Veit Brechter Wittrock (1839–1914) av Erik Lindberg för Kungliga Svenska Vetenskapsakademien 1933 - Botanikens arkitekt och den levande museivaktaren - Från havets alger till Bergianska trädgårdens på

Veit Brechter Wittrock (1839–1914) av Erik Lindberg för Kungliga Svenska Vetenskapsakademien 1933

Silver, 14.98g, 31 mm. Kvalitet 1+/01. Randstämpling: "SILVER 1933". Referenser: KVA 194, Ulla Ehrensvärd 330. Upplaga: 200 exemplar + 1 referensexemplar TILL KMK. Ledamot 1878.

 

Åtsida

Vänstervänd bröstbild av den åldrande botanikern med markerat mustasch- och skäggparti, iklädd en kraftig rock med hög krage. Till vänster i fältet återfinns födelse- och dödsår genom texten "NAT· MDCCCXXXIX OB· MCMXIV" (Natus 1839, Obiit 1914). Omskriften lyder "VEIT· BRECHER· WITTROCK· PROFESSOR· BERGIANUS·", vilket utläses Veit Brechter Wittrock, Professor Bergianus, och kan översättas till "Veit Brechter Wittrock, bergiansk professor". Nedanför axelpartiet syns gravörens initialer "EL".

Frånsida
En kvinnlig genius i antikiserande dräkt rör sig mot höger och vattnar med en kanna ett ungt, nyligen planterat och uppstöttat träd med riklig krona. Scenen vilar på en marklinje, under vilken årtalet "MCMXXXIII" (1933) anger året för medaljens prägling. Omskriften löper längs kanten: "PLANTAS· COLUIT· HORTUM· BERGIANUM· RENOVAVIT· SOCIO· MERITISSIMO· REG· ACAD· SCIENTIARUM· SVEC·" (Plantas coluit hortum Bergianum renovavit. Socio meritissimo Regia Academia Scientiarum Suecana). Texten översätts till: "Han odlade växter, han förnyade den Bergianska trädgården. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien åt sin synnerligen förtjänte ledamot".

Botanikens arkitekt och den levande museivaktaren - Från havets alger till Bergianska trädgårdens pånyttfödelse

När Erik Lindberg år 1933 satte graverstålet i metallen för att föreviga Veit Brechter Wittrock, var det inte bara en vetenskapsman han avbildade, utan en transformativ kraft inom svensk botanik. Wittrocks bana tog sin början i Uppsala 1857, där han tidigt fängslades av den dolda världen under vattenytan. Hans tidiga forskning rörde alger, ett intresse som kulminerade i omfattande typsamlingar och studier över sötvattensalger på Öland och Gotland. Men medaljens åtsida, med dess karaktärsfulla porträtt av en man i livets höst, skvallrar om en pondus som sträckte sig långt utanför laboratoriet. Den höga kragen och den fasta blicken hos Lindbergs porträtt fångar den man som 1879 lämnade Uppsala för Stockholm för att axla rollen som professor och intendent vid Naturhistoriska riksmuseet. Det var här, i rollen som Professor Bergianus, som Wittrock skulle utföra sitt mest bestående livsverk: räddningen och flytten av den Bergianska trädgården.

Flytten till Frescati: En trädgård i exil och expansion

Medaljens frånsida, där en antik genius omsorgsfullt vårdar ett ungt träd, är en direkt allegori över Wittrocks monumentala insats vid 1880-talets mitt. Den ursprungliga Bergianska trädgården vid Karlbergsvägen var hotad av stadens utvidgning och led av ekonomisk vanvård. Wittrock agerade med en sällsynt kombination av botanisk lidelse och ekonomisk pragmatism. Genom att skickligt sälja av mark lyckades han inte bara rädda stiftelsens ekonomi utan också finansiera flytten till de nuvarande lokalerna vid Haga-Frescati. Frånsidans motiv med det nysatta trädet symboliserar just denna nystart. Det är inte ett fullvuxet träd vi ser, utan ett träd som kräver stöd och bevattning – en bild av hur Wittrock lade grunden för det som skulle bli ett av Sveriges främsta botaniska centrum. Han lät uppföra tropiska växthus och skapade unika fjällväxtpartier, vilket gjorde trädgården till en levande spegel av den globala floran.

Vetenskapens ansikte och historiens vingslag

Bakom den administrativa framgången fanns en forskare med en ovanlig bredd. Wittrock var inte bara intresserad av växternas systematik, utan även av deras historia och genetik. Medaljens omskrift hyllar honom som den som "odlade växter", en referens till hans otaliga odlingsförsök med violer, linneor och näckrosor. Hans arbete med ärftlighetsförhållanden hos fruktträd föregick den moderna genetikens genombrott i Sverige. Samtidigt var han en humanist; hans donation av över 3 000 porträtt av botaniker till Bergianska stiftelsen vittnar om en djup vördnad för det mänskliga arvet inom vetenskapen. Lindberg fångar i medaljen denna dualitet – den stränge vetenskapsmannen på åtsidan och den vårdande, nästan sakrala akten på frånsidan. Det är en hyllning till en man som såg trädgården som både ett laboratorium och ett monument.

Ett bestående arv i silver och grönska

Att Kungliga Svenska Vetenskapsakademien valde att prägla denna medalj nästan tjugo år efter Wittrocks död understryker hans betydelse. Upplagan på endast 200 exemplar i silver markerar medaljens exklusivitet och akademiens vilja att premiera en "synnerligen förtjänt ledamot". När vi betraktar medaljen idag ser vi mer än bara en numismatisk artefakt; vi ser en representation av den svenska naturvetenskapens guldålder. Geniun på frånsidan representerar inte bara Wittrock själv, utan den ständiga vård av kunskap som krävs för att en vetenskaplig institution ska bära frukt. Veit Brechter Wittrock efterlämnade en trädgård som fortfarande blomstrar vid Brunnsvikens strand, och genom Lindbergs silvermedalj förblir hans profil lika skarpa som de ideal han vigde sitt liv åt: precision, tillväxt och historisk kontinuitet.