Victor Gustaf Balck (1844–1928) – Den svenska idrottens fader, av Erik Lindberg 1924
Victor Gustaf Balck (1844–1928) – Den svenska idrottens fader, av Erik Lindberg 1924
Silver, 92.06 g, 57 mm. Randprägling: "SILVER 1924". Kvalitet 1+, repa på frånsidan. Referenser: Ulla Ehrensvärd 246, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937), sid 198:1. Medaljen är slagen 1924 av Sveriges Centralförening för Idrottens främjande.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Viktor Balck iförd civil dräkt. I bakgrunden skymtar Stockholms Olympiastadions norra kortsida med dess två karaktäristiska flankerande torn. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "VIKTOR BALCK 80 ÅR". I bildens nedre avskärning återfinns gravörens signatur fördjupat: "ERIK LINDBERG".
Frånsida
Motivet visar en gymnastikklädd ung kvinna och en ung man i idrottsdräkt som gemensamt binder en segerkrans av eklöv. Kransen vilar på en räfflad pelare krönt med ett joniskt kapitäl. Vid kvinnans fötter står en korg fylld med eklöv, och bakom hennes underben finns gravörens monogram "EL" fördjupat. I omskriften löper den hyllande texten: "SVENSK GYMNASTIK OCH IDROTT BINDA DIN SEGERKRANS". I avskärningen nederst står jubilarens födelsedatum: "DEN 25 APRIL 1924".
Den fysiska fostrans pionjär
Victor Gustaf Balck, född i Karlskrona den 25 april 1844, var generalmajor samt överlärare och föreståndare vid Gymnastiska centralinstitutet. Han gjorde sig tidigt bemärkt som en framstående gymnast och fäktare redan under sin kadettid. Med en outtröttlig och rastlös energi kom han att ägna hela sitt liv åt att verka för gymnastikens och idrottens utveckling, och det torde knappast finnas någon gren inom dessa områden där hans arbete inte har lämnat spår efter sig.
En av hans allra första omsorger blev att söka driva fram och gjuta nytt liv i den frivilliga gymnastiken, som dessförinnan fört ett tynande liv. I denna avsikt bildade han Stockholms gymnastikförening år 1875. Balck ledde personligen övningarna fram till 1884 och kvarstod därefter som föreningens ordförande ända till 1917. För att sprida kännedom om det svenska gymnastiksystemet föranstaltade han uppvisningar på skilda orter i landet och arrangerade utlandsturnéer med en utvald trupp gymnaster. De uppvisade den svenska gymnastiken i en rad europeiska huvudstäder, däribland Bryssel, London, Paris, Aten, Petersburg och Berlin mellan åren 1877 och 1914. Detta lyckades både ge utländska auktoriteter en inblick i den dittills föga kända svenska gymnastiken och väcka den stora allmänhetens intresse för saken på hemmaplan.
Föreningslivets och idrottens organisatör
Viktor Balck var en enastående organisatör och inlade ett ytterst energiskt arbete för den allmänna idrottens utveckling. Han var initiativtagare till eller styrelseledamot i ett flertal sammanslutningar, bland annat som stiftare av Stockholms gymnastik- och fäktklubb 1876 (där han var ordförande 1880–1917) samt Stockholms roddförening (ordförande 1881–1901). År 1891 tog han initiativet till bildandet av Svenska gymnastikförbundet, vilket 1896 ombildades till Svenska gymnastik- och idrottsförbundet med Balck på ordförandeplatsen. Detta uppgick slutligen 1904 i Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, där Balck intog rangplatsen som vice ordförande fram till 1914.
