Vilhelm Moberg (1898–1973) - Pampig bronsmedalj med kontroversiellt motiv. Av Kauko Räsänen

Pampig bronsmedalj med kontroversiellt motiv. Av Kauko Räsänen, 173 g, 55 mm. Numrerad på randen nr 264 av 2000. Kvalitet 01/0.

Vilhelm Moberg var en av Sveriges mest inflytelserika författare och en orubblig försvarare av individens frihet. Hans litteratur gav röst åt de bortglömda, de undertryckta och de som vägrade att böja sig för makten. Han var en av få författare som genom sitt skrivande kunde röra om i samhället på djupet. Den medalj som hedrar Moberg, skapad av den finländske medaljkonstnären Kauko Räsänen 1973, är lika kraftfull och kompromisslös som författaren själv. På åtsidan ser vi Mobergs ansikte, skulpterat med skarpa linjer och ett uttryck av beslutsamhet. Hans ansikte tycks närmast uthugget i sten. Men det är på frånsidan som medaljens verkliga kraft ligger. Här syns en fjättrad kvinna, naken och i en position som antyder kamp, förtvivlan, men också styrka. Hon är provocerande nog bunden med bröst och könsorgan vända mot betraktaren och hennes blick och mun ger uttryck för ett skräck- och förväntansfullt ögonblick, som om hon väntar på då hon antingen blir befriad eller kan bryta sig loss själv.

Medaljens dramatik är en symbol för de teman som genomsyrade Mobergs liv och verk. Han var besatt av frihetskampen – både på ett individuellt plan och i ett samhälleligt perspektiv. Den fjättrade kvinnan på medaljens frånsida representerar just denna kamp. Hon kan ses som en metafor för det svenska folket under ofrihetens bojor, för de emigranter som Moberg skildrade i sin Utvandrarserie – människor som flydde för att undkomma hunger och förtryck. Hon kan också symbolisera Mobergs egen kamp mot censur och maktmissbruk.

Moberg lämnade aldrig något åt slumpen i sina texter. Hans Rid i natt! (1941) var en uppmaning till motstånd mot tyranni under andra världskriget, där han genom en historisk roman förde in ett brännande samtida budskap om frihet och förtryck. Hans senare verk, särskilt hans debattböcker och självbiografiska skrifter, riktade skarp kritik mot hur staten alltmer tog sig rätten att styra medborgarna utan insyn och utan att hållas ansvarig. Med en outtröttlig passion för sanning och rättvisa var han en av de få svenska författare som vågade gå i öppen strid mot makten, vare sig det gällde den socialdemokratiska regeringens hemlighetsmakeri eller domstolarnas hantering av rättsfall han ansåg vara orättvisa. Hans skarpa penna gjorde honom både beundrad och fruktad, och han blev en kontroversiell gestalt i den svenska offentligheten – en röst som aldrig lät sig tystas.
En gång, i en radiointervju på 1950-talet, fick Moberg frågan om vad som drev honom att skriva. Han svarade utan tvekan: "Jag skriver för att avslöja lögnen och försvara sanningen." Han blev en författare som aldrig väjde för obekväma ämnen, aldrig kompromissade med sin övertygelse och alltid såg sin uppgift som sanningssägare som en skyldighet, snarare än en frihet. Det finns en berättelse om hur Moberg, under arbetet med Min svenska historia (1970), uttryckte frustration över att svenska skolor inte undervisade i den riktiga, ocensurerade historien. Han sa: "Det är folkets rätt att känna sin historia, särskilt det som makten helst vill gömma undan."

Vilhelm Moberg föddes den 20 augusti 1898 i Moshultamåla, i ett torparhem under prästgården i Algutsboda socken, Småland. Hans uppväxt präglades av den djupa fattigdom och det hårda kroppsarbete som var vardag för många på den småländska landsbygden vid sekelskiftet. Familjen var stor, och Moberg tvingades tidigt bidra till försörjningen genom arbete i skogen och på åkrarna. Trots de knappa förhållandena fanns en stark berättartradition i hemmet, och Moberg sög i sig historier och sägner från äldre släktingar. Redan som barn visade han en exceptionell begåvning för att skriva, och han började skicka in bidrag till lokaltidningar. Han gick endast sex år i folkskola. En kort tid gick han även på folkhögskola.

Litteraturen blev Mobergs väg bort från torparlivets begränsningar, men också ett sätt att ge röst åt den miljö och de människor han kom ifrån. Genombrottet kom med romanen Raskens (1927), en realistisk och osentimental skildring av en indelt soldats liv. Men det var med den monumentala Utvandrarserien (Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige, 1949–1959) som Moberg etablerade sig som en av Sveriges främsta författare. I dessa episka romaner skildrade han, med en blandning av historisk noggrannhet och stark inlevelse, de svenska emigranternas öden i 1800-talets Amerika. Han visade på både drömmen om ett bättre liv och de hårda realiteter som mötte dem i det nya landet.

Under sina sista två decennier kämpade Moberg med tilltagande psykisk ohälsa, delvis förvärrad av de ständiga strider han utkämpade i offentligheten och det motstånd han mötte. Den 8 augusti 1973, vid 74 års ålder, tog han sitt liv genom att dränka sig i en sjö nära sitt hem. I ett sista brev till sin fru skriver han:  "Klockan är tjugo över sju. jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda."