0

Antoine César Becquerel (1788–1878) Fransk fysiker, pionjär inom elektrokemi och vetenskaplig hedersman

1 250 kr

Antoine César Becquerel (1788–1878)  Fransk fysiker, pionjär inom elektrokemi och vetenskaplig hedersman
Vetenskapshistorisk och betydelsefull bronsmedalj. 66.64g, 50mm, kvalitet 1+/01. Graverad av Alphee Dubois


Åtsida
Becquerels vänstervända borträtt, under bilden gravörens namn. I omskriften: "ANTOINE CESAR BECQUEREL MEMBRE DE L'ACADEMIE DES SCIENCES"


Frånsida
Text på sju rader: 

"OFFERT  
LE 13 AVRIL 1874  
A L’ILLUSTRÉ  
DOYEN DES PHYSICIENS  
PAR SES CONFRÈRES  
PAR SES AMIS  
ET PAR SES ADMIRATEURS"

Texten översatt lyder:

"Överlämnad den 13 april 1874
till den berömde
äldste bland fysiker
av hans kollegor,
vänner
och beundrare."



Antoine César Becquerel föddes den 7 mars 1788 i Châtillon-sur-Loing (idag Châtillon-Coligny), Frankrike. Han kom att bli en av 1800-talets mest framstående fysiker inom området elektricitet och magnetism, och räknas som en av elektrokemins grundläggare. Becquerel verkade i en tid av stark vetenskaplig utveckling i efterdyningarna av den franska revolutionen och under Napoleontidens framväxande teknokrati, där naturvetenskapen fick en ny roll i samhällsbyggandet.

Becquerel utbildade sig till ingenjör vid École Polytechnique och blev officer i Corps des ingénieurs. Hans vetenskapliga bana tog dock snabbt överhanden, och han började tidigt experimentera med elektriska strömmar, galvaniska celler och fotokemiska fenomen. En central del av hans forskning kom att röra sambandet mellan elektricitet och kemiska reaktioner – ett område som vi idag kallar elektrokemi.

Han var den förste att noggrant beskriva och dokumentera elektrokemisk polarisation, och han utvecklade också en typ av konstantströmcell som bar hans namn: Becquerel-cellen. Hans arbete kom att lägga grunden för förståelsen av elektrolys, galvaniska batterier och den elektriska ledningsförmågan hos olika vätskor och fasta ämnen.

Becquerel invaldes 1829 som medlem av Académie des Sciences, den franska vetenskapsakademien, där han under flera decennier spelade en aktiv roll. Han publicerade ett stort antal artiklar och avhandlingar, varav många behandlade sambanden mellan elektricitet, magnetism, värme och ljus – ämnen som under 1800-talet befann sig i en dynamisk utvecklingsfas.