Ulrika Eleonora den äldre (1656–1693) – Drottningens död 1693 av Arvid Karlsteen - En oersättlig förlust och ett rike i sorg

Ulrika Eleonora den äldre (1656–1693) – Drottningens död 1693
Silvermedalj slagen med anledning av drottning Ulrika Eleonora den äldres bortgång den 26 juli 1693. Graverad av Arvid Karlsteen. 50,29 g, 45 mm. Kvalitet god 1+, med smärre hanteringsmärken. Referenser: SKM 18b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 18 (1874/1875), Stenström 87 (1944).

Åtsida
Drottningens högervända bröstbild. Hennes hår är uppsatt och hon bär en draperad klädnad. I omskriften längs kanten löper den latinska texten: "DIVA VLR • ELEON • REG • SVE • REGIS • REGNI • SECVLIQ • DESIDERIVM •" (Den gudomliga Ulrika Eleonora, drottning av Sverige, saknad av konungen, riket och århundradet). Nedanför bröstbilden återfinns gravörens signatur utskriven som "A Karlsteen".

Frånsida
Motivet framställer drottningen sittande på en molnbädd. Hon bär en fotsid dräkt och håller en palmkvist i sin högra hand, blickande upp mot en strålande himmelsk krona bland molnen. På marken nedanför vilar de frånträdda jordiska maktattributen: en kungakrona, ett riksäpple och en spira. Den yttre omskriften lyder: "SOLIO MELIORE RECEPTA" (Upptagen på en bättre tron). Längs den nedre kanten anges hennes centrala årtal: "NATA • 1656 • CORON : 1680 • DENAT : 1693 •" (Född 1656, krönt 1680, död 1693).

En oersättlig förlust och ett rike i sorg
Den 26 juli 1693 avled drottning Ulrika Eleonora den äldre på Karlbergs slott efter en tids vacklande hälsa, endast 36 år gammal. Hennes bortgång blev ett tungt slag, inte bara för det svenska folket som hade kommit att respektera sin milda och välgörande drottning, utan framför allt för konung Karl XI. Äktenskapet, som tretton år tidigare hade ingåtts som en strikt politisk fredspant mellan de forna fienderna Sverige och Danmark, hade övergått i en djup och genuin tillgivenhet.

Den annars så stränge och pliktfokuserade envåldshärskaren visade öppet en djup förtvivlan över förlusten av sin maka. Samtida källor vittnar om att Karl XI aldrig hämtade sig från sorgen efter drottningens död. Han drog sig tillbaka från hovlivets mer offentliga glädjeämnen och hans egen hälsa började svikta kort därefter, vilket ledde fram till hans egen för tidiga död blott fyra år senare. Den latinska omskriften på medaljens åtsida – som förkunnar att drottningen är saknad av konungen, riket och hela århundradet – är därmed inte enbart en konventionell hovretorisk fras, utan fångar den reella och högst personliga förlust som drabbade den svenske monarken.

Arvid Karlsteen gav uttryck för denna kungliga och nationella sorg genom medaljens tydliga allegori. Frånsidans motiv, där drottningen lämnar sina jordiska regalier på marken för att istället stiga upp och motta en evig och "bättre" tron, speglar den samtida lutherska synen på döden som en övergång till ett högre, andligt tillstånd. Genom denna minnespenning bevarades bilden av en drottning som, trots sin korta tid på den svenska tronen, lämnade ett outplånligt spår i rikets historia och i sin makes liv.

x