Thorsten Laurin (1875–1954) - Massiv bronsmedalj av Gösta Carell, utgiven till Thorsten Laurins 70-årsdag 1945 från vänner - Mycket sällsynt - En sentida arvtagare till 1700-talets Carl Gustaf Tessin
Thorsten Laurin (1875–1954)
Massiv bronsmedalj av Gösta Carell, utgiven till Thorsten Laurins 70-årsdag 1945 från vänner. Vikt: 456 g. Diameter: 98 mm. Randprägling: "G•CARELL•SC", där SC står för sculpsit (skulpterade/modellerade). Kvalitet 01. Mycket sällsynt.
Åtsida
Åtsidan pryds av ett djupt och karaktärsfullt vänstervänt profilporträtt av Thorsten Laurin. Han avbildas sobert iklädd kostym och slips, en elegant representant för det tidiga 1900-talets kulturborgerlighet. I den yttre omskriften löper en latinsk dedikation: "THORSTEN • LAURIN • ANNO • AETATIS • SUAE • LXX • MCMXLV", vilket översätts till: "Thorsten Laurin, i sitt sjuttionde levnadsår, 1945". I axelavskärningen konstnärens nman: "CARELL"
Frånsida
Frånsidans motiv är en storslagen klassisk vy föreställande ett antikt grekiskt tempel – med stor sannolikhet Parthenon på Akropolis – stående på en karg, klippig höjd. Framför templet skönjs en upprest staty, troligen skyddsgudinnan Athena, och landskapet mjukas upp av smärta cypresser till höger. I omskriften längs kanten löper en devis som med total precision fångar jubilarens livsgärning: "ARTIUM • ET • LIBRORUM • AMICO • ATQUE • PROPAGATORI". Detta kan översättas till: "Till konsternas och böckernas vän och främjare".
Böckernas och konsternas främjare
När vännerna till Thorsten Laurin lät den framstående konstnären Gösta Carell skulptera denna massiva bronsmedalj till hans 70-årsdag 1945, valde de en latinsk devis till frånsidan som var en absolut fullträff. Artium et librorum amico atque propagatori – till konsternas och böckernas vän och främjare. Få gestalter i det svenska 1900-talets kulturliv har med samma självklarhet och finess rört sig i, och format, den yppersta eliten inom både den litterära och den konstnärliga världen som just Thorsten Laurin.
Grundplåten till detta dubbla engagemang lades redan under studietiden i Uppsala, där han ofta samlade vänner i sin bostad för högläsning av nordisk litteratur. Denna intellektuella kringsyn bar han med sig in i sitt yrkesliv när han 1904 anställdes i bokförlaget P.A. Norstedt & Söner, där hans familj hade stora ekonomiska intressen. Som chef för avdelningen för konst och skönlitteratur, och sedermera förlagsdirektör, förvandlade han förlaget till en gigant. Han plöjde igenom ofattbara mängder litteratur; vännen och författaren Frans G. Bengtsson påstod beundrande att Laurin "läst allt och alltjämt kommer ihåg allt". Under hans och brodern Carls ledning knöts inte mindre än nio nobelpristagare till förlaget fram till 1924. Samtidigt såg han, närmast som ett ideellt kall, till att förlaget gav ut en rad påkostade konstböcker, helt oberoende av deras ofta svaga lönsamhet.
Mannen med det mirakulösa bildminnet
Men om böckerna var hans yrke, var konsten hans livsluft. Redan som femtonåring reste han runt till museer i Tyskland och Holland, och han kom att utveckla vad konstkännare kallade ett mirakulöst bildminne. På stående fot kunde Thorsten Laurin redogöra för en specifik tavla i British Museum eller en etsning i München med en sådan detaljrikedom att åhörarna kände det som om de själva stod framför verket.
