Wilhelm Hisinger (1766–1852) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1859 - Stenrikets magnat och naturens arkivarie
Wilhelm Hisinger (1766–1852) av Lea Ahlborn för Kungliga Vetenskapsakademien 1859
Härligt hårt präglad silvermedalj med hög relief och högt uppstickande kanter samt med guldskimrande lyster bevarad runt de höga partierna. Silver, 16,91 g, 31 mm. Graverad av Lea Ahlborn. Referenser: KVA 119, Brita Olsén sid 138, Hyckert II sid 134.
Åtsida
Wilhelm Hisingers högervända bröstbild. Han framställs i civil dräkt med tidstypisk hög krage och krås, bärande Nordstjärneordens kors i ett band om halsen. Porträttet fångar den lärde brukspatronens skarpa men jovialiska drag. Under bilden återfinns gravörens initialer "L.A." samt födelse- och dödsår. Omskriften lyder: "VILH. HISINGER COMM. ET EQV. AUR. NAT. 1766 OB. 1852." Utläsning: Vilhelmus Hisinger Commendator et Eques Auratus Natus 1766 Obiit 1852. Översättning: Wilhelm Hisinger, kommendör och riddare, född 1766, död 1852.
Wilhelm Hisingers högervända bröstbild. Han framställs i civil dräkt med tidstypisk hög krage och krås, bärande Nordstjärneordens kors i ett band om halsen. Porträttet fångar den lärde brukspatronens skarpa men jovialiska drag. Under bilden återfinns gravörens initialer "L.A." samt födelse- och dödsår. Omskriften lyder: "VILH. HISINGER COMM. ET EQV. AUR. NAT. 1766 OB. 1852." Utläsning: Vilhelmus Hisinger Commendator et Eques Auratus Natus 1766 Obiit 1852. Översättning: Wilhelm Hisinger, kommendör och riddare, född 1766, död 1852.
Frånsida
Ett geologiskt landskapsmotiv föreställande vittrade bergformer med kvarstående pelare av siluriska formationer (s.k. raukar). I förgrunden ligger stuffer med till hälften frihuggna fossil av trilobiter och ortoceratiter. Motivet symboliserar Hisingers pionjärinsatser inom svensk paleontologi och geologi. Omskriften lyder: "PRIMITIAS NATURAE IN LUCEM REVOCAVIT" Översättning: Han frambringade i ljuset naturens första livsformer. Inskrift i avskärningen: "SOCIO MUNIF. DE STUDIO GEOLOGIAE OPT. MERITO REG. ACAD. SC. SVEC. MDCCCLIX." Översättning: Åt sin frikostige ledamot, som gjort sig väl förtjänt om det geologiska studiet, lät Kungliga Svenska Vetenskapsakademien prägla denna medalj år 1859.
Ett geologiskt landskapsmotiv föreställande vittrade bergformer med kvarstående pelare av siluriska formationer (s.k. raukar). I förgrunden ligger stuffer med till hälften frihuggna fossil av trilobiter och ortoceratiter. Motivet symboliserar Hisingers pionjärinsatser inom svensk paleontologi och geologi. Omskriften lyder: "PRIMITIAS NATURAE IN LUCEM REVOCAVIT" Översättning: Han frambringade i ljuset naturens första livsformer. Inskrift i avskärningen: "SOCIO MUNIF. DE STUDIO GEOLOGIAE OPT. MERITO REG. ACAD. SC. SVEC. MDCCCLIX." Översättning: Åt sin frikostige ledamot, som gjort sig väl förtjänt om det geologiska studiet, lät Kungliga Svenska Vetenskapsakademien prägla denna medalj år 1859.
Stenrikets magnat och naturens arkivarie
När Kungliga Vetenskapsakademien år 1859 lät prägla denna silvermedalj över Wilhelm Hisinger, var det för att hedra en man som personifierade upplysningstidens ideal om nytta förenad med djupsinnig vetenskaplig nyfikenhet. Medaljen, med sin geologiska frånsida och Lea Ahlborns karaktärsfulla porträtt, berättar historien om den lärde brukspatronen på Skinnskatteberg som använde sin förmögenhet och sina järnbruk för att bokstavligen gräva fram Sveriges geologiska förflutna ur jorden.
Brukspatronen och den kemiska revolutionen
Wilhelm Hisinger var inte enbart en av landets mest skarpsynta bruksägare; han var en banbrytare som tidigt insåg att framgång inom järnhanteringen krävde kunskap om mineralernas innersta väsen. Vid faderns död 1780 ärvde han Skinnskatteberg och Baggå bruk, vilket gav honom det ekonomiska oberoende som krävdes för att inreda ett eget laboratorium och bedriva omfattande experiment. Under vintern 1800–1801 inledde han försök med "galvanism" och staplar för att analysera kemiska ämnen, ett arbete som snart förde honom samman med en ung lovande läkare: Jöns Jacob Berzelius.
Deras samarbete kom att skriva kemihistoria. I Hisingers fastighet i Stockholm bereddes Berzelius både bostad och arbetsro, och tillsammans utförde de elektrolyser som ledde till upptäckten av hur elektrisk ström skiljer beståndsdelar i en vätska. Kanske mest berömd är deras gemensamma analys av mineralet cerit från Riddarhyttan, vilket ledde till upptäckten av det nya grundämnet cerium år 1803. Hisinger agerade ofta generös förläggare och mecenat, mån om att svensk vetenskap skulle kunna presentera egna rön snarare än enbart översättningar.
Kartläggaren av det svenska urberget
Vänder vi på medaljen ser vi raukar och fossil – motiv som direkt refererar till Hisingers hängivenhet åt geologin och paleontologin. Från 1819 och framåt sammanställde han sina omfattande observationer från årliga långa färder i Sverige och Norge i verket Anteckningar i physik och geognosi. Han var en av de första att ge en allmän översikt över landets geognostiska beskaffenhet och publicerade banbrytande petrografiska kartor i färg.
Mot slutet av sitt liv ägnade sig Hisinger alltmer åt de "naturens första livsformer" som medaljens omskrift talar om. Genom verket Lethaea Suecica (1837) sökte han i bild återge alla kända fossila djur och växter från svensk mark, ofta i samarbete med zoologen Sven Nilsson i Lund. Han ersatte den äldre katastrofteorin med en mer modern syn på arternas utveckling, baserad på de fossil han själv frihögg ur stenen.
En vetenskapens magnat
Hisinger beskrivs av samtida som en "jovialisk och originell" magnat, som levde i högsta välmåga på sin furstliga egendom omgiven av praktfulla alléer och järnbruk. Han var en typisk representant för den lärde brukspatronen, en man som deltog i riksdagar men som fann sin sanna kallelse i stenrikets produkter. Att mineralet hisingerit uppkallats efter honom är ett bestående erkännande av hans betydelse.
Denna medalj, med dess höga relief och guldskimrande lyster, bevarar minnet av en forskare som frambringade de första livsformerna ur historiens mörker. Genom att förena brukshanteringens praktiska nytta med vetenskapens djupaste frågor, lade Wilhelm Hisinger grunden för den moderna svenska geologin. Han förblir en av de mest betydande, om än ibland i skuggan av sin vän Berzelius, gestalterna i svensk naturvetenskaplig historia.