Innan statsmakterna började lämna understöd till idrotten, grundade Balck 1897 Sveriges centralförening för idrottens främjande. De medel som föreningen förfogade över under sin första verksamhetstid hopbragtes till största delen genom Balcks unika förmåga att bland sina personliga vänner finna intresserade mecenater. Balck brann även för ungdomen; inspirerad av engelska skolförhållanden framdrev han 1887 bildandet av ett sällskap för befrämjande av skolungdomens fria lekar. Han ordnade dessutom årliga tävlingsskjutningar för läroverken som kom att bli nationella högtidsdagar i Stockholm, kompletta med stämningsfulla morgongudstjänster i Kungsträdgården. Vinteridrotten låg honom också varmt om hjärtat; han deltog i bildandet av Stockholms skidlöpareklubb 1879, stiftade Stockholms allmänna skridskoklubb 1883 och blev ordförande i det internationella skridskoförbundet 1893.
Olympiska spel och bestående monument
Balcks stora internationella nätverk, grundlagt genom militära studieresor till bland annat Tyskland, England och Frankrike, gjorde honom till en självskriven representant för Sverige vid globala idrottsutställningar och kongresser. Som en tidig medlem av den Internationella olympiska kommittén (IOK) erhöll han en framskjuten ställning vid samtliga olympiska spel under de tidiga decennierna. Det var till stor del Balcks förtjänst att Sverige fick i uppdrag att organisera de Olympiska spelen i Stockholm 1912. Hans energiska arbete var allmänt erkänt som avgörande för deras lyckliga genomförande, och anläggandet av Stadion samt moderniseringen av Östermalms idrottsplats var föremål för hans allra största omsorger. Denna monumentala insats hyllas vackert på medaljens åtsida där Stadion avtecknar sig i bakgrunden. Vid sidan av OS tog Balck 1901 även initiativet till de Nordiska spelen för att främja vintersport och idrottsligt samarbete mellan Nordens folk.
För att sprida kunskap om idrotten verkade Balck flitigt som föreläsare i Europa och som publicist, bland annat genom den av honom uppsatta Tidning för idrott och det på sin tid mycket beaktade samlingsverket Illustrerad idrottsbok. När Viktor Balck fyllde 80 år den 25 april 1924, överlämnades denna magnifika silvermedalj till honom som en passande hyllning för ett livsverk dedikerat till nationens hälsa och ära. Han avled några år senare, den 31 maj 1928, i Stockholm, men lämnade efter sig ett oöverträffat arv som den svenska idrottsrörelsens fader.
Silver, 92.06 g, 57 mm. Randprägling: "SILVER 1924". Kvalitet 1+, repa på frånsidan. Referenser: Ulla Ehrensvärd 246, Numismatiska meddelanden XXIX (Axel Wahlstedt 1937), sid 198:1. Medaljen är slagen 1924 av Sveriges Centralförening för Idrottens främjande.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Viktor Balck iförd civil dräkt. I bakgrunden skymtar Stockholms Olympiastadions norra kortsida med dess två karaktäristiska flankerande torn. Längs medaljens ytterkant löper omskriften: "VIKTOR BALCK 80 ÅR". I bildens nedre avskärning återfinns gravörens signatur fördjupat: "ERIK LINDBERG".
Frånsida
Motivet visar en gymnastikklädd ung kvinna och en ung man i idrottsdräkt som gemensamt binder en segerkrans av eklöv. Kransen vilar på en räfflad pelare krönt med ett joniskt kapitäl. Vid kvinnans fötter står en korg fylld med eklöv, och bakom hennes underben finns gravörens monogram "EL" fördjupat. I omskriften löper den hyllande texten: "SVENSK GYMNASTIK OCH IDROTT BINDA DIN SEGERKRANS". I avskärningen nederst står jubilarens födelsedatum: "DEN 25 APRIL 1924".
Den fysiska fostrans pionjär
Victor Gustaf Balck, född i Karlskrona den 25 april 1844, var generalmajor samt överlärare och föreståndare vid Gymnastiska centralinstitutet. Han gjorde sig tidigt bemärkt som en framstående gymnast och fäktare redan under sin kadettid. Med en outtröttlig och rastlös energi kom han att ägna hela sitt liv åt att verka för gymnastikens och idrottens utveckling, och det torde knappast finnas någon gren inom dessa områden där hans arbete inte har lämnat spår efter sig.
