Christian V och den bittra fiendskapen med Sverige - 4 Mark 1683 - Ett historiskt betydelsefullt mynt
4 Mark/Krone 1683, kvalitet 1+, mindre märken, repa, 22.06g, NMB 94 (Norges myntbokk 2025 av Delzanno, publiceras i november 2025)
Åtsida
Kungens krönta monogram C5, med årtal i fältet. Under monogrammet finns bokstäverna P E I, som är initialerna för valspråket "Pietate et Iustitia" (Med fromhet och rättvisa).
Frånsida
Ett krönt lejon under en stor kunglig krona, omgivet av en lagerkrans. Myntmästaren Peter Grüners initialer, P G, finns på sidorna av lejonet. Under lagerkransen anges valören 4 M D (4 Mark Danske).
Christian V (1670–1699) ärvde en absolut monarki och en brinnande önskan: att krossa Sverige och återta de provinser hans far förlorat i den förödmjukande freden i Roskilde 1658. Hela hans regeringstid kom att präglas av denna dödliga fiendskap, en besatthet som ledde till ett av Nordens blodigaste krig och en massiv militarisering av hans rike, särskilt Norge.
Christians personliga drivkraft var revansch. Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge skulle åter bli danska. Mot sin rådgivare Griffenfelds inrådan inledde han i juni 1676 det Skånska kriget. Från Norge marscherade en armé in i Sverige under ledning av kungens halvbror, Ulrik Frederik Gyldenløve – en invasion som i Norge kom att kallas Gyldenløvefejden. Till sjöss hade den dansk-norska flottan stora framgångar och sänkte bland annat det svenska flaggskeppet "Kronan" i slaget vid Ölands södra udde, en katastrof där över 800 svenska sjömän och en stor krigskassa gick till botten.
På land var kriget desto blodigare. Den 4 december 1676 drabbade arméerna samman i slaget vid Lund. Det blev en massaker som har gått till historien som ett av de brutalaste slagen i Nordens historia, med uppskattningsvis 9 000 danska och 5 000 svenska döda. Trots en teknisk svensk seger var förlusterna förödande för båda sidor. Kriget slutade 1679 utan landvinningar för Danmark-Norge, då Sveriges allierade, stormakten Frankrike, dikterade fredsvillkoren. Revanschen hade misslyckats, men hatet och misstron mellan rikena levde vidare med oförminskad styrka.
Efter kriget inleddes en period av spänd fred och kapprustning. Christian V förvandlade Danmark-Norge till en av Europas mest militariserade stater. Detta drabbade Norge särskilt hårt. Medan Danmark till stor del förlitade sig på värvade utländska legosoldater, tvingades Norge till omfattande utskrivningar av sina egna män till armén. För att finansiera den kostsamma militära uppbyggnaden höjdes skatterna kraftigt.
Det är i denna spända efterkrigstid, då hela samhället mobiliserades för nästa oundvikliga konfrontation med Sverige, som det bifogade myntet, en 4 Mark från 1683, präglades. Just detta år, 1683, tog kungen även ett avgörande steg för att stärka rikets ekonomiska muskler genom att återföra de viktiga silvergruvorna i Kongsberg till statlig ägo. Myntet är mer än bara ett betalningsmedel; det är ett politiskt statement och ett stycke krigspropaganda. På frånsidan ser vi den norska identitetens främsta symbol: det krönta lejonet som svingar Olavsyxan. I en tid då norska soldater och norska skattepengar var avgörande för kungens anti-svenska politik, fungerade detta mynt som en kraftfull påminnelse om Norges betydelse och styrka inom riket. Det var en symbol för nationell stolthet, avsedd att cirkulera bland en befolkning som bar de tyngsta bördorna av förberedelserna för nästa krig. Myntet signalerade att trots nederlaget i Skåne var det norsk-danska lejonet redo att slåss igen. Denna spända fred varade dock inte, och redan år 1700 bröt det Stora nordiska kriget ut.