Wilhelm Lilljeborg (1816–1908) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1924 - Från hemundervisning till nya upptäckter
Wilhelm Lilljeborg (1816–1908) av Erik Lindberg för Kungliga Vetenskapsakademien 1924
Silver, 15.68g, 31mm. Kvalitet 1+/01. Randprägling: "SILVER 1924". Graverad av Erik Lindberg, med åtsidan utförd efter en förlaga av Adolf Lindberg från 1896. Referenser: Ulla Ehrensvärd 237, KVA 185. Medaljen är präglad i en upplaga om 200 exemplar, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av professor Wilhelm Lilljeborg. Han är avbildad med skarpa anletsdrag och tidstypiska, fylliga polisonger. I bröstbildens nedre avskärning återfinns gravören Adolf Lindbergs ursprungliga signatur "A·L· 1896", vilken sonen Erik Lindberg utgick ifrån. Längs den övre omskriften löper texten: "GUILELMUS· LILLJEBORG PROFESSOR· ZOOL· UPSAL·". I den nedre kanten står årtalen: "* N· 1816· OB· 1908". Det latinska originalet utläses Guilelmus Lilljeborg Professor Zoologiae Upsaliensis. Natus 1816 Obiit 1908. På svenska översätts detta till: Wilhelm Lilljeborg, professor i zoologi i Uppsala, född 1816, död 1908.
Frånsida
Huvudmotivet utgörs av östra fasaden av Gustavianum, den historiska byggnad i Uppsala som på Lilljeborgs tid inrymde zoologernas institution. Nedanför byggnaden, inramad av en elegant och detaljerad krans med stiliserade volutornament, står dedikationen i fem rader: "SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACADEMIA / SCIENT· SUEC / MCMXXIV". Längs medaljens ytterkant löper huvudinskriptionen: "FAUNAM· PATRIAE· SOLLERTER· EXPLORAVIT· MUSEUM· ZOOL· CONDIDIT·". Det latinska originalet översätts till: Han utforskade skickligt fäderneslandets djurliv. Han grundade Zoologiska museet. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1924.
Från hemundervisning till nya upptäckter
Wilhelm Lilljeborgs väg till vetenskapen var allt annat än spikrak. Fram till arton års ålder undervisades han uteslutande i hemmet och saknade formell skolgång. Hans primära intresse var naturalhistorien, men osäkerheten kring yrkesvalet fick honom att inledningsvis arbeta som lantbrukspraktikant och därefter avlägga en teologie examen i Lund med avsikt att bli präst. Det var professorn Sven Nilsson som slutligen ledde in honom på rätt spår genom att föreslå en docentur i zoologi. För att meritera sig begav sig Lilljeborg ut på fältresor i norra Sverige och Norge. I sin docentavhandling från 1844 kunde han stolt presentera två för vetenskapen helt nya och okända djur: skogslämmeln, som han stött på i Norge, och dvärgnäbbmusen, som han upptäckt i den svenska faunan.
Räddningen av Linnés arv och Gustavianum
År 1854 utnämndes Lilljeborg till professor i zoologi vid Uppsala universitet. Hans första och kanske mest monumentala uppgift blev att ordna upp Carl Peter Thunbergs och Carl von Linnés ovärderliga, men vid denna tid starkt vanvårdade, samlingar. Hans idoga arbete blev grundplåten till ett storslaget zoologiskt museum, strategiskt inrymt i Gustavianum – den ståtliga byggnad som avbildas på medaljens frånsida. Genom att dessutom anskaffa ett zoologiskt laboratorium 1875, breddade han ämnet från faunistik och systematik till att även omfatta histologi, embryologi och anatomi.
Från gigantiska valar till mikroskopiska kräftdjur
I det sena 1800-talets heta vetenskapliga debatter accepterade Lilljeborg i stort sett Charles Darwins lära om det naturliga urvalet. Som en äkta produkt av den linneanska skolan ställde han sig dock mer tveksam till descendensteorin (härstamningsläran).
Hans egen forskning spände över ett enormt fält och omfattade allt från jättelika valar till mikroskopiska kräftdjur, där de sistnämnda utgjorde hans absoluta specialitet och passion. Ännu vid 85 års ålder satt han vid mikroskopet och fullbordade sitt magnum opus, Cladocera Sueciae (1900). Parallellt med sin detaljforskning var han djupt engagerad i folkbildningen och författade massiva handböcker om Sveriges och Norges ryggradsdjur, däggdjur och fiskar – verk som sammanlagt sträckte sig över 2 500 sidor. Sin storslagna gärning avslutade han med att skänka sitt ytterst värdefulla privata referensbibliotek till den zoologiska institutionen han en gång byggt upp ur spillrorna av Linnés samlingar.
