Wilhelm Wettergren: Boxholms Aktiebolag 25 år (1900) av Erik Lindberg - Mycket sällsynt
Wilhelm Wettergren: Boxholms Aktiebolag 25 år (1900) av Erik Lindberg
Silver, 95.93g, 56mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, obetydligt märke på randen kl 19. Referens: Ulla Ehrensvärd 34. Numismatiska meddelanden VXII (Bror Edvard Hyckert) II:331. Mycket sällsynt. Ett exemplar i guld tilldelades jubilaren, några exemplar i silver till initiativtagarna och ytterligare några i brons till anställda.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av jubilaren Wilhelm Wettergren i djup relief. Han är avbildad i profil med tidstypisk mustasch, polisonger och rock. Längs den övre kanten löper omskriften "WILHELM • WETTERGREN". I fältet till vänster, strax under porträttets axel, står gravörens signatur "E • LINDBERG". I den allra nedersta avskärningen pryds kanten av en elegant utformad ekkvist.
Frånsida
Ett mästerligt, heroiserande motiv i utpräglat hög relief föreställande tre muskulösa arbetare. I centrum står en smed som representerar bruket; med sin högra hand hälsar han på en sittande skogshuggare till vänster (som vilar vid en timmerstock med sin yxa), och med sin vänstra hand rör han vid axeln på en sittande jordbrukare till höger (som håller i en spade och lutar sig mot en sädeskärve). Mellan gestalterna står årtalen "1875" och "1900". Längs den övre kanten löper omskriften "BOXHOLMS • AKTIEBOLAGS • TACKSAMHETSGÄRD • FÖR • 25 • ÅRS • NITISK • VERKSAMHET". I den nedre avskärningen står devisen över två rader: "I • ENDRÄGT • TILL • GEMENSAM / FÖRKOFRAN". Längst ner till höger i fältet återfinns gravörens monogram "E L".
En framstående brukspatron
Karl Elis Wilhelm Wettergren (1840–1926) var en av sin tids stora profiler inom den svenska bruksindustrin. Han föddes i Stora Tuna i Dalarna som son till fältläkaren Carl Wettergren och Henrika Amanda Örn. Efter att ha blivit student vid Bergshögskolan 1860 utexaminerades han 1864 och inledde en framgångsrik karriär. Efter nio år som förvaltare vid Svens bruk tillträdde han år 1875 som disponent vid Boxholms bruk i Östergötland. Här kom han att stanna i hela 35 år och utvecklade verksamheten till ett mönsterbruk. Utöver sitt industriella värv var han även landstingsman, ordförande i Östergötlands läns skogsvårdsstyrelse och utnämndes 1907 till kommendör av Vasaorden.
Fornnordiska kvinnor och "livsfarliga verktyg"
Inför 1900 års bolagsstämma i Boxholms AB beslutade man att hugfästa minnet av Wettergrens 25-åriga verksamhet som disponent (samt hans stundande 60-årsdag) med en exklusiv medalj. Uppdraget gick ursprungligen till medaljgravören Adolf Lindberg, som 1901 överlät skapandet av frånsidan – och sedermera hela medaljen – till sin begåvade son, Erik Lindberg.
Historien bakom frånsidans motiv är en numismatisk anekdot av rang. Det ursprungliga beställningskravet från bolaget löd att frånsidan skulle visa: "Tre qvinnor i fornnordisk drägt med symboler: sädeskärfvar och skära, slägga och städ, rundsåg, bakom henne ett träd". Den unge Erik Lindberg avfärdade dock idén med konstnärlig bestämdhet och en stor dos ironi. I ett brev konstaterade han krasst: "Några fornnordiska qvinnor med sågar och andra lifsfarliga verktyg, tror jag, vi akta oss för", och tillade senare att hans far Adolf nog måste medge "att det är idiotiskt med den där tablå-vivanten med tre utklädda qvinnor".
Ett mästerverk influerat av Meunier
Istället för teaterklädda kvinnor valde Erik Lindberg att slå in på en realistisk och heroiserande linje, djupt influerad av den belgiske skulptören Constantin Meunier, vars skildringar av industriarbetare hyllades över hela Europa vid denna tid. Under hösten 1903 skapade Lindberg kompositionen med de tre seniga männen som representerade Boxholms tre huvudsakliga näringsgrenar: stålindustrin, skogsbruket och jordbruket.
Sammanflätningen av männens händer symboliserar devisen i botten: endräkt och gemensam förkovran. Medaljen färdigställdes och präglades i Stockholm i december 1903, efter att stämplarna reducerats hos den berömda firman Janvier i Paris. Det unika exemplaret i guld, som kostade 375 kronor att tillverka, överräcktes till Wilhelm Wettergren själv. Silverexemplaren, vars tillverkningskostnad uppgick till blott 12 kronor styck, slogs i en extremt liten upplaga avsedd enbart för jubileets initiativtagare, vilket gör det här utbjudna objektet till en mycket sällsynt representant för den svenska jugendtidens allra finaste medaljkonst.