En av hans allra första omsorger blev att söka driva fram och gjuta nytt liv i den frivilliga gymnastiken, som dessförinnan fört ett tynande liv. I denna avsikt bildade han Stockholms gymnastikförening år 1875. Balck ledde personligen övningarna fram till 1884 och kvarstod därefter som föreningens ordförande ända till 1917. För att sprida kännedom om det svenska gymnastiksystemet föranstaltade han uppvisningar på skilda orter i landet och arrangerade utlandsturnéer med en utvald trupp gymnaster. De uppvisade den svenska gymnastiken i en rad europeiska huvudstäder, däribland Bryssel, London, Paris, Aten, Petersburg och Berlin mellan åren 1877 och 1914. Detta lyckades både ge utländska auktoriteter en inblick i den dittills föga kända svenska gymnastiken och väcka den stora allmänhetens intresse för saken på hemmaplan.
Föreningslivets och idrottens organisatör
Viktor Balck var en enastående organisatör och inlade ett ytterst energiskt arbete för den allmänna idrottens utveckling. Han var initiativtagare till eller styrelseledamot i ett flertal sammanslutningar, bland annat som stiftare av Stockholms gymnastik- och fäktklubb 1876 (där han var ordförande 1880–1917) samt Stockholms roddförening (ordförande 1881–1901). År 1891 tog han initiativet till bildandet av Svenska gymnastikförbundet, vilket 1896 ombildades till Svenska gymnastik- och idrottsförbundet med Balck på ordförandeplatsen. Detta uppgick slutligen 1904 i Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, där Balck intog rangplatsen som vice ordförande fram till 1914.
Innan statsmakterna började lämna understöd till idrotten, grundade Balck 1897 Sveriges centralförening för idrottens främjande. De medel som föreningen förfogade över under sin första verksamhetstid hopbragtes till största delen genom Balcks unika förmåga att bland sina personliga vänner finna intresserade mecenater. Balck brann även för ungdomen; inspirerad av engelska skolförhållanden framdrev han 1887 bildandet av ett sällskap för befrämjande av skolungdomens fria lekar. Han ordnade dessutom årliga tävlingsskjutningar för läroverken som kom att bli nationella högtidsdagar i Stockholm, kompletta med stämningsfulla morgongudstjänster i Kungsträdgården. Vinteridrotten låg honom också varmt om hjärtat; han deltog i bildandet av Stockholms skidlöpareklubb 1879, stiftade Stockholms allmänna skridskoklubb 1883 och blev ordförande i det internationella skridskoförbundet 1893.
Olympiska spel och bestående monument
Balcks stora internationella nätverk, grundlagt genom militära studieresor till bland annat Tyskland, England och Frankrike, gjorde honom till en självskriven representant för Sverige vid globala idrottsutställningar och kongresser. Som en tidig medlem av den Internationella olympiska kommittén (IOK) erhöll han en framskjuten ställning vid samtliga olympiska spel under de tidiga decennierna. Det var till stor del Balcks förtjänst att Sverige fick i uppdrag att organisera de Olympiska spelen i Stockholm 1912. Hans energiska arbete var allmänt erkänt som avgörande för deras lyckliga genomförande, och anläggandet av Stadion samt moderniseringen av Östermalms idrottsplats var föremål för hans allra största omsorger. Denna monumentala insats hyllas vackert på medaljens åtsida där Stadion avtecknar sig i bakgrunden. Vid sidan av OS tog Balck 1901 även initiativet till de Nordiska spelen för att främja vintersport och idrottsligt samarbete mellan Nordens folk.
För att sprida kunskap om idrotten verkade Balck flitigt som föreläsare i Europa och som publicist, bland annat genom den av honom uppsatta Tidning för idrott och det på sin tid mycket beaktade samlingsverket Illustrerad idrottsbok. När Viktor Balck fyllde 80 år den 25 april 1924, överlämnades denna magnifika silvermedalj till honom som en passande hyllning för ett livsverk dedikerat till nationens hälsa och ära. Han avled några år senare, den 31 maj 1928, i Stockholm, men lämnade efter sig ett oöverträffat arv som den svenska idrottsrörelsens fader.