Silver, 15.68g, 31mm. Kvalitet 1+/01. Randprägling: "SILVER 1924". Graverad av Erik Lindberg, med åtsidan utförd efter en förlaga av Adolf Lindberg från 1896. Referenser: Ulla Ehrensvärd 237, KVA 185. Medaljen är präglad i en upplaga om 200 exemplar, jämte 1 referensexemplar för Kungliga myntkabinettets samling.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av professor Wilhelm Lilljeborg. Han är avbildad med skarpa anletsdrag och tidstypiska, fylliga polisonger. I bröstbildens nedre avskärning återfinns gravören Adolf Lindbergs ursprungliga signatur "A·L· 1896", vilken sonen Erik Lindberg utgick ifrån. Längs den övre omskriften löper texten: "GUILELMUS· LILLJEBORG PROFESSOR· ZOOL· UPSAL·". I den nedre kanten står årtalen: "* N· 1816· OB· 1908". Det latinska originalet utläses Guilelmus Lilljeborg Professor Zoologiae Upsaliensis. Natus 1816 Obiit 1908. På svenska översätts detta till: Wilhelm Lilljeborg, professor i zoologi i Uppsala, född 1816, död 1908.
Frånsida
Huvudmotivet utgörs av östra fasaden av Gustavianum, den historiska byggnad i Uppsala som på Lilljeborgs tid inrymde zoologernas institution. Nedanför byggnaden, inramad av en elegant och detaljerad krans med stiliserade volutornament, står dedikationen i fem rader: "SOCIO / MERITISSIMO / REG· ACADEMIA / SCIENT· SUEC / MCMXXIV". Längs medaljens ytterkant löper huvudinskriptionen: "FAUNAM· PATRIAE· SOLLERTER· EXPLORAVIT· MUSEUM· ZOOL· CONDIDIT·". Det latinska originalet översätts till: Han utforskade skickligt fäderneslandets djurliv. Han grundade Zoologiska museet. Kungliga Svenska Vetenskapsakademien [slog denna medalj] för sin synnerligen förtjänte ledamot år 1924.
Från hemundervisning till nya upptäckter
Wilhelm Lilljeborgs väg till vetenskapen var allt annat än spikrak. Fram till arton års ålder undervisades han uteslutande i hemmet och saknade formell skolgång. Hans primära intresse var naturalhistorien, men osäkerheten kring yrkesvalet fick honom att inledningsvis arbeta som lantbrukspraktikant och därefter avlägga en teologie examen i Lund med avsikt att bli präst. Det var professorn Sven Nilsson som slutligen ledde in honom på rätt spår genom att föreslå en docentur i zoologi. För att meritera sig begav sig Lilljeborg ut på fältresor i norra Sverige och Norge. I sin docentavhandling från 1844 kunde han stolt presentera två för vetenskapen helt nya och okända djur: skogslämmeln, som han stött på i Norge, och dvärgnäbbmusen, som han upptäckt i den svenska faunan.
Räddningen av Linnés arv och Gustavianum
År 1854 utnämndes Lilljeborg till professor i zoologi vid Uppsala universitet. Hans första och kanske mest monumentala uppgift blev att ordna upp Carl Peter Thunbergs och Carl von Linnés ovärderliga, men vid denna tid starkt vanvårdade, samlingar. Hans idoga arbete blev grundplåten till ett storslaget zoologiskt museum, strategiskt inrymt i Gustavianum – den ståtliga byggnad som avbildas på medaljens frånsida. Genom att dessutom anskaffa ett zoologiskt laboratorium 1875, breddade han ämnet från faunistik och systematik till att även omfatta histologi, embryologi och anatomi.
Från gigantiska valar till mikroskopiska kräftdjur
I det sena 1800-talets heta vetenskapliga debatter accepterade Lilljeborg i stort sett Charles Darwins lära om det naturliga urvalet. Som en äkta produkt av den linneanska skolan ställde han sig dock mer tveksam till descendensteorin (härstamningsläran).
Hans egen forskning spände över ett enormt fält och omfattade allt från jättelika valar till mikroskopiska kräftdjur, där de sistnämnda utgjorde hans absoluta specialitet och passion. Ännu vid 85 års ålder satt han vid mikroskopet och fullbordade sitt magnum opus, Cladocera Sueciae (1900). Parallellt med sin detaljforskning var han djupt engagerad i folkbildningen och författade massiva handböcker om Sveriges och Norges ryggradsdjur, däggdjur och fiskar – verk som sammanlagt sträckte sig över 2 500 sidor. Sin storslagna gärning avslutade han med att skänka sitt ytterst värdefulla privata referensbibliotek till den zoologiska institutionen han en gång byggt upp ur spillrorna av Linnés samlingar.