Childebert I och Ultragotha – kärlek, makt och fångenskap i merovingernas Frankrike
Silvermedalj - Generalförvaltningen för civila sjukhusen i Lyon med historisk motiv av Childebert och Ultrogothe
Denna medalj är ett exempel på 1800-talets historiserande och allegoriska medaljkonst, där äldre historiska kungligheter (Childebert och Ultragothe) används för att ge tyngd åt en samtida institution, i detta fall sjukhusförvaltningen i Lyon. Den kombinerar historisk symbolik med borgerlig stolthet och välgörenhetsideal. Silvermedalj, 16.15g, 35mm, kvalitet 1+/01
Åtsida
Två överlappande bystporträtt i profil vända åt höger. Den främre är en man med långt, vågigt hår och mustasch, prydd med ett band med pärlor – föreställande Childebert I, kung av frankerna på 500-talet, son till Klodvig I. Den andra figuren, placerad något bakom, är Ultragothe (även kallad Ultrogotha), Childeberts hustru. I omskriftenm: "CHILDEBERT VLTROGOTHE". Under bilderna gravörens namn: "DANTZELL"
Frånsida
En fyrdelad, krönt vapensköld, flankerat av veckkade band med årtalen 542 till vänster och 1534 till höger. I omskriften: "CONSEIL GENERAL D'ADMINISTRATION DES HOPITAVX CIVILS DE LYON" (Generalförvaltningen för civila sjukhusen i Lyon)
Childebert I och Ultragotha – kärlek, makt och fångenskap i merovingernas Frankrike
I det tidiga 500-talets Frankrike växte ett nytt kungadöme fram ur romerska ruiner och germansk tradition. Bland merovingernas första regenter stod Childebert I, son till legendariske Klodvig I, som en av rikets mäktigaste härskare. Men bakom honom fanns en drottning som länge förblev i skuggan – Ultragotha, vars öde speglar både det brutala spelet om makt och kvinnans roll i tidig medeltid.
Childebert I regerade från sitt hov i Paris och utökade sitt territorium mot Spanien och Provence. Han var inte bara en krigare, utan också en byggherre. Under hans styre lät han resa klostret Saint-Vincent, senare känt som Saint-Germain-des-Prés, som blev en av de mest betydelsefulla religiösa institutionerna i Frankrike. Här kommer Ultragotha snart att spela sin egen, stillsamma roll i historien.
Ultragotha var inte bara en kungamaka. Hon var en symbol för dynastisk legitimitet och kanske också för inhemsk gallo-romersk aristokrati, vilket stärkte Childeberts ställning. De fick två döttrar, möjligen med namnen Chrodoberge och Chrodesinde, vilket tyder på att Ultragotha själv kan ha haft ett inflytande över kungafamiljens inriktning mot kyrkligt liv och fromhet.
Men när Childebert dog år 558 förändrades allt. Hans bror Clotaire I, fast besluten att återförena hela sin fars rike, marscherade in i Paris, tog kontroll över kungens palats och – enligt Gregorios av Tours – kastade Ultragotha och hennes döttrar i fängelse. Deras brott? Att vara arvtagare till en rivaliserande gren av familjen.
Det var först när Clotaire säkrat hela riket som han släppte dem fria. Döttrarna valde därefter ett liv i kloster – kanske av religiös övertygelse, kanske av politisk nödvändighet. Ultragotha själv drog sig tillbaka, men förblev en del av Frankrikes levande minne. När hon dog omkring 567, begravdes hon vid sidan av sin make i klostret han en gång låtit bygga. Än idag vilar deras gravar i Saint-Germain-des-Prés, mitt i Paris.
Ultragothas eftermäle fick en sista glimt av liv år 580, då hennes tidigare kansler Ursicinus valdes till biskop av Cahors – ett eko från en förlorad drottnings hov, som ännu påverkade kyrkans hierarkier långt efter hennes död.
Childebert och Ultragotha är i dag nästan glömda namn, men tillsammans formade de en del av grunden för det som skulle bli det franska kungariket. Deras liv – präglat av fromhet, byggande, kärlek och fångenskap – ger oss en glimt av en tid där både svärd och slöja kunde styra rikets framtid.