Valdemar Birgersson 1250-1275, Lödöse, Penning med krönt vänstervänt lejonhuvud - En ny kungaätt tar form
Valdemar Birgersson 1250-1275, Lödöse, Penning med krönt vänstervänt lejonhuvud
En intressant och historiskt betydelsefull medeltida penning slagen i Lödöse. Silver, 0.11g, 14mm. Kvalitet 1+, ojämn plants. Referenser: SMB 134 (Sveriges myntbok 2022 av Delzanno), samling Anders Frösell nr 45, Lars O. Lagerqvist: XVII:B:5b.
Åtsida
Centralt i fältet framträder ett stiliserat, vänstervänt lejonhuvud som kröns av en öppen krona. Motivet inramas av en omslutande, slät ring. Lejonet är en tydlig heraldisk koppling till den regerande Bjälboätten (Folkungaätten) och bär de typiska rustika drag som kännetecknar den svenska medeltidens myntprägling. Den ojämna plantsen ger myntet en asymmetrisk och helt unik karaktär.
Frånsida
I likhet med flertalet svenska penningar från denna tidiga period är myntet slaget som en ensidig brakteat. Baksidan saknar därmed ett självständigt präglat motiv och utgörs istället av en inkuös (negativ) spegelbild av åtsidans krönta lejonhuvud, skapad när den tunna silverplåten pressades mot stampen.
En ny kungaätt tar form
När kung Erik Eriksson avled barnlös år 1250 slöts den Erikska ätten på manssidan. Valet av efterträdare föll på den blott elvaårige Valdemar Birgersson, vars mor var syster till den avlidne kungen och vars far var den mäktige Birger jarl. Genom detta val upphöjdes den väletablerade stormannasläkten från Bjälbo till svensk kungaätt. Den lilla penningen från Lödöse, med sitt krönta lejonhuvud, bär en direkt visuell länk till denna nya dynastis heraldiska symbol, det så kallade Folkungalejonet, vilket signalerade makt och legitimitet utåt i riket.
I jarlens skugga
Trots att Valdemar formellt kröntes i Linköpings domkyrka 1251, var det i praktiken hans far, Birger jarl, som styrde riket som faktisk regent under de första sexton åren av sonens regeringstid. Det var en omvälvande period där andra tronpretendenter, däribland Filip Knutsson, utmanade centralmakten men besegrades i slaget vid Herrevadsbro i Västmanland. Samtidigt var det under denna tid som de epokgörande fridslagarna – kvinnofrid, hemfrid, kyrkofrid och tingsfrid – etablerades. Först vid faderns död år 1266 kunde den då tjugosexårige Valdemar tillträda som fullvärdig och ensam regent.
Brödrastrid och myntorten Lödöse
Myntet är slaget i Lödöse, en av det medeltida Sveriges absolut viktigaste städer och rikets då enda port mot västerhavet. Lödöse kom också att figurera i spelet kring de konflikter som kantade Valdemars regering. Valdemar, vars styre delvis kom att överskuggas av kärleksaffärer som tvingade honom till en botgöringsfärd till Rom 1274, hamnade snabbt i en bitter arvstvist med sina bröder Erik och Magnus (Ladulås). Upproret kulminerade 1275 då Valdemar förlorade slaget vid Hova och tvingades fly till Norge.
När brodern Magnus övertog makten tvingades denne att tillfälligt lämna just Lödöse i pant till den danske kungen Erik Klipping för att reglera skulder från upproret. Efter politiska förhandlingar år 1277 tilldelades Valdemar Götaland som hertigdöme mot att han slutgiltigt avsade sig kungavärdigheten och erkände Magnus som överherre.
Ett dramatiskt slut
Valdemars tid som hertig blev också fylld av slitningar. Han fråntogs sedermera sina förläningar, avtvingades en förnyad tronavsägelse och vistades under flera år i Danmark, innan han av okänd anledning återvände till Sverige. År 1288 lät brodern Magnus fängsla honom på Nyköpingshus, officiellt med motiveringen att han var otillräknelig och hade väckt anstöt genom sitt lätsinniga leverne. Där förblev den forne monarken fängslad fram till sin död år 1302. Denna lilla silverpenning är ett av få bestående materiella spår från hans tjugofemåriga, turbulenta regeringstid.