Silver, 95.93g, 56mm, slät rand. Kvalitet 1+/01, obetydligt märke på randen kl 19. Referens: Ulla Ehrensvärd 34. Numismatiska meddelanden VXII (Bror Edvard Hyckert) II:331. Mycket sällsynt. Ett exemplar i guld tilldelades jubilaren, några exemplar i silver till initiativtagarna och ytterligare några i brons till anställda.
Åtsida
Vänstervänd bröstbild av jubilaren Wilhelm Wettergren i djup relief. Han är avbildad i profil med tidstypisk mustasch, polisonger och rock. Längs den övre kanten löper omskriften "WILHELM • WETTERGREN". I fältet till vänster, strax under porträttets axel, står gravörens signatur "E • LINDBERG". I den allra nedersta avskärningen pryds kanten av en elegant utformad ekkvist.
Frånsida
Ett mästerligt, heroiserande motiv i utpräglat hög relief föreställande tre muskulösa arbetare. I centrum står en smed som representerar bruket; med sin högra hand hälsar han på en sittande skogshuggare till vänster (som vilar vid en timmerstock med sin yxa), och med sin vänstra hand rör han vid axeln på en sittande jordbrukare till höger (som håller i en spade och lutar sig mot en sädeskärve). Mellan gestalterna står årtalen "1875" och "1900". Längs den övre kanten löper omskriften "BOXHOLMS • AKTIEBOLAGS • TACKSAMHETSGÄRD • FÖR • 25 • ÅRS • NITISK • VERKSAMHET". I den nedre avskärningen står devisen över två rader: "I • ENDRÄGT • TILL • GEMENSAM / FÖRKOFRAN". Längst ner till höger i fältet återfinns gravörens monogram "E L".
En framstående brukspatron
Karl Elis Wilhelm Wettergren (1840–1926) var en av sin tids stora profiler inom den svenska bruksindustrin. Han föddes i Stora Tuna i Dalarna som son till fältläkaren Carl Wettergren och Henrika Amanda Örn. Efter att ha blivit student vid Bergshögskolan 1860 utexaminerades han 1864 och inledde en framgångsrik karriär. Efter nio år som förvaltare vid Svens bruk tillträdde han år 1875 som disponent vid Boxholms bruk i Östergötland. Här kom han att stanna i hela 35 år och utvecklade verksamheten till ett mönsterbruk. Utöver sitt industriella värv var han även landstingsman, ordförande i Östergötlands läns skogsvårdsstyrelse och utnämndes 1907 till kommendör av Vasaorden.
Fornnordiska kvinnor och "livsfarliga verktyg"
Inför 1900 års bolagsstämma i Boxholms AB beslutade man att hugfästa minnet av Wettergrens 25-åriga verksamhet som disponent (samt hans stundande 60-årsdag) med en exklusiv medalj. Uppdraget gick ursprungligen till medaljgravören Adolf Lindberg, som 1901 överlät skapandet av frånsidan – och sedermera hela medaljen – till sin begåvade son, Erik Lindberg.
Historien bakom frånsidans motiv är en numismatisk anekdot av rang. Det ursprungliga beställningskravet från bolaget löd att frånsidan skulle visa: "Tre qvinnor i fornnordisk drägt med symboler: sädeskärfvar och skära, slägga och städ, rundsåg, bakom henne ett träd". Den unge Erik Lindberg avfärdade dock idén med konstnärlig bestämdhet och en stor dos ironi. I ett brev konstaterade han krasst: "Några fornnordiska qvinnor med sågar och andra lifsfarliga verktyg, tror jag, vi akta oss för", och tillade senare att hans far Adolf nog måste medge "att det är idiotiskt med den där tablå-vivanten med tre utklädda qvinnor".
Ett mästerverk influerat av Meunier
Istället för teaterklädda kvinnor valde Erik Lindberg att slå in på en realistisk och heroiserande linje, djupt influerad av den belgiske skulptören Constantin Meunier, vars skildringar av industriarbetare hyllades över hela Europa vid denna tid. Under hösten 1903 skapade Lindberg kompositionen med de tre seniga männen som representerade Boxholms tre huvudsakliga näringsgrenar: stålindustrin, skogsbruket och jordbruket.
Sammanflätningen av männens händer symboliserar devisen i botten: endräkt och gemensam förkovran. Medaljen färdigställdes och präglades i Stockholm i december 1903, efter att stämplarna reducerats hos den berömda firman Janvier i Paris. Det unika exemplaret i guld, som kostade 375 kronor att tillverka, överräcktes till Wilhelm Wettergren själv. Silverexemplaren, vars tillverkningskostnad uppgick till blott 12 kronor styck, slogs i en extremt liten upplaga avsedd enbart för jubileets initiativtagare, vilket gör det här utbjudna objektet till en mycket sällsynt representant för den svenska jugendtidens allra finaste medaljkonst.