Som samlare var han brådmogen och oförvägen. Sjutton år gammal köpte han sitt första konstverk, en etsning av Manet, och vid tjugo års ålder förvärvade han Karl Nordströms oljemålning Midsommarsol. För att ge sin ständigt växande samling en värdig och fungerande hemmiljö lät han stjärnarkitekten Ragnar Östberg rita Villa Ekame ute på Djurgården, vilken stod färdig 1906. Där skapade Laurin ett privatmuseum som saknade motstycke i Sverige. När samlingen katalogiserades på 1930-talet innehöll den 465 målningar och skulpturer.
En utrikesminister för de sköna konsterna
Det som gjorde Laurins samling så unik var inte bara dess konstnärliga kvalitet – där fanns noga utvalda verk av Renoir, Degas och Hammershøi – utan hans djupa personliga vänskap med den svenska konstens giganter. Anders Zorn var representerad med några av sina yppersta verk, och skulptören Carl Milles med nästan trettio arbeten. Till Carl Larsson närde han en särskilt varm vänskap, och Larsson, som fanns representerad i samlingen med bland annat den monumentala De mina, vittnade ofta om hur djupt stimulerande Laurins stöd var för hans eget skapande. Utöver måleriet byggde Laurin upp en enorm samling av utländsk och inhemsk grafik; bara hans gåva till Nationalmuseum 1937 omfattade omkring tusen grafiska blad.
Laurin nöjde sig emellertid inte med att vara en passiv njutare i sitt eget hem. Han var en outtröttlig propagandist för den svenska konsten utomlands, vilket gav honom smeknamnet "en svensk utrikesminister för de sköna konsterna". Denna förmåga att organisera och entusiasmera fick sitt kanske viktigaste monument när han 1911, tillsammans med dåvarande kronprinsen (senare Gustaf VI Adolf), grundade Nationalmusei vänner. Denna förening kom att spela en helt avgörande roll som donator till Sveriges nationalgalleri under hela 1900-talet.
När Thorsten Laurin blickar ut från denna bronsmedalj är det inte bara en förläggare eller en samlare vi ser. Vi ser en konnässör i den allra finaste, klassiska meningen – en sentida arvtagare till 1700-talets Carl Gustaf Tessin. Det grekiska templet på medaljens frånsida är därför ingen slump; det står som en stolt och orubblig symbol för den klassiska bildning och den kulturella grundval som Thorsten Laurin ägnade sina 70 år åt att beskydda och bygga vidare på.
Massiv bronsmedalj av Gösta Carell, utgiven till Thorsten Laurins 70-årsdag 1945 från vänner. Vikt: 456 g. Diameter: 98 mm. Randprägling: "G•CARELL•SC", där SC står för sculpsit (skulpterade/modellerade). Kvalitet 01. Mycket sällsynt.
Åtsida
Åtsidan pryds av ett djupt och karaktärsfullt vänstervänt profilporträtt av Thorsten Laurin. Han avbildas sobert iklädd kostym och slips, en elegant representant för det tidiga 1900-talets kulturborgerlighet. I den yttre omskriften löper en latinsk dedikation: "THORSTEN • LAURIN • ANNO • AETATIS • SUAE • LXX • MCMXLV", vilket översätts till: "Thorsten Laurin, i sitt sjuttionde levnadsår, 1945". I axelavskärningen konstnärens nman: "CARELL"
Frånsida
Frånsidans motiv är en storslagen klassisk vy föreställande ett antikt grekiskt tempel – med stor sannolikhet Parthenon på Akropolis – stående på en karg, klippig höjd. Framför templet skönjs en upprest staty, troligen skyddsgudinnan Athena, och landskapet mjukas upp av smärta cypresser till höger. I omskriften längs kanten löper en devis som med total precision fångar jubilarens livsgärning: "ARTIUM • ET • LIBRORUM • AMICO • ATQUE • PROPAGATORI". Detta kan översättas till: "Till konsternas och böckernas vän och främjare".
Böckernas och konsternas främjare
När vännerna till Thorsten Laurin lät den framstående konstnären Gösta Carell skulptera denna massiva bronsmedalj till hans 70-årsdag 1945, valde de en latinsk devis till frånsidan som var en absolut fullträff. Artium et librorum amico atque propagatori – till konsternas och böckernas vän och främjare. Få gestalter i det svenska 1900-talets kulturliv har med samma självklarhet och finess rört sig i, och format, den yppersta eliten inom både den litterära och den konstnärliga världen som just Thorsten Laurin.
