela inramas av en omslutande, rikt dekorerad eklövskrans. Längst ner vid kanten finns gravörens monogram: "E L".
Denna ståtliga medalj präglades för att högtidlighålla Sveriges Riksbanks 250-årsjubileum. Den dåvarande riksbankschefen Viktor Moll lade in beställningen hos den framstående medaljgravören Erik Lindberg den 23 februari 1918. Redan en månad senare, i mars, kunde Lindberg visa upp en skiss för åtsidan, vilken godkändes av uppdragsgivaren. Själva gipsmodellerna utarbetades sedan under sommarmånaderna juni och juli.
Framställningen av medaljen kom att präglas av en oförutsedd brådska under sensommaren. Erik Lindberg tvingades forcera sitt arbete på grund av att hans högt betrodda härdare, Ljunggren vid Henrik Hagermans smidesverkstad, var på väg att sluta sin anställning. Att härda stampar till en så pass stor och tung medalj (60 millimeter) var ett tekniskt komplicerat och riskfyllt precisionsarbete. Lindberg var uppenbart orolig för att överlåta en så delikat uppgift till en oerfaren kraft, varför tempot drevs upp.
Kapplöpningen lyckades. Stamparna blev färdighärdade i tid och levererades till Myntet den 9 september 1918. Till själva jubileumsdagen, den 22 september, hade Myntet hunnit färdigprägla "några hundra exemplar" i både guld och silver. För detta omfattande arbete erhöll Erik Lindberg ett arvode på 3 000 kronor. Resultatet blev ett magnifikt och tidlöst monument över bankens första tvåhundrafemtio år, tryggt vilande på valspråket Hinc robur et securitas.