Ulrika Eleonora:s kröning 25 november 1680 i Stockholms storkyrka av Arvid Karlsteen - Ex Bonde, Ericsberg - SÄLLSYNT

Ulrika Eleonora:s kröning 25 november 1680 i Stockholms storkyrka av Arvid Karlsteen
En vacker medalj med fin bottenglans, obetydliga märken av hantering. Kvalitet 1+-1+/01. Graverad av Arvid Karlsteen. SKM 6a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 6, silver, 37.75g, 44mm. Underbar proviniens: Ex Bonde, Ericsberg, Ulf Nordlind 2009:5:401 (#204)

Åtsida
Drottningens högervända bröstbild samt omskriften: "VLRICA ELEONORA, REGINA", som i översättning blir=Ulrika Eleonora, drottning.

Frånsida
Här avbildas en komplex politisk allegori över kungamajestätet och det nordiska riket. Till vänster står Karl XI, iklädd en antikiserande romersk dräkt (harnesk och mantel) samt stövlar, vilket betonar hans roll som krigarkung och imperiets beskyddare. Han håller med båda händerna den kungliga kronan över drottningen. Ulrika Eleonora sitter till höger, vänd mot kungen. Hennes tron är inte en stol, utan en stor glob (jordklot), på vilken Sveriges riksvapen – de tre kronorna – är tydligt graverat. Detta symboliserar att hon nu vilar på, och hämtar sin legitimitet från, det svenska riket. Hennes pose är mottagande och underkastad, med ena handen mot bröstet i en gest av fromhet eller ödmjukhet. Omskrift: "AVCTA FELICITAS SEPTENTRIONI". Svensk översättning: Nordens lycka har ökats. 

Fredspanten på rikets glob – En drottnings stilla kamp
År 1680 befinner sig Sverige i en brytningstid. Det blodiga Skånska kriget mot Danmark är nyligen avslutat. Freden är skör, och misstron mellan arvsfienderna på ömse sidor om Öresund är djup. Det är i detta spända politiska klimat som en ung dansk prinsessa, Ulrika Eleonora, stiger iland i Helsingborg för att bli Sveriges drottning. Hon är "fredspanten" – den mänskliga garantin för att vapnen ska tiga. Denna magnifika medalj, graverad av mästaren Arvid Karlsteen, högtidlighåller kulmen på hennes ankomst: kröningen i Storkyrkan den 25 november samma år. Medaljen är inte bara ett konstföremål; den är ett stycke politisk propaganda i silver, men den döljer också en personlig berättelse om plikt, fromhet och en svår balansgång vid det karolinska hovet.

Kontrasten mellan bröllop och kröning
Vägen fram till motivet på medaljens frånsida var inte rak. Ulrika Eleonoras bröllop med Karl XI tidigare under året hade varit en närmast hemlig affär på Skottorps slott i Halland, präglad av kungens legendariska sparsamhet och en vilja att undvika diplomatiska förvecklingar. Kröningen i Stockholm blev däremot motsatsen. Det var en manifestation av det karolinska enväldets makt och prakt. Huvudstaden smyckades med triumfbågar som prisade drottningens dygder: vaksamhet, tålamod och gudfruktighet. Processionen till kyrkan gick på rött kläde, och när hon smordes med den heliga oljan och mottog regalierna, var det en helig handling som upphöjde henne över vanliga dödliga. Medaljens frånsida fångar just detta ögonblick av transition: kungen, som den aktiva kraften, kröner sin gemål, som nu tronar på globen märkt med tre kronor.

Symbolik och verklighet vid hovet
Omskriften på frånsidan, Aucta Felicitas Septentrioni ("Nordens lycka har ökats"), är kärnan i medaljens budskap. Äktenskapet mellan den svenske kungen och den danska prinsessan skulle säkra freden i Norden. På medaljen råder fullständig harmoni. Drottningen sitter tryggt på rikets glob, krönt av sin make. Verkligheten för Ulrika Eleonora var dock betydligt mer komplicerad än den idealiserade bilden i silver. Hennes tid som drottning präglades av en ständig, nedbrytande rangstrid med sin svärmor, änkedrottning Hedvig Eleonora. Svärmodern vägrade släppa sin position som rikets första dam, och Karl XI tog oftast sin mors parti. Den danska prinsessan, som på medaljen tronar så självklar på Sveriges vapen, fick i verkligheten ofta finna sig i att gå steget bakom. Ulrika Eleonoras svar på denna behandling var inte politiska intriger, utan tålamod och en enorm välgörenhet. Medan kungen genomförde den hårda reduktionen som drabbade adeln, använde drottningen sina egna medel för att lindra nöden hos de drabbade. Hon blev känd som mild och gudfruktig, och hennes popularitet bland folket var enorm.

Ett porträtt av plikt
Åtsidans porträtt visar en kvinna som samtiden beskrev som behaglig snarare än skön. Karlsteen har fångat en värdighet i hennes anletsdrag, en stilla styrka. Det är porträttet av en kvinna som visste sin uppgift: att säkra dynastin genom att föda tronarvingar – vilket hon gjorde, däribland den blivande Karl XII – och att vara en mildrande kraft vid sin makes sida.

När hon dog 1693, utsliten av sjukdom och hovets spänningar, sa den annars så inbundne Karl XI: "Här lämnar jag halva mitt hjärta". Denna medalj är ett bestående minne från den ljusa början av deras tid tillsammans, ett ögonblick då hoppet om en varaktig nordisk fred vilade på hennes axlar, och då hon för en dag fick stå i centrum som Sveriges obestridda drottning.

x