Grundplåten till detta dubbla engagemang lades redan under studietiden i Uppsala, där han ofta samlade vänner i sin bostad för högläsning av nordisk litteratur. Denna intellektuella kringsyn bar han med sig in i sitt yrkesliv när han 1904 anställdes i bokförlaget P.A. Norstedt & Söner, där hans familj hade stora ekonomiska intressen. Som chef för avdelningen för konst och skönlitteratur, och sedermera förlagsdirektör, förvandlade han förlaget till en gigant. Han plöjde igenom ofattbara mängder litteratur; vännen och författaren Frans G. Bengtsson påstod beundrande att Laurin "läst allt och alltjämt kommer ihåg allt". Under hans och brodern Carls ledning knöts inte mindre än nio nobelpristagare till förlaget fram till 1924. Samtidigt såg han, närmast som ett ideellt kall, till att förlaget gav ut en rad påkostade konstböcker, helt oberoende av deras ofta svaga lönsamhet.
Mannen med det mirakulösa bildminnet
Men om böckerna var hans yrke, var konsten hans livsluft. Redan som femtonåring reste han runt till museer i Tyskland och Holland, och han kom att utveckla vad konstkännare kallade ett mirakulöst bildminne. På stående fot kunde Thorsten Laurin redogöra för en specifik tavla i British Museum eller en etsning i München med en sådan detaljrikedom att åhörarna kände det som om de själva stod framför verket.
Som samlare var han brådmogen och oförvägen. Sjutton år gammal köpte han sitt första konstverk, en etsning av Manet, och vid tjugo års ålder förvärvade han Karl Nordströms oljemålning Midsommarsol. För att ge sin ständigt växande samling en värdig och fungerande hemmiljö lät han stjärnarkitekten Ragnar Östberg rita Villa Ekame ute på Djurgården, vilken stod färdig 1906. Där skapade Laurin ett privatmuseum som saknade motstycke i Sverige. När samlingen katalogiserades på 1930-talet innehöll den 465 målningar och skulpturer.
En utrikesminister för de sköna konsterna
Det som gjorde Laurins samling så unik var inte bara dess konstnärliga kvalitet – där fanns noga utvalda verk av Renoir, Degas och Hammershøi – utan hans djupa personliga vänskap med den svenska konstens giganter. Anders Zorn var representerad med några av sina yppersta verk, och skulptören Carl Milles med nästan trettio arbeten. Till Carl Larsson närde han en särskilt varm vänskap, och Larsson, som fanns representerad i samlingen med bland annat den monumentala De mina, vittnade ofta om hur djupt stimulerande Laurins stöd var för hans eget skapande. Utöver måleriet byggde Laurin upp en enorm samling av utländsk och inhemsk grafik; bara hans gåva till Nationalmuseum 1937 omfattade omkring tusen grafiska blad.
Laurin nöjde sig emellertid inte med att vara en passiv njutare i sitt eget hem. Han var en outtröttlig propagandist för den svenska konsten utomlands, vilket gav honom smeknamnet "en svensk utrikesminister för de sköna konsterna". Denna förmåga att organisera och entusiasmera fick sitt kanske viktigaste monument när han 1911, tillsammans med dåvarande kronprinsen (senare Gustaf VI Adolf), grundade Nationalmusei vänner. Denna förening kom att spela en helt avgörande roll som donator till Sveriges nationalgalleri under hela 1900-talet.
När Thorsten Laurin blickar ut från denna bronsmedalj är det inte bara en förläggare eller en samlare vi ser. Vi ser en konnässör i den allra finaste, klassiska meningen – en sentida arvtagare till 1700-talets Carl Gustaf Tessin. Det grekiska templet på medaljens frånsida är därför ingen slump; det står som en stolt och orubblig symbol för den klassiska bildning och den kulturella grundval som Thorsten Laurin ägnade sina 70 år åt att beskydda och bygga vidare på.